torsdag 31 december 2009

Dikt: När det drar ihop till fest.

När det drar ihop till fest,
det är något vi vill fira.
Då kan det bli ett smärtsamt test,
på den kärlek som vill spira.

Jag då tänker: Ack och ve,
många vill ha starka drycker.
Räcker ej med kaffe, te.
Vill ej tänka på de många faror.

För dessa faror vill jag varna.
Det finns bättre, vill jag lova.
Utan droger kan din tanke klarna.
Du kan istället mindre börja sova.

Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)

Inte för att det är nyttigt med mindre sömn, men det ger åtminstone inte lika kraftig baksmälla dagen efter...

Dikt: Ute är det mycket kallt

Ute är det nu mycket kallt,
där vill man inte vara.
Vissa tycker det är ballt,
att denna hemska kyla klara.

Då måste nåt ha gått på tok,
om man frivilligt sig ut begett.
På dessa blir man aldrig klok,
vad som deras sinne nu berett.

Nu ni tycker jag fått fnatt,
att jag ska göra något korkat.
Jag skall faktiskt ut i natt,
för då har min jacka torkat.

Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)

Ja, bortsett från att min jacka inte är nytvättad stämmer dikten även denna gång. Med rätt kläder klarar man allt att ila runt också då termometern visar -20 grader...

fredag 25 december 2009

Är släkten eller sekten värst?

Juletid är inte bara lugn och frid utan snarare stress, oro och i värsta fall en massa tråkigheter när all släkt för ovanlighetens skull försöker umgås och hålla sams. Jag tror inte min familj är varken bättre eller sämre än många andra när det kommer till den saken.

Eftersom hela min familj består av pingstvänner släpps tack och lov ingen alkohol in på tomten förutom i form av bilbränsle, till skillnad från hur det tyvärr förhåller sig i många andra familjer såhär i juletid.

Släkt och familj är oftast ett stort stöd och en enorm tillgång. Samtidigt kan den vara ens största börda och problem. I de fall släkt/familj håller ihop på vad vi "moderna" svenskar skulle klassa som "klanliknande" kan det gå mycket illa för eventuella individer som avviker från gruppens normer och förväntningar. Vid det här laget borde alla i sverige vara bekanta med begrepp som "balkongflickor" och "hedersmord". Vad de flesta inte har i minnet är att liknande hemskheter var vanligt i "helsvenska" släkter för endast några generationer sedan. Värst verkar det vara bland sk "fint" folk som vill hålla en vacker fasad på plats.

Jag har fått det berättat för mig att min morfars mor begick självmord åtminstone delvis på grund av att hon blev utmobbad ur sin släkt. Och kan ni gissa varför hon blev det? Jo, enligt den information jag fått var orsaken att hon ingick äktenskap med en man som inte kom från en tillräckligt fin släkt. Detta verkar fortfarande vara känsligt i delar av släkten trots att detta hände någon gång i början av 1900-talet. Släktproblemen är överlag tämligen känsliga och något man aktivt försökt hemlighålla.

För en kristen är kyrkan/församlingen i bästa fall att likna vid en stor familj med samma fördelar och risker. I församlingen ställer man upp för varandra. Men även här finns uppenbara problem av ibland väldigt allvarlig art. För er som inte känner till det kan jag nämna att svensk frikyrklighet har en historia med uteslutningssiffror som tycks i det närmaste unik inom kristenheten. En "normal" pingstförsamling hade exempelvis en uteslutningsfrekvens på ett par procent per år under 1930-talet om jag inte minns fel. Även om det säkert fanns starka skäl till en hel del uteslutningar kan jag inte komma ifrån slutsatsen att många människor behandlades väldigt illa och en bitterhet uppstod som i många all gått i arv till de berördas barn och barnbarn.

En del verkar hoppas på att tiden ska läka alla sår, men som jag förstår det har vi här att göra med en av svensk frikyrkorörelsens mest svårlösta problem. Om man försökt göra upp med en del av detta för några decennier sedan skulle det sannolikt gått mycket lättare.

Min farmor blev exempelvis utesluten ur ortens pingstförsamling när hon gifte sig med min farfar. Han var ju inte frälst, bara lika kristen som alla andra i Sverige på den tiden. Sen när farfar blev frälst var farmor välkommen tillbaka in i gemenskapen, men som jag förstått det satte det hon fick gå igenom vissa spår. Exakt kan jag inte veta då hon dog när min far var i tonåren eller något ditåt.

Oavsett om sekten eller släkten i slutändan visar sig vara värst behöver vi människor för att må bra några medmänniskor/vänner som finns där när livet inte bara går i dur. Huruvida de är släkt med en eller inte har mindre betydelse.

Dikt: Ett barn är oss fött

Ett barn varder fött! O, signade tröst
i de gamla profetiska orden!
Vad evighets hopp i den himmelska röst,
som kom med ett löfte till jorden!

En frälsare född! Hör änglarnas sång
till herdar, som vakat i natten.
Den heliga morgonens soluppgång
bestrålar den himmelska skatten.

Ett barn är oss fött! Vad säger väl det?
Jo, lyssna, mitt frågande hjärta:
En konung är född, ett majestät,
som löser från synd och smärta.

Ett barn blev oss fött, av himmelen sänt,
och lida för oss här det skulle.
Ett frälsningens ljus blev för syndare tänt
genom döden på Golgata kulle.

Ett barn är oss fött! Så ljuder det än
till sökande själar i tiden.
Förlossaren lever, han uppstod igen
och Han är dig nära i striden.

Ett barn är oss fött! O, tag det emot!
Det är oss för intet givet.
O, mänska, fall ned för din Konungs fot,
så får du det eviga livet!

Adolf Hoffman

torsdag 24 december 2009

Dikt: Julkväll

Klockorna i juletimma
ringa in den sköna kväll,
medan dagens sista strimma
tar farväl av gård och tjäll.
Hemmen smyckas, ljusen tändas
vittnande om julefröjd,
medan blick och tankar vändas
stilla emot löftens höjd.

Än vi tro på allt det rena,
Skaparen i själen lagt,
som förlossa kan allena
världen ur det ondas makt.
Tunga år av kamp och möda,
bittra år av sorg och nöd
aldrig kunnat helt föröda
barnasinnets tro och glöd.

Låt oss glädjas, gamla, unga
i en säll och helig stund,
och den gamla sången sjunga
om ett evigt fridsförbund.
Låt oss fly på sångens vingar
till vår barndoms glada land,
lyssna till det bud, som klingar
ifrån hoppets himlastrand.

Mången glimt som minnet tänder,
stiger upp ur glömskans grus,
medan späda barnahänder
knäppas inför julens ljus.
Som ett svar på bön och fråga
tändes i vårt hjärterum
evighetens helga låga,
julens evangelium.

Adolf Hoffman

Dagens juldikt 24:e december

Julafton
Julafton firas med mat och skoj,
givetvis vi på Kalle Anka ser.
Sen öppnas alla klappar och oj,
vad kul när vi varandra klappar ger!

När vi sen vår släde drar,
våra tankar då iväg bör vandra,
till de som det sämre har.
dem vi ibland kallat "de andra".

De som ej ens kan vara trygga,
rädd för var protist och mygga.
Krig och sjukdom ständigt hotar,
tänk att det finns en Gud som botar!

Ludvig Hoffman, Borgby
(24 december 2002)

onsdag 23 december 2009

Dagens juldikt 23:e december

Julens klockor 2
Julens klockor klangfullt ringa
in den helga tid,
fridens sköna budskap bringa
åt en värld i strid.
Toner från den vigda malmen
som en himmelsk röst
kalla oss till julepsalmen
och till ordets tröst.

Vandrare i natt och dimma,
mödans trötte träl,
lyssna, och du skall förnimma
barnet i din själ.
Lyft din blick mot högre zoner
öppna hjärtats dörr.
Du skall höra änglatoner
i din själ som förr.

Julens klockor! Tusen minnen
vakna vid dess klang
från den tid, då barnasinnen
lätt sin sorg betvang.
Låt oss följa, unga; gamla
julens bud som då,
och kring Barnet oss församla
invid krubbans strå.

Adolf Hoffman

tisdag 22 december 2009

Dagens juldikt 22:a december

När det som allra mörkast är

När det som allra mörkast är
Då firas julens högtid här
Ett hopp om frälsning tändes då
För länge se´n i stallets strå
Vi får nu sprida budskapet
Om Jesu lärjungaskapet
Varje litet ljus vi tänder
Livsglädje åt många sänder

Släktgemenskap i hemmets vrå
Men frid kan vara svårt att nå
I denna stressade nutid
Vila innan varda´n tar vid
och njut av barnens julefröjd
Som blir med enkla medel nöjd
Några julklappar och julegran
Samt vistas långt borta från sta´n

Det enkla är ibland med det bästa
Att leva ut kärleken till sin nästa
För pengar kan man inte få allt
Prylar hjälper inte när det är kallt
Då vill man i värmen va´ och mysa
Se på alla juleljusen som lysa
När nå´n bryr sig om blir man så lycklig
Den lilla gåvan är nog godtycklig.

Maria Eliasson

måndag 21 december 2009

Dagens juldikt 21:a december

Julens klockor 1.
Julens klockor ringa
skönt i julekväll.
Fridens bud de bringa
till de tysta tjäll.
Livets jäkt och villa
flyr för frid och tro.
Tankar vandra stilla
under julens ro.

Allt vad bäst du drömde
under barndomsår
men i striden glömde,
än ikväll dig når.
Fjärran minnen vakna
under klockors gång.
Vad ikväll vi sakna,
det är barnets sång.

Sången som förklingat
under tidens nöd,
medan åren bringat
mörker kval och nöd.
Kan du än förnimma
tonerna från förr,
medan julens timma
gläntar på din dörr?

Julens klockor minna
om den stora tid
då vi återfinna
barnatro och frid.
Tonerna, som ljuda,
över sjö och strand,
vilsegångna bjuda,
hem till Edens land.

Adolf Hoffman

söndag 20 december 2009

Dagens juldikt 20:e december

Julringning.
Från templet hörs klockorna ringa
i släktenas mörkaste tid
till tröttade själar att bringa
en djup och försonande frid.

De bjuda oss stanna på färden
en stund under julstjärnans bloss,
fast mörkret där ute i världen
står svart som en mur omkring oss.

De sjunga om flyktade dagar,
om lyckans och oskuldens tid,
kärlekens odödliga lagar,
som glömts under möda och strid.

Då vaknar det bästa i livet:
förmågan att älska och tro,
och glömska av hatet och kivet
vi samlas i högtidens ro.

Så gripas vi alla av sången
från klockornas helgade malm,
och tanken, som vilse är gången,
flyr åter till barndomens psalm.

Det godas förhärskande toner
tar åter sin makt i vårt sinn'
och ringa från himmelska zoner
den signade julfriden in.

Adolf Hoffman

lördag 19 december 2009

Dagens juldikt 19:e december

Jul i mörk tid.
Det stiger upp ur nuets grav
ett morgonljus i öster,
och tidens stormar stillna av
för julens änglaröster.

Idag du drömmer om ett land
där sorg och suckan flytt,
ty under julens stjärnerand
är du ett barn på nytt.

Kring jordens riken härjat står
vad all din längtan gömde.
Blott minnet bär från svunna år
vad barnasinnet drömde.

Det är ett ljus som glimmar än
på ödesdunkel färd
när julen bringar bud igen
ifrån en högre värld.

Så samlas vi till ottesång
när tempelljusen glimma,
och hjärtat tinar än en gång
av hoppets helga strimma.

När sången klingar klar och skön
i högtidssmyckad sal
må däri klinga ock en bön
för jordens nöd och kval!

Må än idag din barndoms tro
om slutlig frid på jorden
ge hjärtat hopp och sinnet ro
i kraft av löftesorden.

Från rikt palats, från ringa skjul
ett tack till Gud må gå,
att sveriges folk får fira jul
trots allt i fred ändå!

Adolf Hoffman

fredag 18 december 2009

Dagens juldikt 18:e december

Jul i Sverige.
Nu samlas vi till julens fest
i jordens bästa land,
ty nog är sverige nu som bäst
oas i ökens sand.
Vi bo ju i de ytterst få
av världens lugna hörn,
om än vi känna då och då
av stormarna en törn.
Vad ha vi svenskar gjort för gott
att vi ska ha det så?
Har vi för livets goda lott
förtjänst att peka på?
Nej, nog stå vi, båd' folk och land,
helt under Herrens nåd,
i ledning av Hans fadershand
och underfulla råd.
Må utan självförhävelse
vi tacka Gud för allt
och ödmjukt om hans bistånd be
att bliva världens salt,
en stämma genom tidens storm
för rättens klara bud,
och hur än livet ändrar form
ej glömma bort vår Gud.
Så gå vi då att fira jul
i hägnet av vår fred,
och över stilla hem och skjul
ler himlen vänligt ned,
en hälsning från den konung, som
vår värld befria skall,
från barnet, som till jorden kom
med makt i världen all.
Det är vår tro, det är vårt hopp,
att Han skall bli en gång
den morgonsol som skall gå opp
på tidens natt så lång,
då änglar sjunga skall med fröjd,
som i en gången tid,
sitt: ”Ära vare Gud i höjd,
på jorden evig frid”

Adolf Hoffman

torsdag 17 december 2009

Dagens juldikt 17:e december

Fram mot jaul.

Fram mot jaul bleir teiden mörk
dagar bleir kortä.
Släut jär laik för tös u sårk
soli jär langt bortä.
Ingä blommar finns finns dei da,
hailä jårdi sivar.
Björk u aikar naknä sta,
sum um di int livar.

Fram mot jaul da kan vörr fa
regn reit lali oftä.
Far tar vintatråiu pa,
mor ha tar a koftä,
u tar nården riktut ei
sveidar dei um skinnä,
faffar sär att da jär dei
bäst ti halld si innä.

Fram mot jaul mä bistar mein
gynnar Borä skojä.
Snåien liggar veit u fein
just när dei har snåiä.
Men så bleir dei blöt igen
snåien strax da gleidar.
Ingen vintar bleir dei sänn
kansk pa langä teidar.

Fram mot jaul jär bråsku stäur.
Folk far adut sinnä.
Far gar äut ei äur u skäur,
jär ei vägen innä.
Allting vändes upp u ner
mor skall gynn ti skäurä.
Faffar ingen äutväg ser
ti en säng si läurä.

Fram mot jaul all bani gar
u på tomten väntar.
"Gutt till snällä ban han har",
far ei daim inpräntar.
Bani glädes allut mest
när mot jaul dei leidar.
Mänsku gladast jär, u bäst
undar bandomsteidar.

Adolf Hoffman

onsdag 16 december 2009

Dagens juldikt 16:e december

Jaulbistör.

Att dei mot jaulen leidar snart,
dei sönes nuck pa folkis fart,
för mä sein häusbistör di rännar,
sått bajni knappt um neitar stännar.

Mä bryggä, tvättä u gär rajnt
dei gnos fran teilit u ti sajnt.
U häusmor självar star u bakar
fran grova bröj ti pippakakar.

U bani hoppes, u di tror,
att någ misslyckes skall för mor,
sått di da kan fa täur u smakä
a kringlä eller pippakakä.

Dei jär slikt buldar u bistör,
sått drängar äut ti bodi flör.
Där star di da u haggar viden
u njautar av den goä friden.

Men frid far just int gambläfar,
fast dei bihövs pa gamblä dar,
för han gar mist um middesveilu,
när han ska vagg ti ro dei leilu.

Pa kvälden kummar far fran böjn,
för allä ban a härli söjn,
för pa a stäurar börd mä klappar
han sleipar sått han rajnt jär sjappar.

Adolf Hoffman

tisdag 15 december 2009

Dagens juldikt 15:e december

Greisens seistä stund.

Bilåten u mä hjärtäro
(han int någ ont ju gärt)
gamb greisen star ei steius bo
när duri yppnäs tvärt.
En främnäs kal nå kummar in
sum aldri förr han seit
u greisen undrar ei sitt sinn:
"Vaim kan ha ärndä heit?"

Dei jär en snällar pratu kar.
Han gör si fort bikant,
u därtill han ett snörä har
sum jär leit intressant.
U greisen tyckar: "Dei, minsann,
jär någ till beitä ei".
Han gär så o, för greisar kan
ju ingenting lätt blei.

Men förrän han dei tänkar pa
han snör um trönä fat,
u jär int greis till kunn fosta
hur lains han bärd si at.
U hur han slängar, hur han slar
mä trönä heit u deit,
bleir han int frei, u han fostar
att han bidrägen bleit.

Han tänkar: "Aldri hadd ja trot
att dei var läurarei".
Ör steiu, där han freidfullt bot,
han laidäs undar skrei.
Snart bleir han stanäs bei en bänk
u kännar si reit dum:
"Män anar aldri list u ränk
förr'n dei jär ettarum".

Den främnäs kalen jär int sain;
pa knappt ett augänblick
har greisen fat mot pannus bain
en konstuar mannick.
Ei snörä haldäs säkat tag.
Umkring star mänskar flair.
Han ser a klöbbä, lyft till slag,
u - vait int um si mair.

Adolf Hoffman

måndag 14 december 2009

Dagens juldikt 14:e december

Under julens stjärna.
Från livets oro, sorg och strid
till julens underbara frid
oss klockan kallar samman.
Uti palats i ringa tjäll
vi tända ljus i julekväll
som i vår barndoms gamman.

Det är vår egen längtans värld,
som flammar upp kring julens härd,
för oss i minnen fågna;
och mången bortglömd melodi
med livets bästa drömmar i
blir väckt ur det förgågna.

Se stjärnan ifrån himmelen
mot jordens pilgrim lyser än
igenom tidens dimma;
och uti Herrens tempelhus
vi stämma in i sångens brus
i helig morgontimma.

Till julbudskapets sköna ord
om evigt hopp och frid på jord
vi lyssna i vårt tempel.
På glädje mera djup och sann
än vad julen oss bringa kan
ger livet ej exempel.

Kom då, o, jul, med barnatro
och med din glädjefyllda ro,
du högtid utan like!
I varje hem, i varje sinn'
ditt helga ljus må lysa in
från evighetens rike!

Adolf Hoffman

söndag 13 december 2009

Dagens juldikt 13:e december

Lucia.
Du kommer med budskap om ljuset
i årets mörkaste tid,
och skrider så tyst genom huset
när alla än sova i frid.
Med kaffe och lussekatter
du står där så blid vid vår säng,
en pärla bland sagoskatter,
en drottning i forntida sägn.

Du bor i de vekaste drömmar
om seger för godhetens makt.
Ett ljus från din himmel än strömmar
i allt vad oss sägnen har sagt.
Och kronan du vunnit i striden,
än leder i morgonens väkt
vår tanke till hoppet i tiden,
som aldrig i stormen blir släckt.

Välkommen med allt vad du äger
av kärlek, av styrka och mod,
med tröst till den pinades läger,
med vilja förlåtande god.
Välkommen med soliga minnen
från barndomens sorgfria år,
välkommen med hopp till de sinnen,
som tvivla på kommande vår.

Må städs vi i hjärtat dig bära
på prövningens törnströdda stig,
och tolka i liv och i lära
den kärlek, som stråla från dig.
Må vi under vandringen minnas
när mörkret och faran är när,
att ljuset dock alltid ska finnas
hos den, som har sanningen kär.

Adolf Hoffman

lördag 12 december 2009

Dagens juldikt 12:e december

Lucia
Vad gör du här, Lucia
i denna mörka värld,
är det att för oss sia
om målet för vår färd?
Nog syns det oss att målet
är nöd och död och tvång.
Vi själva slipa stålet
för egen undergång.

Dock vilja vi så gärna
än på det goda tro,
och blicka mot din stjärna
i stilla stunders ro,
den stjärnan som du följde
som helgon och martyr,
då ej din tro du döljde
trots bödlarnas tortyr.

Du lever som en sägen
i våra drömmar än,
ett hoppets ljus på vägen,
en tröst i prövningen.
När vi i nattens timmar
än skåda få din bild
du genom mörkret glimmar
så sanningsren och mild.

Än finnas dina likar
i brodershatets tid,
som ej från vägen viker
i ödets sanningsstrid.
Ty se, martyrens krona
bär aldrig något tvång.
För evigt skall den tona,
dess ljusa segersång.

Adolf Hoffman

fredag 11 december 2009

Dagens juldikt 11:e december

Eftersom den 13:e december infaller under en söndag så firas detta år Lucia i dagarna tre.

Lucia

Lucia, sagobrud,
av himlen korad
att bli dess sändebud
i trosviss glöd,
än är din kärleks stig
i sägnen spårad,
som blev till sist för dig
en ädel död.

I dikten lever du
för lyhört sinne,
som fordom, även nu
i tiden skum.
Av allt vad där förmäls
står främst i minne
din sköna, tappra själs
martyrium.

Än står du lika ren
för tidens släkten,
idol'n för var och en,
en sagoskatt
var gång du möter oss
i vita dräkten
med ljusens klara bloss
i kolmörk natt.

Lucia, sagobrud,
av himlen krönad,
låt än ditt segerbud
kring jorden gå!
Lär oss att varje strid
skall bli belönad,
som förs i mörkrets tid
att ljuset nå!

Adolf Hoffman

torsdag 10 december 2009

Dagens juldikt 10:e december

Ett barn blev fött..
Ett barn blev fött i Betlehem
en signad juledag.
Det kom med bud från himmelen
om frid och Guds behag.
Det ringa var, i krubba lagt.
Det föddes i ett stall,
men inom sig det bar en makt
att frälsa världen all.

Ett barn blev fött, och herdar kom
att Det sin hyllning ge,
och vise män från Östern, som
en stjärna klar fick se.
Det växte opp, och snart gick där
bland judarna en man,
som sade: ”Livets bröd jag är,
och synd förlåta kan”.

Han gick omkring och gjorde väl
och hjälpte en och var
och tände uti mången själ
en himlalåga klar.
Men fariséers skara drev,
av hat och avund tänd,
till sist i döden Den, som blev
av Gud till jorden sänd.

Men just däri Han frälsning vann,
bröt dödens udd utav.
En trogen skara sedan fann
Hans övergivna grav.
Han visade, till deras fröjd,
Sin levande gestalt,
beklädde dem med kraft från höjd
att vara ”jordens salt”.

Ett barn blev fött i Betlehem
och liv åt världen gav,
åt dem som tro ett evigt hem
långt bortom död och grav.
Och än, som genom seklers lopp,
i hägn av himmelsk frid
vi samlas omkring världens hopp
i signad juletid.

Adolf Hoffman

onsdag 9 december 2009

Dagens juldikt 9:e december

Jultankar

Välkommen, helga juletid,
som ljusets stråle sänder
uti en värld av storm och strid
och nöd i alla länder!

Uti palats, i torftigt tjäll
en stilla frid sig sänker,
och i den klara julekväll
en hoppets stjärna blänker.

Vår tanke flyr från nuets värld
till gamla barndomsminnen,
då julens helgd vid stilla härd
gav glans åt barnasinnen.

För alla barn är julens fest
en högtid utan like.
Den är en efterlängtad gäst
i barnens sälla rike.

Må allt det vackra, vi förnam
i ljusa barndomsstunder,
ur hjärtats gömmor manas fram
nu inför julens under!

Då skall dess budskap underbart
i våra hjärtan klinga,
och löftets stjärna stråla klart,
när julens klockor klinga.

Adolf Hoffman
publicerad i Gotlandsposten julen 1933

tisdag 8 december 2009

Dagens dikt 8:e december

Sjung en julens visa.
Sjung en julens visa,
glöm din sorg och strid!
Det ger tröst och lisa,
det ger ro och frid.
Inför julens timmar
mörkrets makt förgår,
hoppets stjärna glimmar
från din barndoms vår.

Sjung en julens visa,
för att än en gång
livets lycka prisa
med din glada sång.
Väl är tiden bitter,
men i julens kväll
himlens glädjeglitter
lyser i ditt tjäll.

Sjung en julens visa,
skingra i din själ
tankarna som isa,
hatets vintertjäl.
Värma dem, som frysa,
kärlekstankar giv.
Låt en stråle lysa
in i deras liv.

Sjung en julens visa
i den mörka tid.
Det skall vägen visa
genom nöd och strid:
Om din vandring bliver
tung och prövosam,
hjärtats sång dig giver
kraft att härda fram.

Adolf Hoffman

måndag 7 december 2009

Dagens dikt 7:e december

När jag på julaftonskvällen förra året väntade på flyget som skulle ta mg till Azerbajdzjan såg jag att de flesta svenskar som var ute på långresa denna kväll/natt skulle till Thailand. Jag förstår nästan varför...

Tänk vad skönt det vore
Tänk vad skönt det vore,
att resa bort från riket av kung Bore,
söderut till varmare land.

Att få vandra ibland palmer,
och sjunga ett par psalmer.
Att få steka sina lemmar
där på medelhavets strand.

Att få se med egna ögon,
kanske bli hembjuden till någon
där uti det förlovade land.

Resan blir nog inte någon mara.
Kom, låt oss snarast fara,
Bara du och jag.

Ludvig Hoffman, Borgby
(februari 2001)

söndag 6 december 2009

Dagens dikt 6:e december

Adventstid är ju egentligen förenat med en väntan på mer än att åter få minnas julens stora händelser. Nedan publicerar jag en dikt skriven av en för mig ganska okänd person vid namn Sam Lindgren. Det jag vet om honom är att han avled i juli månad 1906 vid en ålder av 26 år. Dikten är hämtad från boken "Maningsljud", utkommen samma år.

Lys du milda stjärna!

Lys du milda stjärna,
Där vid molnets rand.
Lys, du visa leden
Till min faders land.
När på dig jag skådar,
Blir min längtan varm,
Och med ljusa, rena
Känslor fylls min barm.

Där du går din bana,
Finns ej synd och nöd,
Fällas inga tårar,
Härjar ingen död.
Intet töcken döljer
I sin famn ditt ljus,
Tänd af Gud du lyser
Genom tidens brus.

Lys du milda stjärna,
I den mörka kväll.
Snart skall morgon glöda,
Ljus blir himlens päll.
Snart den sol ska lysa,
Som ej nedgång har
Men i evigheter
Strålar mild och klar.

Alla tidens stjärnor
Ha då brunnit ut.
Då ha sorg och möda
Evigt nått sitt slut.
Men de trogna hjärtan
Lämnat stoft och grus,
Och med fröjd de hälsa
Evighetens ljus.

Sam Lindgren (1880-1906)

lördag 5 december 2009

Dagens juldikt 5:e december

Uti signad juletid.
Uti signad juletid,
vi äter oss riktigt mätta.
Vi önskar varandra frid
och det gör vi nog med rätta.
Från vardagslivets strid,
en paus verkligen är detta.

Något känns dock så fel,
såhär mitt i sköna julefriden.
Här är varmt och vi har el,
vi riktigt slött fördriver tiden.
Vi kanske spelar något spel,
när många fördrivs av krigen

Av vårt överflöd vi kan skänka,
men även göra något mer.
På de förföljda vi bör tänka,
de som inte alla andra ser.
Ej bara då vi i kyrkan oss bänka,
men ta med dem när ni ber.

Ludvig Hoffman, Borgby
(03 december 2002)

fredag 4 december 2009

Dagens juldikt 4:e december

Fridshälsning i en stressig tid
Mitt i livets stress och slit,
uti denna årets mörkaste tid.
Vi drömmer om en jul så vit,
och anar ett löfte om frid.

En frid som vi ej förtjänar,
den får vi genom tro.
Gud om sina barn Han värnar,
hos Honom kan vi finna ro.

Ludvig Hoffman, Borgby
(25 december 2004)

torsdag 3 december 2009

Dagens juldikt 3:e december

Juldikt 2-2001
Nu skall vi äta och dricka gott
och tacka vår Gud för allt vi fått.
Sen skall vi fira med stämningsfull sång,
att Kristus till jorden kommit en gång.
Och må vi nu allt skadligt försaka,
så vi vara redo när Han kommer tillbaka.

Ludvig Hoffman, Borgby
(23 december 2001)

tisdag 1 december 2009

Dagens juldikt 1:a december

Eftersom jag har samlat på mig en del jul- och vinterdikter tänkte jag försöka bjuda på dem nu under december månad. Då de allra flesta kretsar kring julhelgens händelser kanske dikterna här i början av månaden kan kännas lite malplacerade, men jag ska försöka spara de bästa till slutet...

Juldikt 1-2001
Månader kommer, månader går.
Nu plötsligt julen för dörren står.
Med städning och julbak vi sysslar,
såvida vi ej med annat pysslar.

Och vintern har kommit med kyla.
Tyst, hörde jag inte en varg yla?
Julen är härlig för stora och små.
Vi varandra klappar både ge och få.

Den bästa gåvan vi dock fått från Gud.
Och då menar jag ej Hans goda bud.
Nej, jag menar förståss den försoning,
som följde efter världens första kloning!

Ludvig Hoffman, Borgby
(23 december 2001)