Dagens dikt 6:e december

Adventstid är ju egentligen förenat med en väntan på mer än att åter få minnas julens stora händelser. Nedan publicerar jag en dikt skriven av en för mig ganska okänd person vid namn Sam Lindgren. Det jag vet om honom är att han avled i juli månad 1906 vid en ålder av 26 år. Dikten är hämtad från boken "Maningsljud", utkommen samma år.

Lys du milda stjärna!

Lys du milda stjärna,
Där vid molnets rand.
Lys, du visa leden
Till min faders land.
När på dig jag skådar,
Blir min längtan varm,
Och med ljusa, rena
Känslor fylls min barm.

Där du går din bana,
Finns ej synd och nöd,
Fällas inga tårar,
Härjar ingen död.
Intet töcken döljer
I sin famn ditt ljus,
Tänd af Gud du lyser
Genom tidens brus.

Lys du milda stjärna,
I den mörka kväll.
Snart skall morgon glöda,
Ljus blir himlens päll.
Snart den sol ska lysa,
Som ej nedgång har
Men i evigheter
Strålar mild och klar.

Alla tidens stjärnor
Ha då brunnit ut.
Då ha sorg och möda
Evigt nått sitt slut.
Men de trogna hjärtan
Lämnat stoft och grus,
Och med fröjd de hälsa
Evighetens ljus.

Sam Lindgren (1880-1906)