Tiden så hastigt försvinner

Innan jag knappt hunnit smälta julnötterna så lurar påsken bakom hörnet redo att röva bort den fria tid man trott sig ha till förfogande. Bjuder på några nyskrivna rader om tid och även en liten tanke kring gårdagens tokiga miljöjippo.

Tiden kan ej någon spara,
men den räcker livet ut.
Ty det är en sådan vara,
som allt räknas i till slut.

Den kan dock slarvas bort,
förkortas kan ju livet ditt.
Ja, det kan konstateras torrt
allt då bliver svart och vitt.


När alla världens lampor slocknat har
och bara ångesten finns kvar.
Då lyser himlens ljus dock ännu mer
och den kraft vi förnimmer när vi ber
blir ju plötsligt uppenbar.