torsdag 31 december 2009

Dikt: När det drar ihop till fest.

När det drar ihop till fest,
det är något vi vill fira.
Då kan det bli ett smärtsamt test,
på den kärlek som vill spira.

Jag då tänker: Ack och ve,
många vill ha starka drycker.
Räcker ej med kaffe, te.
Vill ej tänka på de många faror.

För dessa faror vill jag varna.
Det finns bättre, vill jag lova.
Utan droger kan din tanke klarna.
Du kan istället mindre börja sova.

Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)

Inte för att det är nyttigt med mindre sömn, men det ger åtminstone inte lika kraftig baksmälla dagen efter...

Dikt: Ute är det mycket kallt

Ute är det nu mycket kallt,
där vill man inte vara.
Vissa tycker det är ballt,
att denna hemska kyla klara.

Då måste nåt ha gått på tok,
om man frivilligt sig ut begett.
På dessa blir man aldrig klok,
vad som deras sinne nu berett.

Nu ni tycker jag fått fnatt,
att jag ska göra något korkat.
Jag skall faktiskt ut i natt,
för då har min jacka torkat.

Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)

Ja, bortsett från att min jacka inte är nytvättad stämmer dikten även denna gång. Med rätt kläder klarar man allt att ila runt också då termometern visar -20 grader...

fredag 25 december 2009

Är släkten eller sekten värst?

Juletid är inte bara lugn och frid utan snarare stress, oro och i värsta fall en massa tråkigheter när all släkt för ovanlighetens skull försöker umgås och hålla sams. Jag tror inte min familj är varken bättre eller sämre än många andra när det kommer till den saken.

Eftersom hela min familj består av pingstvänner släpps tack och lov ingen alkohol in på tomten förutom i form av bilbränsle, till skillnad från hur det tyvärr förhåller sig i många andra familjer såhär i juletid.

Släkt och familj är oftast ett stort stöd och en enorm tillgång. Samtidigt kan den vara ens största börda och problem. I de fall släkt/familj håller ihop på vad vi "moderna" svenskar skulle klassa som "klanliknande" kan det gå mycket illa för eventuella individer som avviker från gruppens normer och förväntningar. Vid det här laget borde alla i sverige vara bekanta med begrepp som "balkongflickor" och "hedersmord". Vad de flesta inte har i minnet är att liknande hemskheter var vanligt i "helsvenska" släkter för endast några generationer sedan. Värst verkar det vara bland sk "fint" folk som vill hålla en vacker fasad på plats.

Jag har fått det berättat för mig att min morfars mor begick självmord åtminstone delvis på grund av att hon blev utmobbad ur sin släkt. Och kan ni gissa varför hon blev det? Jo, enligt den information jag fått var orsaken att hon ingick äktenskap med en man som inte kom från en tillräckligt fin släkt. Detta verkar fortfarande vara känsligt i delar av släkten trots att detta hände någon gång i början av 1900-talet. Släktproblemen är överlag tämligen känsliga och något man aktivt försökt hemlighålla.

För en kristen är kyrkan/församlingen i bästa fall att likna vid en stor familj med samma fördelar och risker. I församlingen ställer man upp för varandra. Men även här finns uppenbara problem av ibland väldigt allvarlig art. För er som inte känner till det kan jag nämna att svensk frikyrklighet har en historia med uteslutningssiffror som tycks i det närmaste unik inom kristenheten. En "normal" pingstförsamling hade exempelvis en uteslutningsfrekvens på ett par procent per år under 1930-talet om jag inte minns fel. Även om det säkert fanns starka skäl till en hel del uteslutningar kan jag inte komma ifrån slutsatsen att många människor behandlades väldigt illa och en bitterhet uppstod som i många all gått i arv till de berördas barn och barnbarn.

En del verkar hoppas på att tiden ska läka alla sår, men som jag förstår det har vi här att göra med en av svensk frikyrkorörelsens mest svårlösta problem. Om man försökt göra upp med en del av detta för några decennier sedan skulle det sannolikt gått mycket lättare.

Min farmor blev exempelvis utesluten ur ortens pingstförsamling när hon gifte sig med min farfar. Han var ju inte frälst, bara lika kristen som alla andra i Sverige på den tiden. Sen när farfar blev frälst var farmor välkommen tillbaka in i gemenskapen, men som jag förstått det satte det hon fick gå igenom vissa spår. Exakt kan jag inte veta då hon dog när min far var i tonåren eller något ditåt.

Oavsett om sekten eller släkten i slutändan visar sig vara värst behöver vi människor för att må bra några medmänniskor/vänner som finns där när livet inte bara går i dur. Huruvida de är släkt med en eller inte har mindre betydelse.

Dikt: Ett barn är oss fött

Ett barn varder fött! O, signade tröst
i de gamla profetiska orden!
Vad evighets hopp i den himmelska röst,
som kom med ett löfte till jorden!

En frälsare född! Hör änglarnas sång
till herdar, som vakat i natten.
Den heliga morgonens soluppgång
bestrålar den himmelska skatten.

Ett barn är oss fött! Vad säger väl det?
Jo, lyssna, mitt frågande hjärta:
En konung är född, ett majestät,
som löser från synd och smärta.

Ett barn blev oss fött, av himmelen sänt,
och lida för oss här det skulle.
Ett frälsningens ljus blev för syndare tänt
genom döden på Golgata kulle.

Ett barn är oss fött! Så ljuder det än
till sökande själar i tiden.
Förlossaren lever, han uppstod igen
och Han är dig nära i striden.

Ett barn är oss fött! O, tag det emot!
Det är oss för intet givet.
O, mänska, fall ned för din Konungs fot,
så får du det eviga livet!

Adolf Hoffman

torsdag 24 december 2009

Dikt: Julkväll

Klockorna i juletimma
ringa in den sköna kväll,
medan dagens sista strimma
tar farväl av gård och tjäll.
Hemmen smyckas, ljusen tändas
vittnande om julefröjd,
medan blick och tankar vändas
stilla emot löftens höjd.

Än vi tro på allt det rena,
Skaparen i själen lagt,
som förlossa kan allena
världen ur det ondas makt.
Tunga år av kamp och möda,
bittra år av sorg och nöd
aldrig kunnat helt föröda
barnasinnets tro och glöd.

Låt oss glädjas, gamla, unga
i en säll och helig stund,
och den gamla sången sjunga
om ett evigt fridsförbund.
Låt oss fly på sångens vingar
till vår barndoms glada land,
lyssna till det bud, som klingar
ifrån hoppets himlastrand.

Mången glimt som minnet tänder,
stiger upp ur glömskans grus,
medan späda barnahänder
knäppas inför julens ljus.
Som ett svar på bön och fråga
tändes i vårt hjärterum
evighetens helga låga,
julens evangelium.

Adolf Hoffman

Dagens juldikt 24:e december

Julafton
Julafton firas med mat och skoj,
givetvis vi på Kalle Anka ser.
Sen öppnas alla klappar och oj,
vad kul när vi varandra klappar ger!

När vi sen vår släde drar,
våra tankar då iväg bör vandra,
till de som det sämre har.
dem vi ibland kallat "de andra".

De som ej ens kan vara trygga,
rädd för var protist och mygga.
Krig och sjukdom ständigt hotar,
tänk att det finns en Gud som botar!

Ludvig Hoffman, Borgby
(24 december 2002)

onsdag 23 december 2009

Dagens juldikt 23:e december

Julens klockor 2
Julens klockor klangfullt ringa
in den helga tid,
fridens sköna budskap bringa
åt en värld i strid.
Toner från den vigda malmen
som en himmelsk röst
kalla oss till julepsalmen
och till ordets tröst.

Vandrare i natt och dimma,
mödans trötte träl,
lyssna, och du skall förnimma
barnet i din själ.
Lyft din blick mot högre zoner
öppna hjärtats dörr.
Du skall höra änglatoner
i din själ som förr.

Julens klockor! Tusen minnen
vakna vid dess klang
från den tid, då barnasinnen
lätt sin sorg betvang.
Låt oss följa, unga; gamla
julens bud som då,
och kring Barnet oss församla
invid krubbans strå.

Adolf Hoffman

tisdag 22 december 2009

Dagens juldikt 22:a december

När det som allra mörkast är

När det som allra mörkast är
Då firas julens högtid här
Ett hopp om frälsning tändes då
För länge se´n i stallets strå
Vi får nu sprida budskapet
Om Jesu lärjungaskapet
Varje litet ljus vi tänder
Livsglädje åt många sänder

Släktgemenskap i hemmets vrå
Men frid kan vara svårt att nå
I denna stressade nutid
Vila innan varda´n tar vid
och njut av barnens julefröjd
Som blir med enkla medel nöjd
Några julklappar och julegran
Samt vistas långt borta från sta´n

Det enkla är ibland med det bästa
Att leva ut kärleken till sin nästa
För pengar kan man inte få allt
Prylar hjälper inte när det är kallt
Då vill man i värmen va´ och mysa
Se på alla juleljusen som lysa
När nå´n bryr sig om blir man så lycklig
Den lilla gåvan är nog godtycklig.

Maria Eliasson

måndag 21 december 2009

Dagens juldikt 21:a december

Julens klockor 1.
Julens klockor ringa
skönt i julekväll.
Fridens bud de bringa
till de tysta tjäll.
Livets jäkt och villa
flyr för frid och tro.
Tankar vandra stilla
under julens ro.

Allt vad bäst du drömde
under barndomsår
men i striden glömde,
än ikväll dig når.
Fjärran minnen vakna
under klockors gång.
Vad ikväll vi sakna,
det är barnets sång.

Sången som förklingat
under tidens nöd,
medan åren bringat
mörker kval och nöd.
Kan du än förnimma
tonerna från förr,
medan julens timma
gläntar på din dörr?

Julens klockor minna
om den stora tid
då vi återfinna
barnatro och frid.
Tonerna, som ljuda,
över sjö och strand,
vilsegångna bjuda,
hem till Edens land.

Adolf Hoffman

söndag 20 december 2009

Dagens juldikt 20:e december

Julringning.
Från templet hörs klockorna ringa
i släktenas mörkaste tid
till tröttade själar att bringa
en djup och försonande frid.

De bjuda oss stanna på färden
en stund under julstjärnans bloss,
fast mörkret där ute i världen
står svart som en mur omkring oss.

De sjunga om flyktade dagar,
om lyckans och oskuldens tid,
kärlekens odödliga lagar,
som glömts under möda och strid.

Då vaknar det bästa i livet:
förmågan att älska och tro,
och glömska av hatet och kivet
vi samlas i högtidens ro.

Så gripas vi alla av sången
från klockornas helgade malm,
och tanken, som vilse är gången,
flyr åter till barndomens psalm.

Det godas förhärskande toner
tar åter sin makt i vårt sinn'
och ringa från himmelska zoner
den signade julfriden in.

Adolf Hoffman

lördag 19 december 2009

Dagens juldikt 19:e december

Jul i mörk tid.
Det stiger upp ur nuets grav
ett morgonljus i öster,
och tidens stormar stillna av
för julens änglaröster.

Idag du drömmer om ett land
där sorg och suckan flytt,
ty under julens stjärnerand
är du ett barn på nytt.

Kring jordens riken härjat står
vad all din längtan gömde.
Blott minnet bär från svunna år
vad barnasinnet drömde.

Det är ett ljus som glimmar än
på ödesdunkel färd
när julen bringar bud igen
ifrån en högre värld.

Så samlas vi till ottesång
när tempelljusen glimma,
och hjärtat tinar än en gång
av hoppets helga strimma.

När sången klingar klar och skön
i högtidssmyckad sal
må däri klinga ock en bön
för jordens nöd och kval!

Må än idag din barndoms tro
om slutlig frid på jorden
ge hjärtat hopp och sinnet ro
i kraft av löftesorden.

Från rikt palats, från ringa skjul
ett tack till Gud må gå,
att sveriges folk får fira jul
trots allt i fred ändå!

Adolf Hoffman

fredag 18 december 2009

Dagens juldikt 18:e december

Jul i Sverige.
Nu samlas vi till julens fest
i jordens bästa land,
ty nog är sverige nu som bäst
oas i ökens sand.
Vi bo ju i de ytterst få
av världens lugna hörn,
om än vi känna då och då
av stormarna en törn.
Vad ha vi svenskar gjort för gott
att vi ska ha det så?
Har vi för livets goda lott
förtjänst att peka på?
Nej, nog stå vi, båd' folk och land,
helt under Herrens nåd,
i ledning av Hans fadershand
och underfulla råd.
Må utan självförhävelse
vi tacka Gud för allt
och ödmjukt om hans bistånd be
att bliva världens salt,
en stämma genom tidens storm
för rättens klara bud,
och hur än livet ändrar form
ej glömma bort vår Gud.
Så gå vi då att fira jul
i hägnet av vår fred,
och över stilla hem och skjul
ler himlen vänligt ned,
en hälsning från den konung, som
vår värld befria skall,
från barnet, som till jorden kom
med makt i världen all.
Det är vår tro, det är vårt hopp,
att Han skall bli en gång
den morgonsol som skall gå opp
på tidens natt så lång,
då änglar sjunga skall med fröjd,
som i en gången tid,
sitt: ”Ära vare Gud i höjd,
på jorden evig frid”

Adolf Hoffman

torsdag 17 december 2009

Dagens juldikt 17:e december

Fram mot jaul.

Fram mot jaul bleir teiden mörk
dagar bleir kortä.
Släut jär laik för tös u sårk
soli jär langt bortä.
Ingä blommar finns finns dei da,
hailä jårdi sivar.
Björk u aikar naknä sta,
sum um di int livar.

Fram mot jaul da kan vörr fa
regn reit lali oftä.
Far tar vintatråiu pa,
mor ha tar a koftä,
u tar nården riktut ei
sveidar dei um skinnä,
faffar sär att da jär dei
bäst ti halld si innä.

Fram mot jaul mä bistar mein
gynnar Borä skojä.
Snåien liggar veit u fein
just när dei har snåiä.
Men så bleir dei blöt igen
snåien strax da gleidar.
Ingen vintar bleir dei sänn
kansk pa langä teidar.

Fram mot jaul jär bråsku stäur.
Folk far adut sinnä.
Far gar äut ei äur u skäur,
jär ei vägen innä.
Allting vändes upp u ner
mor skall gynn ti skäurä.
Faffar ingen äutväg ser
ti en säng si läurä.

Fram mot jaul all bani gar
u på tomten väntar.
"Gutt till snällä ban han har",
far ei daim inpräntar.
Bani glädes allut mest
när mot jaul dei leidar.
Mänsku gladast jär, u bäst
undar bandomsteidar.

Adolf Hoffman

onsdag 16 december 2009

Dagens juldikt 16:e december

Jaulbistör.

Att dei mot jaulen leidar snart,
dei sönes nuck pa folkis fart,
för mä sein häusbistör di rännar,
sått bajni knappt um neitar stännar.

Mä bryggä, tvättä u gär rajnt
dei gnos fran teilit u ti sajnt.
U häusmor självar star u bakar
fran grova bröj ti pippakakar.

U bani hoppes, u di tror,
att någ misslyckes skall för mor,
sått di da kan fa täur u smakä
a kringlä eller pippakakä.

Dei jär slikt buldar u bistör,
sått drängar äut ti bodi flör.
Där star di da u haggar viden
u njautar av den goä friden.

Men frid far just int gambläfar,
fast dei bihövs pa gamblä dar,
för han gar mist um middesveilu,
när han ska vagg ti ro dei leilu.

Pa kvälden kummar far fran böjn,
för allä ban a härli söjn,
för pa a stäurar börd mä klappar
han sleipar sått han rajnt jär sjappar.

Adolf Hoffman

tisdag 15 december 2009

Dagens juldikt 15:e december

Greisens seistä stund.

Bilåten u mä hjärtäro
(han int någ ont ju gärt)
gamb greisen star ei steius bo
när duri yppnäs tvärt.
En främnäs kal nå kummar in
sum aldri förr han seit
u greisen undrar ei sitt sinn:
"Vaim kan ha ärndä heit?"

Dei jär en snällar pratu kar.
Han gör si fort bikant,
u därtill han ett snörä har
sum jär leit intressant.
U greisen tyckar: "Dei, minsann,
jär någ till beitä ei".
Han gär så o, för greisar kan
ju ingenting lätt blei.

Men förrän han dei tänkar pa
han snör um trönä fat,
u jär int greis till kunn fosta
hur lains han bärd si at.
U hur han slängar, hur han slar
mä trönä heit u deit,
bleir han int frei, u han fostar
att han bidrägen bleit.

Han tänkar: "Aldri hadd ja trot
att dei var läurarei".
Ör steiu, där han freidfullt bot,
han laidäs undar skrei.
Snart bleir han stanäs bei en bänk
u kännar si reit dum:
"Män anar aldri list u ränk
förr'n dei jär ettarum".

Den främnäs kalen jär int sain;
pa knappt ett augänblick
har greisen fat mot pannus bain
en konstuar mannick.
Ei snörä haldäs säkat tag.
Umkring star mänskar flair.
Han ser a klöbbä, lyft till slag,
u - vait int um si mair.

Adolf Hoffman

måndag 14 december 2009

Dagens juldikt 14:e december

Under julens stjärna.
Från livets oro, sorg och strid
till julens underbara frid
oss klockan kallar samman.
Uti palats i ringa tjäll
vi tända ljus i julekväll
som i vår barndoms gamman.

Det är vår egen längtans värld,
som flammar upp kring julens härd,
för oss i minnen fågna;
och mången bortglömd melodi
med livets bästa drömmar i
blir väckt ur det förgågna.

Se stjärnan ifrån himmelen
mot jordens pilgrim lyser än
igenom tidens dimma;
och uti Herrens tempelhus
vi stämma in i sångens brus
i helig morgontimma.

Till julbudskapets sköna ord
om evigt hopp och frid på jord
vi lyssna i vårt tempel.
På glädje mera djup och sann
än vad julen oss bringa kan
ger livet ej exempel.

Kom då, o, jul, med barnatro
och med din glädjefyllda ro,
du högtid utan like!
I varje hem, i varje sinn'
ditt helga ljus må lysa in
från evighetens rike!

Adolf Hoffman

söndag 13 december 2009

Dagens juldikt 13:e december

Lucia.
Du kommer med budskap om ljuset
i årets mörkaste tid,
och skrider så tyst genom huset
när alla än sova i frid.
Med kaffe och lussekatter
du står där så blid vid vår säng,
en pärla bland sagoskatter,
en drottning i forntida sägn.

Du bor i de vekaste drömmar
om seger för godhetens makt.
Ett ljus från din himmel än strömmar
i allt vad oss sägnen har sagt.
Och kronan du vunnit i striden,
än leder i morgonens väkt
vår tanke till hoppet i tiden,
som aldrig i stormen blir släckt.

Välkommen med allt vad du äger
av kärlek, av styrka och mod,
med tröst till den pinades läger,
med vilja förlåtande god.
Välkommen med soliga minnen
från barndomens sorgfria år,
välkommen med hopp till de sinnen,
som tvivla på kommande vår.

Må städs vi i hjärtat dig bära
på prövningens törnströdda stig,
och tolka i liv och i lära
den kärlek, som stråla från dig.
Må vi under vandringen minnas
när mörkret och faran är när,
att ljuset dock alltid ska finnas
hos den, som har sanningen kär.

Adolf Hoffman

lördag 12 december 2009

Dagens juldikt 12:e december

Lucia
Vad gör du här, Lucia
i denna mörka värld,
är det att för oss sia
om målet för vår färd?
Nog syns det oss att målet
är nöd och död och tvång.
Vi själva slipa stålet
för egen undergång.

Dock vilja vi så gärna
än på det goda tro,
och blicka mot din stjärna
i stilla stunders ro,
den stjärnan som du följde
som helgon och martyr,
då ej din tro du döljde
trots bödlarnas tortyr.

Du lever som en sägen
i våra drömmar än,
ett hoppets ljus på vägen,
en tröst i prövningen.
När vi i nattens timmar
än skåda få din bild
du genom mörkret glimmar
så sanningsren och mild.

Än finnas dina likar
i brodershatets tid,
som ej från vägen viker
i ödets sanningsstrid.
Ty se, martyrens krona
bär aldrig något tvång.
För evigt skall den tona,
dess ljusa segersång.

Adolf Hoffman

fredag 11 december 2009

Dagens juldikt 11:e december

Eftersom den 13:e december infaller under en söndag så firas detta år Lucia i dagarna tre.

Lucia

Lucia, sagobrud,
av himlen korad
att bli dess sändebud
i trosviss glöd,
än är din kärleks stig
i sägnen spårad,
som blev till sist för dig
en ädel död.

I dikten lever du
för lyhört sinne,
som fordom, även nu
i tiden skum.
Av allt vad där förmäls
står främst i minne
din sköna, tappra själs
martyrium.

Än står du lika ren
för tidens släkten,
idol'n för var och en,
en sagoskatt
var gång du möter oss
i vita dräkten
med ljusens klara bloss
i kolmörk natt.

Lucia, sagobrud,
av himlen krönad,
låt än ditt segerbud
kring jorden gå!
Lär oss att varje strid
skall bli belönad,
som förs i mörkrets tid
att ljuset nå!

Adolf Hoffman

torsdag 10 december 2009

Dagens juldikt 10:e december

Ett barn blev fött..
Ett barn blev fött i Betlehem
en signad juledag.
Det kom med bud från himmelen
om frid och Guds behag.
Det ringa var, i krubba lagt.
Det föddes i ett stall,
men inom sig det bar en makt
att frälsa världen all.

Ett barn blev fött, och herdar kom
att Det sin hyllning ge,
och vise män från Östern, som
en stjärna klar fick se.
Det växte opp, och snart gick där
bland judarna en man,
som sade: ”Livets bröd jag är,
och synd förlåta kan”.

Han gick omkring och gjorde väl
och hjälpte en och var
och tände uti mången själ
en himlalåga klar.
Men fariséers skara drev,
av hat och avund tänd,
till sist i döden Den, som blev
av Gud till jorden sänd.

Men just däri Han frälsning vann,
bröt dödens udd utav.
En trogen skara sedan fann
Hans övergivna grav.
Han visade, till deras fröjd,
Sin levande gestalt,
beklädde dem med kraft från höjd
att vara ”jordens salt”.

Ett barn blev fött i Betlehem
och liv åt världen gav,
åt dem som tro ett evigt hem
långt bortom död och grav.
Och än, som genom seklers lopp,
i hägn av himmelsk frid
vi samlas omkring världens hopp
i signad juletid.

Adolf Hoffman

onsdag 9 december 2009

Dagens juldikt 9:e december

Jultankar

Välkommen, helga juletid,
som ljusets stråle sänder
uti en värld av storm och strid
och nöd i alla länder!

Uti palats, i torftigt tjäll
en stilla frid sig sänker,
och i den klara julekväll
en hoppets stjärna blänker.

Vår tanke flyr från nuets värld
till gamla barndomsminnen,
då julens helgd vid stilla härd
gav glans åt barnasinnen.

För alla barn är julens fest
en högtid utan like.
Den är en efterlängtad gäst
i barnens sälla rike.

Må allt det vackra, vi förnam
i ljusa barndomsstunder,
ur hjärtats gömmor manas fram
nu inför julens under!

Då skall dess budskap underbart
i våra hjärtan klinga,
och löftets stjärna stråla klart,
när julens klockor klinga.

Adolf Hoffman
publicerad i Gotlandsposten julen 1933

tisdag 8 december 2009

Dagens dikt 8:e december

Sjung en julens visa.
Sjung en julens visa,
glöm din sorg och strid!
Det ger tröst och lisa,
det ger ro och frid.
Inför julens timmar
mörkrets makt förgår,
hoppets stjärna glimmar
från din barndoms vår.

Sjung en julens visa,
för att än en gång
livets lycka prisa
med din glada sång.
Väl är tiden bitter,
men i julens kväll
himlens glädjeglitter
lyser i ditt tjäll.

Sjung en julens visa,
skingra i din själ
tankarna som isa,
hatets vintertjäl.
Värma dem, som frysa,
kärlekstankar giv.
Låt en stråle lysa
in i deras liv.

Sjung en julens visa
i den mörka tid.
Det skall vägen visa
genom nöd och strid:
Om din vandring bliver
tung och prövosam,
hjärtats sång dig giver
kraft att härda fram.

Adolf Hoffman

måndag 7 december 2009

Dagens dikt 7:e december

När jag på julaftonskvällen förra året väntade på flyget som skulle ta mg till Azerbajdzjan såg jag att de flesta svenskar som var ute på långresa denna kväll/natt skulle till Thailand. Jag förstår nästan varför...

Tänk vad skönt det vore
Tänk vad skönt det vore,
att resa bort från riket av kung Bore,
söderut till varmare land.

Att få vandra ibland palmer,
och sjunga ett par psalmer.
Att få steka sina lemmar
där på medelhavets strand.

Att få se med egna ögon,
kanske bli hembjuden till någon
där uti det förlovade land.

Resan blir nog inte någon mara.
Kom, låt oss snarast fara,
Bara du och jag.

Ludvig Hoffman, Borgby
(februari 2001)

söndag 6 december 2009

Dagens dikt 6:e december

Adventstid är ju egentligen förenat med en väntan på mer än att åter få minnas julens stora händelser. Nedan publicerar jag en dikt skriven av en för mig ganska okänd person vid namn Sam Lindgren. Det jag vet om honom är att han avled i juli månad 1906 vid en ålder av 26 år. Dikten är hämtad från boken "Maningsljud", utkommen samma år.

Lys du milda stjärna!

Lys du milda stjärna,
Där vid molnets rand.
Lys, du visa leden
Till min faders land.
När på dig jag skådar,
Blir min längtan varm,
Och med ljusa, rena
Känslor fylls min barm.

Där du går din bana,
Finns ej synd och nöd,
Fällas inga tårar,
Härjar ingen död.
Intet töcken döljer
I sin famn ditt ljus,
Tänd af Gud du lyser
Genom tidens brus.

Lys du milda stjärna,
I den mörka kväll.
Snart skall morgon glöda,
Ljus blir himlens päll.
Snart den sol ska lysa,
Som ej nedgång har
Men i evigheter
Strålar mild och klar.

Alla tidens stjärnor
Ha då brunnit ut.
Då ha sorg och möda
Evigt nått sitt slut.
Men de trogna hjärtan
Lämnat stoft och grus,
Och med fröjd de hälsa
Evighetens ljus.

Sam Lindgren (1880-1906)

lördag 5 december 2009

Dagens juldikt 5:e december

Uti signad juletid.
Uti signad juletid,
vi äter oss riktigt mätta.
Vi önskar varandra frid
och det gör vi nog med rätta.
Från vardagslivets strid,
en paus verkligen är detta.

Något känns dock så fel,
såhär mitt i sköna julefriden.
Här är varmt och vi har el,
vi riktigt slött fördriver tiden.
Vi kanske spelar något spel,
när många fördrivs av krigen

Av vårt överflöd vi kan skänka,
men även göra något mer.
På de förföljda vi bör tänka,
de som inte alla andra ser.
Ej bara då vi i kyrkan oss bänka,
men ta med dem när ni ber.

Ludvig Hoffman, Borgby
(03 december 2002)

fredag 4 december 2009

Dagens juldikt 4:e december

Fridshälsning i en stressig tid
Mitt i livets stress och slit,
uti denna årets mörkaste tid.
Vi drömmer om en jul så vit,
och anar ett löfte om frid.

En frid som vi ej förtjänar,
den får vi genom tro.
Gud om sina barn Han värnar,
hos Honom kan vi finna ro.

Ludvig Hoffman, Borgby
(25 december 2004)

torsdag 3 december 2009

Dagens juldikt 3:e december

Juldikt 2-2001
Nu skall vi äta och dricka gott
och tacka vår Gud för allt vi fått.
Sen skall vi fira med stämningsfull sång,
att Kristus till jorden kommit en gång.
Och må vi nu allt skadligt försaka,
så vi vara redo när Han kommer tillbaka.

Ludvig Hoffman, Borgby
(23 december 2001)

tisdag 1 december 2009

Dagens juldikt 1:a december

Eftersom jag har samlat på mig en del jul- och vinterdikter tänkte jag försöka bjuda på dem nu under december månad. Då de allra flesta kretsar kring julhelgens händelser kanske dikterna här i början av månaden kan kännas lite malplacerade, men jag ska försöka spara de bästa till slutet...

Juldikt 1-2001
Månader kommer, månader går.
Nu plötsligt julen för dörren står.
Med städning och julbak vi sysslar,
såvida vi ej med annat pysslar.

Och vintern har kommit med kyla.
Tyst, hörde jag inte en varg yla?
Julen är härlig för stora och små.
Vi varandra klappar både ge och få.

Den bästa gåvan vi dock fått från Gud.
Och då menar jag ej Hans goda bud.
Nej, jag menar förståss den försoning,
som följde efter världens första kloning!

Ludvig Hoffman, Borgby
(23 december 2001)

söndag 22 november 2009

Digga Darwin eller inte, det är frågan...

De som känner till svensk kultur av äldre datum än Robinson, Farmen och Riket känner säkert redan till den sång som titeln anspelar på. Annars finns den på Spotify. Povel Ramel var verkligen rolig emellanåt.

Nu i veckan när darwinåret 2009 har sin andra stora höjdpunkt vill jag passa på att rekomendera några böcker plus en film som kommit ut detta år just på grund av det stora jubiléet.

Jag börjar med filmen, så har jag bara böckerna att orda om sedan. Den heter "The Voyage that shook the world" det är Creation Ministries International som ligger bakom. Jag var nog en av de första i sverige att se filmen i sin helhet och anser den vara så välbalanserad att den borde visas på många svenska skolor.




Böckerna hoppas jag kunna återkomma till senare, men jag nämner dem ändå lite i förbifarten nedan:

Boken ”Ateism-förnuftet på villovägar” är skriven av Vesa Annala, ordförande i föreningen Genesis.

”Darwin 200 år-en festbrems” (norska) av Peder A. Tyvand, professor i fysikk.

”Darwinboken-Hvad du ikke visste om Darwin” (norska) av Jostein Andreassen.

Trots att jag har svårt att ranka böckerna ovan vill jag nämna att Tyvand visar bäst prov på humor och upplevs som trevligast och läsa om man nu vant sig med norskan.

Även Annalas bok är tämligen skarp i sin uppgörelse med ateismens tre profeter Sturmark, Dawkins och Hitchens, men när det gäller humor så får han, liksom vi övriga svenskar, se sig besegrad av norrmännen.

Som av en händelse finns alla att beställa från föreningen Genesis…

Sanningens lön (Dikt)

Jag har under en längre tid velat publicera några av min farfar Adolfs bästa dikter, men då de inte sällan råkar vara på gutniska/gutamål så har jag försökt översätta denna till svenska. Först kommer orginalet och sedan följer mitt försök till översättning. Jag har inte lyckats bevara alla rimmen, men det fungerar hjälpligt för er som inte förstår er på andra nordiska språk än svenska...

Sanninngis laun
Den gamblä gubben Pettar
bräkt ljaugä mins för tre.
De reit int folk si ettar,
han halldes fick mä dei.
Folk bräuktä bär halld lottar
at gubben galnä ård.
Di visst att sleik lygntrottar
finns mangä här pa jård.

Men hadd han dålit ryktä
för allt han hadd ljaugt
fanns dei dock ain sum tycktä
att han skudd aktes haugt.
Astäous gamblä Britä,
ha trod pa gubbens prat,
Bei hennä kund han sitä
u ljaug a halvar nat.

Sänn bräukt da Britä rännä
mä allt va gubben sägt.
Ha skarvd da till dei gännä
för vännar u för släkt.
Ha kund fa hapli mikä
av mästen ingenting,
sått dei kund tul a vikä
förrn ha hannt sokni kring.

Men så en dag hadd Pettar
prat illä um sin tant.
Da bärd dei si int bättar
än dei han sägd var sant.
U sum en laupeld rändä
dei sänn fran part till part
dei årdä sum kanhändä
kom ör han oförvart.

U dei fick Britä håirä
när pratä hadd slipp laust.
Dei var priceis sum kåirä
en dolk ei hennes braust,
för mänskar bleir jå sintä
av sanningsårdi mest,
u nå skudd Pettar intä
minsann blei hennäs gäst.

När Pettar sänn till Britä
endag sum vanlit gick
kan var u en jå vitä
va där till leivs han fick.
Pa gubbens gladä nicken
svard Britä genäst mä:
”Däu kom som ettarskicken,
ditt arma ärkäfä!”

Han äntligen fick vitä
va han var för en kar,
u raint äut sägdä Britä
att han var lygnis far.
U därtill blai han stämdar
nå för sin fäulä träut.
U ännu mair äutskämdar
än va han var föräut.

Nå tyckar gubben Pettar
att världen konstu jär.
U så oskaplit bättar
blai han int av dei här.
Han hadd ei frid fat talä
så mangä lygnars ård.
Nå fick han dört bitalä
sitt aindä sanningsård.



Sanningens lön
Den gamle gubben Petter
brukar ljuga minst för tre.
De rätt sig folk int etter,
han hållas fick me de.
Folk oftast bara skrattar
åt gubben galna ord.
De vet sådana lögntrattar
finns många här på jord.

Men hade han dåligt rykte
för allt han hade ljugit
fanns det dock en som tyckte
att han skulle aktas högt.
Grannens gamle Britta,
hon trodde gubbens prat,
Hos henne kunde han sitta
och ljuga långt in på natt.

Sen brukt da Britä ränna
mä allt va gubben sagt.
Hon skarva så de ej gick att igenkänna
för vänner och för släkt.
Hon kunde få skapligt mycke
av nästan ingenting,
så de kunde ta halva veckan
förrn ha hannt soknen kring.

Men så en dag hadd Petter
prat illa om sin tant.
Det bar sig inte bätter
än det han sagt var sant.
Och som en löpeld rände
de sen från part till part
de orden som kanhända
kom för han oförvart.

Och det fick Britta höra
när pratet sluppit löst.
De var precis som å köra
en dolk i hennes bröst,
för mänskor blir sårad mest
av sanningsorden ju,
så Petter skulle ej få vara gäst
hos henne mera nu.

När Petter sen till Britta
en dag som vanligt gick
kan var och en ju veta
va där till livs han fick.
På gubbens glada nicken
svara Britta genast mä:
”Du kom som ettarskicken,
ditt arma ärkäfä!”

Han äntligen fick veta
va han var för en kar,
och rätt ut sade Britta
att han var lögnens far.
Och därtill blev han stämd
nu för sin fula trut.
Och ännu mer utskämd
än va han var förut.

Nu tycker gubben Petter
att världen konstig är.
Och så oskaplit bätter
blev han inte av det här.
Han haft i frid fått tala
så många lögnens ord.
Nu fick han dyrt betala
sitt enda sanningsord.


Adolf Hoffman, svensk text sonsonen Ludvig...



Ja, jag tyckte ovanstående var på sätt och vis kopplat till det "bråk" som en viss provokatör och hedersdoktor orsakat nyligen...

onsdag 11 november 2009

De religiöst känsliga ateisterna

Är lite smått förvånad över hur irrationellt många ateister handlar när det kommer till synen på religion/gudstro. Om Gud inte skulle finnas så borde väl människor få tro på precis vad de vill? Och om ingen försöker tvinga just mig, varför ens orka bry sig? En del ateister verkar dock vara rentav "religiöst känsliga".

Denna världens stolta visa män
ja, de tror sig slagit fast.
Att Jesus ej var syndarn's vän.

Att Bibeln den har grundligt fel.
Så gamla böcker borde i all hast
brännas och därmed spara lite el.

Men låt mig då få konstatera här,
även om det kanske låter vasst,
att de då bekräftar vad den lär.

Ludvig Hoffman, 2009

måndag 9 november 2009

”Allt har en livsvilja”

(Detta är ett inlägg som jag skrev för ca ett år sedan, men som jag nu publicerar här.)

Den berömde Albert Schweitzer menade att allt levande bar på en livsvilja.* Detta gäller generellt från minsta kryp till största buffel. Här är det ingen skillnad mellan skalbagge och människa.

ELLER?

Många människor i vårt samhälle verkar ha förlorat eller riskerar tappa livsgnistan. Det finns nog många orsaker till detta, men jag vill peka ut två:

  1. Vi får i praktiken lära oss i skolan att livet saknar mening i absolut bemärkelse. Om livet rent förnuftsmässigt är meningslöst och "en bråkig parentes mellan två intigheter" finns bara de känslomässiga skälen kvar. Tack vare att vi inte styrs vidare mycket av vårt förnuft är denna första punkt sällan avgörande i sig själv, men den kan bereda vägen för vad som kommer in under punkt två.

  1. Världen lider brist på kärlek**. Den här världen är trasig och i den ondes våld. Vi kristna som anser oss ha lösningen på världens problem är alltför upptagna med inre stridigheter, putsa på kyrkolokalen eller bara ha det bekvämt för att orka göra något åt eländet. Om inte vi som kallar oss Guds barn och Jesu lärjungar visar våra medmänniskor den kärlek vi alla behöver, vem ska förväntas att göra det då? ”Var ordets görare och inte bara dess hörare...” Jak 1:22

Vi kristna säger ofta att "Gud är kärlek", att vi ska älska varandra och så vidare, men vi verkar alltsomoftast fastna i fällan som jag kallar "hat mot synden" istället för att som främsta drivkraft ha "kärleken till sanning och rätt". Nu kanske någon tycker att det inte finns någon motsättning mellan dessa två, men vänta bara tills jag har fått förklara mig.

När hat är vår främsta drivkraft resulterar det i en kall och kärlekslös attityd/livsåskådning. Detta verkar även gälla om så hatet riktas mot synden och satan själv eftersom hatet inte har förmågan att riktigt särskilja "synden" och "syndaren" från varandra. Om vi istället får drivas av kärlek till både sanningen (Jesus) och därmed även till våra medmänniskor tror jag faktiskt att bilden av oss bibeltroende, ”svartvita”, kristna kan bli mycket mera tilltalande.

Detta handlar inte om att vi på något sätt ska kompromissa bort vad Bibeln säger eller vad vi tror på utan allt hänger på hur vi möter våra medmänniskor i denna trasiga värld vi är satta att verka i. Jesus påpekade att det inte är de friska som behöver läkare utan de sjuka. Har vi krävt att man ska vara helt frisk för att kunna komma in i kyrkogemenskapen ibland?


*:Hans livsfilosofi går under beteckningen "vördnad för livet" om någon vill läsa mer. Den är varken specifikt kristen eller människocentrerad, men väl värd att ta till sig.

**: Blanda för Guds skull inte ihop ordet "kärlek" med "sex". Kärlek är något så mycket större än tillfällig njutning. Sann kärlek upphör aldrig. (1 Kor 13)

torsdag 5 november 2009

Normala människor...

Från tid till annan har jag funderat över vilka olika människor jag möter här i livet. Ateister och kristna, tystlåtna och pratsamma, lättsamma och djupsinniga, gamla och unga, ja alla möjliga människor av olika slag. Det finner sig naturligt att man trivs bättre med en del, men det är långt ifrån alltid möten med människor är resultat av ens personliga och aktiva val. Vi väljer sällan studie- eller arbetskamrater. Släkt väljer man bara delvis och förhoppningsvis bara en gång. Inte ens sina vänner väljer man - det enda du kan välja är att vara en.

Släkt är ofta ett helt kapitel för sig. Antagligen delar jag känslan att samtliga mina släktingar är udda på sitt sätt med många andra runt klotet. Släkt och familj kan på samma gång vara ens största glädje och bekymmer. Själv är jag nog inte vidare "normal" heller. Det kan säkert de flesta som känner mig intyga.

Hur nu en "normal" människa ska vara. Om de ens existerar. Ifall de finns känns det som att de aktivt måste undvika mig. Jag har ännu inte träffat någon jag säkert skulle kunna klassa som "normal". Och tur är kanske det. Människor som jag vid första anblicken kan ha räknat in i den stora normalitetens massa har alltid visat sig vara unika, och ofta lite udda, individer med sin egen speciella historia.

Om man sedan kallar sig för en kristi efterföljare och i allt ber om Guds ledning kan det bli extra spännande. Då anas en högre mening i de sammanträffanden som sker med andra människor. En del av er skulle säkert avfärda mina erfarenheter som orsakade av endast slump och tillfälligheter, men personligen kan jag det inte längre. Gud kan verkligen använda precis vilka omständigheter och personer som helst. Många av er skulle tro att jag fabulerade om jag listade bara en del av "sammanträffandena" jag varit med om de senaste åren.

Och nej, jag verkligen är ingen superhelig kristen som skulle sakna synliga fel och brister. Absolut inte. Om jag varit sådan hade inte Gud varit tvungen att korrigera och leda mig på det oväntade och udda sätt som Han faktiskt gjort och gör. Livet med Gud är det mest häpnandsväckande man överhuvud taget kan tänka sig!

torsdag 8 oktober 2009

Det är dags för Operation Kräfta!

(eng: "Operation Cancer")

Läget inom sveriges kristenhet är allvarligt. Något måste hända och det snart. När jag frågade en god vän varför det var så få i vår ålder som var intresserade av kyrkan så fick jag svaret att det är för att vi inte har en pastor som drar ungdomar. Det svaret högg tag i mig. Det är ju precis så vi ofta resonerar - det är pastorns eller församlingsledningens fel att inget händer. Ur detta föddes tanken som sedan fick namnet "Operation Kräfta.

Operation kräfta innebär egentligen inget nytt eller, i sig självt, revolutionerande utan kan enkelt ses som en uppmaning till bibelläsning och bön i mindre grupper. En "smågruppsstrategi" om man så vill, men med vissa tydliga skillnader mot de andra jag känner till.

Om vi som drömmer om väckelse/"andlig nytändning" i våra sammanhang väntar på och förväntar oss att församlingsledarna/pastorn ska göra något får vi nog ofta vänta förgäves. Ska det organiseras "uppifrån" efter den socialdemokratiska devisen att "alla ska med" så kommer inget att hända. Inget illa menat mot pastorer eller andra kristna ledare, men jag tror en nyckel till förändring ligger i en återupptäckt av det personliga ansvaret inför vår Skapare.

Alla kristna ansvarar ju direkt inför Gud. EN är vår ledare, Herre och mästare. Om du vill förändring så måste du göra något nu. Försök hitta minst två andra som också inser allvaret och samlas regelbundet med bibelordet och bönen i centrum.

Men - och det här är viktigt - stå om möjligt kvar i en lokal församlingsgemenskap. "Andliga frifräsare" finns det nog av i vårt land. Ordet "kräfta" ska här förstås i betydelsen cancer. Något som ska växa till och sprida sig inom kyrkor och samfund. En tumör på de ickebibliska maktstrukturer som finns inom de flesta kyrkosamfund kanhända. (Vill man använda en mer biblisk term går "surdegen" också bra - vi vill ju genomsyra så mycket som möjligt...)

Varför tror jag detta är viktigt? Jo, jag har förstått att många som under de senaste decennierna vuxit upp inom frikyrkan saknar djupare kunskaper om Guds ord. Vi har alltför ofta levt på den "svältkost" som det innebär att bara ta del av någon söndagspredikan och/eller kortare andakter inom barn- och ungdomsverksamheten.

Vidare har jag upptäckt att en del bönemöten tenderar att urarta till "skvallercentraler". Vad vi som kristna behöver är inte främst medlemskap i en stor församling, även om det finns fördelar även med det, utan några kristna vänner som kan ge stöd korrigering och hjälp till varandra. Därför tror jag på mindre gemenskaper utan en tydlig/stark (mänsklig) ledare utan snarare en kärna på minst tre personer. Ett gift par räknas med biblisk matematik som "en".

Dessutom har jag ofta undrat vilka kyrkliga samlingar jag skulle kunna bjuda in de människor jag möter som kan betecknas som "sökare". Är det till söndagförmiddagsmötet där pastorn predikar över Petrus temperament, kvinnan vid sykars brunn, eller Jer 18 (krukmakarens hus)? Eller är det till ungdomarnas dramaövningar eller pingisturneringar?

Detta är inte något färdigt koncept eller någon helhetslösning. Dock är det min fasta övertygelse att att något måste göras. Och att Gud inte låter mig sitta bekvämt vid sidan av och bara vara sur för att inget händer. Det har han visat mig alltför många gånger under de senaste åren.

Dagen-länkar till relevanta artiklar:
Dagen-1

fredag 11 september 2009

Krig med kärlek som drivkraft

Det finns två mycket starka krafter som kan motivera människor till handling. Hat och kärlek. Dessa två kan ses som varandras motpoler men tenderar att i enstaka fall driva människor till likartade handlingar. Detta behöver inte betyda att resultatet av denna handling är oberoende motiv/drivkraft.

Som vapenvägrare undviker jag här frågan om det finns "rättfärdiga krig" och tänker istället fundera lite kring några krigsmetaforer som används och har använts i kristna sammanhang.

För att i någon mån försöka undvika missförstånd känner jag mig tvungen att först skriva några ord om NT:s starkt "antirevolutionära" hållning. Många är de som verkar ha missuppfattat evangelierna på just denna punkt. Att budskapet i sig är tämligen "revolutionärt" kan inte på något vis rättfärdiga direkta uppror mot världsliga myndigheter. Jesus själv påpekade ju att hans rike "inte är av denna världen". Apostlarna får i de brev vi har bevarade uppmana de troende att underordna sig de världsliga myndigheterna. Petrus går i sitt första brev så långt att slavar ska underordna sig även sina hårda slavägare. Det är inte vi som ska döma världen och hämnden är inte vår. Guds är hämnden och Han kommer se till att rättvisan segrar till slut.

Sedan ska jag inte sticka under stol med att det finns situationer då vi kristna måste följa Gud mer än människor, men det återkommer jag sannolikt till senare.

Den främsta anledningen till krigsmetaforens nyttjande är, som jag förstått det, för att understryka allvaret i situationen. Det handlar ju ytterst inte bara om liv eller död - utan om himmel eller helvete! Därför är det kanske inte så konstigt att vi som tar vår kristna tro på allvar ibland tenderar att bli osams i lärofrågor som i andras ögon kan tyckas vara av perifer karaktär.

I Bibeln kan vi läsa uppmaningen om att lida "som en god Kristi Jesu soldat", men det påpekas också att striden inte är emot "kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna". Soldatmetaforen kan främst lära oss två saker. Det första handlar om vilket befäl vi står under - att vi som kristna har ett uppdrag att utföra och att vi ansvarar direkt inför Gud vår skapare och Herre. Det andra, som delvis hänger samman med det föregående, är att detta uppdrag kräver en soldats diciplin. När vi lever helt för Gud representerar vi inte längre oss själva och bör därmed inte varken ta motgångar eller fientliga utfall som något personligt. Även de som inte tror får stå till svars direkt inför Gud en dag.

Som soldat i himmelrikets tjänst helgar INTE målet alla medel. Allt är verkligen inte tillåtet i kärlek oavsett vad det populära talesättet påstår. De som menar något dylikt har inte ens börjat ana vad verklig kärlek är. Sen kanske man bör göra en distinktion mellan "kärlek" till/inom en högst begränsad grupp och den mer gränsöverskridande "gudomliga" varianten. Den solidaritet och sammanhållning som begränsas till en tydligt avgränsad grupp kan i många fall vara förklädd egoism. Samtidigt kan vackert tal om rättvisa och omsorg om de fattiga grunda sig i avundsjuka och diverse andra dunkla motiv. Exempel på just detta återfinns ju med mer än önskvärd tydlighet på Bibelns blad.

En del människor verkar ha fått för sig att kärlek är något flummigt accepterande av allt möjligt. Inget kunde vara mer fel. Ja, förutom möjligtvis påståendet om att kärlek inte kostar något. Kärlek handlar om att helt frivilligt prioritera någon annan och dennes vilja och behov före sig själv. Att kunna känna med andra människor och vara vid en människas sida vad som än händer.

Som soldat i "Herrens frälsningsarmé" är det viktigt att ratta in rätt frekvens på sin "andliga fältradio". Det innebär att regelbundet läsa Bibeln och be. Både tillsammans med andra och enskilt. Men det är ändå inte tillräckligt för att höra och förstå budskapet - du behöver även rätt "dekoder" installerad. Den Helige Ande måste tillåtas vara verksam i våra liv.

I min skivsamlíng återfinns "kristna" sånger med titlar som:
"Krigsman" (JERUSALEM)
"This means war"(PETRA) >Spotify<
"Frälsningssoldaten"(C G Hjelm)
"Holy war" (Whitecross) >Spotify<
"God's got an army"(Carman) >Spotify<
"The battle of Europe"(Jesus Revolution) >Spotify<
"Soldier under command" (STRYPER) >Spotify<

Är det inte lite lustigt att alla norska och amerikanska artister som jag ville rekomendera finns på Spotify?

tisdag 8 september 2009

Starkare "vin" ger effekt(!)

En del kyrkor har funderat på att införa starkare vin vid nattvardsfirande med anledning av den så kallade "nya influensan". Detta avfärdar både "experter" nykterhetsrörelse som onödigt eller verkningslöst. Jag vill dock hävda motsatsen och ska lägga upp några argument och tips här:

1. För att avsedd effekt skall uppnås krävs något högre halt av alkohol än det finns i "vanligt starkvin". Närmare 70% skulle göra susen. Jag yrkar på inköpande av 75%-ig vodka som blandas med koncentrerad aroniasaft. Detta kommer garanterat se ut som vin, dock med något starkare "smak"...

2. Aroniabär kan plockas i ett bostadsområde nära dig och är jättenyttiga. Det är precis rätt tid att plocka dessa nu. (Ska de serveras utan alkohol rekomenderas frysning av bären starkt för att bli av med den något sträva smaken.)

3. Detta kommer att leda till uppmärksamhet internationellt om det införs. Det är på tiden att svensk kristenhet blir känd för något annat än debatten om homoäktenskap.

4. Det är ingen vild gissning att detta resultera i en ökad tillströmning av yngre vuxna till våra kyrkor. Speciellt studenter. Människor vi annars brukar ha svårt att nå.


Det är dags att vi kristna tar hälsofrågorna på allvar!

Dagen-1 Dagen-2

(Behöver jag antyda att jag är helnykterist? )

tisdag 1 september 2009

Lagtvistemålet och försoningsstriden

Det har blossat upp en häftig debatt i bloggosfären om Lagen och Nåden, eller om man vill använda de vanligast förekommande skällsorden: "Judaiserande/Fariseism vs laglöshet/nådesförkunnelse"

Tycker mig se klara paralleller mellan den "försoningsstrid" som Paul Peter Waldenström var inblandad i på sin tid och det pågående "lagtvistemålet" som pågår för fullt runt i bloggarna. Jag ser till och med att "nådesförkunnelsen" i värsta fall kan leda till någon typ av "liberalteologiskt kärleksflum", vilket en del påstår att talet om den så kallade "subjektiva försoningsläran" resulterat i.

Som jag förstått både Waldenström och Andy/Åleskjaer är detta "värsta-scenario" i båda fallen exempel på mycket grova misstolkningar/avsteg från respektive "lära".

Nedan försöker jag karaktärisera den nuvarande debattens två extremer som jag anser det befogat att varna för. Vill dock påpeka att hela denna debatt sker med och mellan för mig tämligen okända personer. Jag har inte stort mer än text att grunda mina bedömningar på.

Både "kärlekslöst lagivrande" och "kärleksfull laglöshet" vågar jag avfärda som totalt antibibliska hållningar. Jag vill inte döma ut en viss grupp här eftersom jag inte klart kan avgöra andra människors relation till den Evige (dvs Gud). Bara Han rannsakar hjärtan och njurar.

"Kärlekslöst lagivrande" tycker jag mig ana spår av i vissa kretsar som i denna debatt kallas "judaiserande". Ett konkret exempel jag kan nämna gäller delar av den lista på runt 292 bud som enligt MFS gäller oss hednakristna/inympade. Eftersom jag inte är klar med min genomgång av dessa återkommer jag i den frågan, men redan nu vågar jag hävda att uppstaplandet av buden på det sättet och formuleringarna av dem antyder att man missat det allra viktigaste - själva kärnpunkten i evangeliet har kommit i skymundan!

"Kärleksfull laglöshet" kan, vilket många påpekat, anses utgöra en anomali. Kärleken uppfyller ju lagen. Hela lagen och profeterna kan ju sammanfattas i det dubbla kärleksbudet. Ändå varnas det kraftigt, och det ibland med rätta för denna ståndpunkt som logiskt sett borde vara omöjlig. Ofta bottnar problemet här i att kärleksbegreppet relativiserats eller bara blivit en läpparnas bekännelse.

Följ gärna debatten:
Nådesförkunnaren Andreas "Andy" Glandbergers blogg:

http://www.glandberger.net/2009/08/de-moderna-judaisterna-ii/
http://www.glandberger.net/2009/08/lag-och-nad-%E2%80%93-hostens-tema/

Aletheia - av en del ansedda som de moderna judaisternas tillhåll e Sverige:

http://aletheia.se/2009/08/24/vart-ar-aletheia-pa-vag/
http://aletheia.se/2009/08/28/obama-som-nadesforkunnare/

Jesus visste minsann hur eländig framtiden skulle bli:

"Då svarade Jesus och sade till dem: "Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många. Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra; men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'. Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull. Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre. Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst." (Evangelium enligt Matteus 24:4-13, 1917 års översättning.)

tisdag 25 augusti 2009

Varning för farliga kyrkoledare!

Andligt ledarskap är en brännande aktuell fråga som bara ett fåtal framträdande kyrkoledare tycks våga närma sig med någon vidare sund biblisk förankring. Jag vill här i ett kort inlägg tipsa om ett mycket bra exempel och, för att kontrasterna ska framträda, även visa på ett så farligt exempel att jag knappt finner några egna lämpliga ord att återberätta det med.

När en präst i SvK väljer att konfirmera en kristen tonåring som inte är medlem i SvK, skriver enligt tidningen Dagen biskopen att:

"Det är (?) ett regelbrott som försätter flickan i ett ingenmansland andligt sett och ger [prästen] obehagliga påföljder".

En biskop som uttalar sig på det viset bör inte få sitta kvar på sin post. Om det är systemet/hierarkin som är orsaken till detta resonemang bör den omgående reformeras.


En man som däremot försöker lyfta fram ledarskapsproblematiken på ett synnerligen bra sätt är bloggaren "andy" på glandberger.net . Hans inlägg om den gode herden rekomenderas varmt. Videoitervjun med hans tidigare pastor Enevald Flåten bör också ses.

Rollspel krävs av kyrkoledare?

De senaste dagarnas "bloggbråk" mellan Stefan Swärd och Pekka Mellegård, båda ledare inom EFK, har delvis skakat om mina föreställningar om läget inom svensk frikyrklighet. Krisens utlösande faktor tycks vara en så oväntad sak som synen på rollspel. (Ok, en något djärv tolkning kanske...)

Under större delen av min uppväxt inom pingströrelsen har jag matats med åsikten att rollspel är något farligt, fel och syndigt. En kristen skulle inte befatta sig med sådant. Jag fick uppfattningen att genomärlighet och tydlighet skulle vara självklara drag i ens liv för att ens ärligt kunna kalla sig kristen. Däri innefattas uppfattningen att mina åsikter i, exempelvis, teologiska frågor bör vara lika oavsett vilken position/tjänst jag råkar befinna mig i för tillfället. Även om det i vissa fall kan verka positivt att kunna uppträda i flera roller/personligheter...

Självklart kan, eller snarare bör, ett förtroendeuppdrag kräva viss återhållsamhet i uttryckande av diverse åsikter, men detta är inte synonymt med vad jag uppfattat som krav på "rollspelsförmåga" som indirekt verkar ställas nu och då i dagens samhälle. Givetvis kan det bli komplicerat då diverse engagemang och uppdrag krockar eller påverkar varandra, men inom kyrkans värld borde den problematiken vara minimal. Kyrkans enda verklige ledare är ju Jesus Kristus själv. Och att vara kristen är ingen deltidshobby utan något man är hela tiden livet ut, förhoppningsvis.

Bör nog tillägga att jag inte är riktigt lika negativ mot rollspelande som hobby/tidsfördriv som det kanske verkade ovan. En snabb googling på mitt namn avslöjar faktiskt att jag varit ombud på mer än ett riksmöte inom Sveriges Roll- Och Konfliktspelsförbund, SVEROK. Dessa riksmöten klassar jag som "demokratilajv". Lärorikt, spännande och lite skrämmande emellanåt.

onsdag 22 juli 2009

Lycka (dikt)

Lycka är att uppskatta
Det lilla i sin enkelhet
De små miraklen fatta
Se tryggheten i en helhet

Se sig själv som en pusselbit
Och trivas där man passar
Se meningen med livets slit
Att det slöhet utklassar

Ta vara på stundens frid
Och att vara nöjd med sin lott
Att med barnen ta sig tid
Att vara glad för allt gott.

ME 20041228

onsdag 15 juli 2009

Svar till "Språksintar" (dikt)

Svar till "Språksintar"

Ja blai i dag pamintar
ti skrivä till "Språksintar"
u tackä han för seist.
Han har jå mi birömä
men leiti grand mä dömä
u pa mein syndar veist.

Ja mägir att ja slarvar
u gutamålä skarvar
iblant mä svenskä ård,
u fail dei har vörr allä,
sum mänskar uss vill kallä
u laupar här pa jård.

Mein syndar ja nå ankar,
har kumm pa andrä tankar
nå ettar domens dag.
Men ja jär o leit gladar,
att meinä enklä radar
jär annäs till bihag.

Ja lugar nå blei bättar
u sökä reit mi ettar
va teiningsskrivan vill.
Ja far väl skriv leit saktä,
da kan män mair si aktä
för ård sum int håirs till.

Ja vill, sum sägt, mi reitä,
men dei jär nuck någ leitä,
sum skrivan mä har fail.
Att män pa folk kan råkä,
sum oleik talar språkä,
dei gär mä till en dail.

Dei kan mik int bitödä
att "ingi" skudd ha lödä
mä "u" ei ställ pa släut.
U "när pa" eller "nästen",
dei kan väl o, förrästen,
pa ett u sam kumm äut.

U ja har allut tyckä
att "nätt u jamt"-äuttryckä
ei gutamålä finns.
Han vill ha "jämmt" ei ställä,
men dei har allut gällä
för svenskt så läng ja minns.

Täu ård kan licksi lödä
men var sin sak bitödä
ei oliek mainingar.
Att "jamt" bitödar ständut,
men iblant knapphändut
dei vait jå en u var.

Mä vänli hälsning
Aben.

Ovanstående rader är författade på gutamål, vilket inte är en svensk dialekt utan ett annat nordiskt språk jämförbart med danskan.

"Upphovsrättsinnehavare" till denna dikt är min far Bertil Hoffman, men "upphovsman" är hans far, och min farfar, Adolf.

lördag 11 juli 2009

Mot målet (dikt)

Vi skyndar fram mot målet som skymtar ovan där
Det lyser av härlighet men skyms av allting här
Vad betyder småsaker om vi missat Jesus
Låt oss fokusera rätt så blir vår vandring ljus

Det är ej lätt att leva, men svårare att dö
Vi möter många snaror, på jorden är allt hö
Glöm ej att Herren bryr sig, Han vill hålla din hand
Tillsammans kan vi nå dit upp till himmelens land

Maria Eliasson 20040330

torsdag 9 juli 2009

Regn ger liv åt förtorkad jord...

Senaste dygnet har det i Borgby 1:5 (Borgbyvägen 4) uppmätts nära 150mm regn. Ett storslaget rekord och otroligt efterlängtat av både gurkplantor och trädgårdsmästare.

SMHI anger för samma tidsperiod ett extremvärde på 86,4 mm och det i Järnäsklubb långt upp efter norrlandskusten.

tisdag 12 maj 2009

Guds upphovsrätt vs människors

Så har piratdebatten äntligen börjat synas i "kristna" sammanhang. Dagen har idag flera artiklar i ämnet.

Jag har under en längre tid funderat kring upphovsrättsfrågan ur ett ett strikt bibliskt perspektiv och slänger här ut några tankar i ämnet. Jag avser att bearbeta dem vidare och förhoppningsvis resulterar det i ett mindre häfte så småningom. Under lämplig licens givetvis.

Bibelns Gud innehar rättigheterna till hela universum. Hans rätt att bli erkänd som upphovsman till det verk Han skapat är eller borde vara helt självklar för alla kristna. Detta kallas den idéella delen av upphovsrätten. Vad säger Bibeln om den ekonomiska delen av upphovsrätten då? Jo, Gud gör anspråk även där. Om vi läser i NT:s mest avskydda kapitel, nämligen Romarbrevet 1, så framgår att människornas synd som nämns där var upphovsrättsliga åt det "ekonomiska" hållet.

Men om Gud innehar rättigheterna till ALLT(!), hur påverkar det när det gäller tvister människor emellan som piratdebatten ändå kan anses handla om? Påverkar det alls egentligen? Jag anser att det åtminstone borde påverka oss kristna och vår syn på upphovsrätt för de "verk" vi skapar. Speciellt om det är av evangeliserande karaktär.

Har vi som kristna rätt att begränsa spridandet av det glada budskapet?

Vad har du att säga till ditt försvar när Gud frågar varför du hindrade människor att dela dina sånger om Honom vidare till sina medmänniskor?

Ja, arbetaren är värd sin lön, men jag tror vi måste tänka om totalt i dessa frågor som kristna. Kanske kan vi kristna hitta ett system där vi kan stödja bra kristen musik på ett mer "fildelningsvänligt sätt". Ett sätt som inte nödvändigtvis krockar med Guds bud, vilket jag anser att nuvarande struktur "råkar" göra.

Vi måste utgå från Guds rätt och vårt ansvar inför Honom. Kanske borde vi resonera som Turkiets kristna minioritet gör i just denna fråga.

tisdag 28 april 2009

Inget kan stoppa oss (dikt)

Det Jesus en gång gjorde på sitt kors på Golgata
Det hjälper oss att älska istället för att hata
Det tänder åter livslågan där det varit svart
Det får oss att för evigt frälsas på en enda kvart

Ingenting kan stoppa oss på väg mot himmelens mål
Vi övervinner allt sådant som på oss vill ta kål
Det Jesus ger är värt allt slit och jobb i denna värld
Detta livet är blott till himlens land en liten färd.

Maria Eliasson 20040101

fredag 24 april 2009

Kreativa människor förstör svenska språket!

Tanken är att denna sida ska vara snäll, tänkvärd och samtidigt ha en lokal förankring till allt som skrivs. Detta är inte alltid lätt och kan orsaka vissa kortare avbrott i rapporteringen. Dessutom gör det att jag inte kan skälla alltför mycket på vårt kära rättsväsende som väldigt få svenskar (eller andra runt klotet) har förtroende för numera.

Några jag däremot dristar mig till att kritisera är Svenska akademien som sviker sin uppgift då de inte aktivt värnar om ett vårdat svenskt språk. Använd gärna deras ordlista om du vill, men jag föredrar ordboken.

Jag är fullt medveten om det faktum att jag inte tagit upp något exempel här som skulle kunna förklara mitt utfall. Eventuellt redigerar jag in några så småningom.

Några rader ur dikten "Dei nöä språkä":

Dei haitar tjej u killar
int tös u sorkar nå.
Män raint fran stolen trillar
När bani pratar så.
U pratä di int sägar
naj, snacki haitar dei
u mötes di pa vägar
da ropar di bär hej.

Men sum dei gamblä taldä,
ja, dei var annä dei!
Va leit dei årdi haldä,
va tungu kändes frei!
Men - ingen ättarreitar
ei va ja skrivar nå.
Hur män på bani treitar
di lödar int indå.

tisdag 14 april 2009

Bara ett oskyldigt barn (dikt)

Bara ett oskyldigt barn som vill få leva i fred
En liten som ska bli stor föddes där människorna led
Ett frö från ett annat land som får bli en planta här
Bara vi ger den en chans och förstår vem barnet är

Ett litet barn som leker och samtidigt massor lär
Har rätt till värdefullt liv och kärleksfull atmosfär
Ett barn behöver trygghet och någon som bryr sig om
En egen identitet, en mamma som ropar kom!

ME 20040605

tisdag 31 mars 2009

Du kan inte fly (dikt)

Du kan inte fly ifrån verkligheten
Den står hela tiden kvar runt omkring dej
Du väljer här för hela evigheten
Att ständigt leva i det blå funkar ej

Du måste våga möta allt det svåra
Det finns alltid en väg att gå igenom
Se där finns skyddsänglar och de är våra
En högre värld glintar där bakom

Du kan inte fly från det som är du själv
Nej, du måste leva livet som det är
Vågar du gå mot strömmen i livets älv?
Du kan få hjälp med det både nu och här.

Våga att sträcka ut en hjälpande hand
Dela med dig av det lilla du har
Våga umgås med dem från ett annat land
Inse att du då har mycket kvar.

Maria Eliasson 20040816

söndag 29 mars 2009

Tiden så hastigt försvinner

Innan jag knappt hunnit smälta julnötterna så lurar påsken bakom hörnet redo att röva bort den fria tid man trott sig ha till förfogande. Bjuder på några nyskrivna rader om tid och även en liten tanke kring gårdagens tokiga miljöjippo.

Tiden kan ej någon spara,
men den räcker livet ut.
Ty det är en sådan vara,
som allt räknas i till slut.

Den kan dock slarvas bort,
förkortas kan ju livet ditt.
Ja, det kan konstateras torrt
allt då bliver svart och vitt.


När alla världens lampor slocknat har
och bara ångesten finns kvar.
Då lyser himlens ljus dock ännu mer
och den kraft vi förnimmer när vi ber
blir ju plötsligt uppenbar.

måndag 16 mars 2009

Abens funderingar från 1953

Bjuder på en dikt som min farfar Adolf skrivit. Trots att den har mer än 50 år på nacken känns den skrämmande aktuell även idag.


Några tankar inför tidens ansikte

I denna sönderslitna värld
det hjälper ej att vara lärd
ej att ha gods och pengar.
På makten ej vårt väl beror
ty nöden kan bli lika stor
för kungar som för drängar.

Vi leva i en hektisk tid
men mitt i allt kan Jesu frid
intaga våra hjärtan.
Blott vilan vid hans hulda bröst
kan giva styrka ro och tröst
i nöden och i smärtan.

I tidens fräcka nöjesliv
förbrytelser och tidsfördriv
vi kunna slutet spåra.
Gud hjälpe alla unga små
att ondskans list dem inte må
förblinda och bedåra.

Gud hjälpe varje mor och far
och alla som ett ansvar har
i denna svåra tiden!
Gud hjälpe oss att hålla ut
till dess vi efter stridens slut
får bo i himlafriden.

Adolf Hoffman
Nävekvarn den 31 maj 1953

söndag 15 mars 2009

Paranoid eller bara förutseende?

För en vecka sedan publicerade den mycket välkända predikanten David Wilkerson ett budskap om en annalkande katastrof. En sak jag reagerade lite på var det praktiska rådet han gav att alltid ha en månadsranson mat hemma i skafferiet som beredskap. En del påstår att Wilkersson själv har större matförråd än så i sin bostad, men det verkar vara lösa rykten.

Nu verkar hans råd i första hand gälla människor som lever i storstadsområden främst i USA, men som uppvuxen på landet ser jag inget konstigt alls med att ha ett visst förråd av mat hemma. Och en månadsranson av basvaror är inte mycket. Vi lantisar brukar bunkra upp för att klara oss vintern igenom utan att svälta.

Sen bör det kanske inte gå så långt att man börjar gräva ner konserver i trädgården...


ps. Mjölk från LIDL kan vara ok mer än två veckor efter utgånget datum ds.

Dagen1 Dagen2

tisdag 24 februari 2009

Historien om Kolbäck i TV-stil

Denna korta skämtfilm har några år på nacken, men jag publicerar den här så ni som inte sett den tidigare får chansen. Ber om ursäkt för undermålig bildkvalité - orginalfilen, som tidigare fanns på The Pirate Bay, ser mycket bättre ut.




söndag 22 februari 2009

Fuktigt men inte kallt.

Cyklade upp mitt vinteranpassade fordon till Borgby från Eskilstuna i eftermiddags. Antingen är jag lite smått otränad eller så går det tämligen trögt att cykla innan plogbilen skrapat rent på vägarna. Tre och en halv mil är ju ingen sträcka att tala om i vanliga fall...

Jag sitter här i värmen
och knaprar på konfekt.
Jag tittar slött på skärmen,
Och säger: Kom nu kära växthuseffekt!

Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)

torsdag 19 februari 2009

Borgbyblaskan goes internet

Mig veterligen var min syster Maria blaskans första redaktör och därför passar det bra att inleda med en av hennes dikter.

Det vackra innanför

En människa är så mycket mer
Än det yttre skalet som vi ser
Personligheten ger en delbild
Men anden från själen är ej skild
En helhet som till slut blir ett jag
Själen ger mimiken vackra drag
Bry dig ej om yttre ideal
Lid ej onödiga skönhetskval
Det viktiga är ju hur du mår
Att du dig värdefull känna får
Det vackra innanför strålar ut
Det består när det yttre tar slut
Kärlek i hjärtat gör underverk
Den övervinner ondska och värk
Glädje gör ansiktsdragen ljusa
Så du får omgivningen tjusa.

ME 20050414