Guds lag gäller!

Det har varit lite turbulent i både bloggosfär och vissa kristna sammanhang om det där med lag, nåd, synd, helgelse och sk "Hebreiska rötter". Lokalt har det där med "Hebreiska rötter" varit en ickefråga, men frågan om lagens giltighet aktualiserades för lite mer än två månader sedan när  Gud började skaka om några ungdomar i min närhet.

En av de första som Gud skakade om på allvar var min vän Mikael. Lyckades få med honom in i närradiostudion för att spela in ett kort radioprogram. Resultatet blev så långt att jag fick dela upp det i tre delar. Första delen slår fast att (den moraliska) Lagen gäller. Andra delen är en genomläsning av tio Guds bud med kommentarer. Tredje delen kommer nog före årets slut...

Guds helighet och lagen del ett

Guds helighet och lagen del två

Med "lagen" menas här främst tio Guds bud.

Olika värde på ett människoliv?

Man brukar påstå att en människas värde är absolut och att alla människor är lika mycket värda, men i praktiken så motbevisar man denna tes å det starkaste.

Enligt bland annat tidningen Dagen är en israelisk soldat värd ungefär lika mycket som 1027 kriminella palestinier. Och lägg märke till att både Israel och Hamas tycks vara överens om den värderingen. Hamas tycks alltså mena att en av deras (kriminella) landsmän är värd ungefär lika mycket som 0,00097371 Israeliska soldater.

Grunden för det höga och okränkbara människovärdet har jag bloggat om tidigare.

Fel i Dagen om bidrag.

Som erfaren föreningsräv reagerar jag starkt på vad tidningen Dagen skriver om angående bidragen till ideell ungdomsverksamhet.

Att en del organisationer ser snett på sina konkurrenter må vara hänt, men när så kallade kristna ungdomsorganisationer klagar på att de inte får fler miljoner så känner jag mig tvungen att reagera.

Jag har varit aktiv i ungdomsverksamhet i både kristen och sekulär regi. Vad jag vet har det sökts bidrag för mig i minst tre-fyra olika kyrkosamfund. Och då har jag inte räknat de olika kyrkorna/föreningarna inom samma samfund.  Dubbelräkning har givetvis skett även inom den kyrkliga världen om vi ser den som en helhet.

Men visst tillstår jag att flertalet ungdomsföreningar inte skulle vara organiserade på samma sätt om det inte varit för bidragens skull. Detta gäller självfallet både grupper av spelsugna ungdomar och så kallad kristen ungdomsverksamhet.

Jag var med på SVEROK:s jubileumsfest när förbundet firade tjugo år och vad man än tycker om att de får miljoner i bidrag för att främja spelhobbyn, så är det förbundet en utmärkt skola i vad demokrati innebär.

Men det stora problemet i sammanhanget tycks vara kyrkornas oroande sekularisering och anpassning till bidragsreglerna. Guds församling ska inte göra sig beroende av bidrag från en ateistisk stat.

Kanske dags för kyrkorna att säga nej till judaspengarna?

Dikt: Förblivande fröjd (Carl Boberg)

I glädjens dag är det så lätt att sjunga,
I hälsans dag så lätt att vara glad;
Men när på himlen molnen skockas tunga,
Och sorger komma i en svartklädd rad;
När motgång hotar ifrån alla håll,
och lifvets farkost kastas som en boll
Af storm och böljor öfver djupa vatten -
Hur många har då sånger kvar i natten?

Det finns en fröjd, som all sin lifskraft hämtar
Ur jordisk medgång och ur stundens lust,
Men när högtidligt sorgens klockor klämtar,
Den vissnar bort, som gräs på höstlig kust.
Det finns ett mod, som högt sin panna bär,
När ingen kamp med nöd på färde är;
Men när det gäller i den mörka stunden,
Det skälfver dock, som aspens löf i lunden.

En fröjd dock finns, som har sin springekälla
I själens fasta tillförsikt till Gud.
När jordens sommar sina blad syns fälla,
Och soligt fäste höljs i sorgeskrud;
När timlig medgång, kraft och hälsa gå,
Och sorg och nöd och smärta klappa på -
Vid korsets fot ännu den källan rinner,
Och tron i bönen där sin glädje finner.

Drick ur den källan i din motgångs stunder,
Och du har frid som världen icke har.
Ditt hopp skall ej med hennes hopp gå under
Men tindra likt en stjärna, mild och klar.
Guds kärlek blir din inre mänskas bo,
Hvari ditt hjärta finner tröst och ro;
Din håg, din blick från världen vänder åter
Till honom, som dig älskar och förlåter.

Hur se'n det går, hvad världen tror och tänker,
Betyder ej så mycket just för dig.
Ditt hjärtas rötter till den bäck du sänker,
Hvars vatten hafver evigt lif i sig.
Du tror på Gud, du hvilar i hans famn,
Du ber och hoppas uti Jesu namn.
Och medan du så lärer lifvets läxa,
Din ande renas och dess vingar växa.

Så glider dagen under många skiften
Af ljus och mörker och af mot och med,
Tills tyst han sjunker vid den stilla griften,
Där stoftet skall till hvila bäddas ned.
Hvad gör det då, om vägen här var trång,
Blott anden, tvagen, går till ljus och sång!
Hvad gör det då, hvad världen tror och tänker,
Blott Gud dig rum uti sin himmel skänker!

(från boken "Fyrbåksstrålar" af Carl Boberg, tryckt 1896)