måndag 12 juli 2010

Klagovisa i torkan

Solen bränner, svetten lackar
himlen molnfri är och blå
över torra bruna backar
kor med slanka juver gå

Jorden törstar, mänskor kvida
torkan vållar huvudbry
Varje dag vi regn förbida
hoppas på var morgon ny

Tiden går i samma vana
rågen skiftar snart i blont
medan blickar ängsligt spana
emot fjärran horisont

Då och då ses mörka skyar
skymta över skogens kam
men vårt hopp som sig förnyas
kommer alltför lätt på skam

Heta hällar molnen sprida
så de gå vår bygd omkring
Snart de ses i fjärran glida
bortom horisontens ring

Grödan vissnar, källor sina
snart blott brunnar återstå
Solens heta strålar skina
himlen molnfri är och blå

Ovanstående rader skrev min farfar Adolf Hoffman den 7 juli 1936, men vädret är tyvärr sig likt. Hett är vädret och hett är visst en del annat också. Och dikten skrevs ju faktiskt av en gotlänning även om det var ett tag sedan...

2 kommentarer:

  1. Heja Adolf!

    Har du Ludvig fått diktarådran i arv?

    Mvh
    Ulf

    SvaraRadera
  2. Det är nog främst min syster Maria som ärvt förmågan, men visst händer det väl att jag skriver några rader ibland.

    SvaraRadera