Dagens juldikt 20:e december

Julringning.
Från templet hörs klockorna ringa
i släktenas mörkaste tid
till tröttade själar att bringa
en djup och försonande frid.

De bjuda oss stanna på färden
en stund under julstjärnans bloss,
fast mörkret där ute i världen
står svart som en mur omkring oss.

De sjunga om flyktade dagar,
om lyckans och oskuldens tid,
kärlekens odödliga lagar,
som glömts under möda och strid.

Då vaknar det bästa i livet:
förmågan att älska och tro,
och glömska av hatet och kivet
vi samlas i högtidens ro.

Så gripas vi alla av sången
från klockornas helgade malm,
och tanken, som vilse är gången,
flyr åter till barndomens psalm.

Det godas förhärskande toner
tar åter sin makt i vårt sinn'
och ringa från himmelska zoner
den signade julfriden in.

Adolf Hoffman