Dagens juldikt 18:e december

Jul i Sverige.
Nu samlas vi till julens fest
i jordens bästa land,
ty nog är sverige nu som bäst
oas i ökens sand.
Vi bo ju i de ytterst få
av världens lugna hörn,
om än vi känna då och då
av stormarna en törn.
Vad ha vi svenskar gjort för gott
att vi ska ha det så?
Har vi för livets goda lott
förtjänst att peka på?
Nej, nog stå vi, båd' folk och land,
helt under Herrens nåd,
i ledning av Hans fadershand
och underfulla råd.
Må utan självförhävelse
vi tacka Gud för allt
och ödmjukt om hans bistånd be
att bliva världens salt,
en stämma genom tidens storm
för rättens klara bud,
och hur än livet ändrar form
ej glömma bort vår Gud.
Så gå vi då att fira jul
i hägnet av vår fred,
och över stilla hem och skjul
ler himlen vänligt ned,
en hälsning från den konung, som
vår värld befria skall,
från barnet, som till jorden kom
med makt i världen all.
Det är vår tro, det är vårt hopp,
att Han skall bli en gång
den morgonsol som skall gå opp
på tidens natt så lång,
då änglar sjunga skall med fröjd,
som i en gången tid,
sitt: ”Ära vare Gud i höjd,
på jorden evig frid”

Adolf Hoffman