Klagovisa i torkan

Solen bränner, svetten lackar

himlen molnfri är och blå

över torra bruna backar

kor med slanka juver gå

Jorden törstar, mänskor kvida

torkan vållar huvudbry

Varje dag vi regn förbida

hoppas på var morgon ny

Tiden går i samma vana

rågen skiftar snart i blont

medan blickar ängsligt spana

emot fjärran horisont

Då och då ses mörka skyar

skymta över skogens kam

men vårt hopp som sig förnyas

kommer alltför lätt på skam

Heta hällar molnen sprida

så de gå vår bygd omkring

Snart de ses i fjärran glida

bortom horisontens ring

Grödan vissnar, källor sina

snart blott brunnar återstå

Solens heta strålar skina

himlen molnfri är och blå

Ovanstående rader skrev min farfar Adolf Hoffman den 7 juli 1936, men vädret är tyvärr sig likt. Hett är vädret och hett är visst en del annat också. Och dikten skrevs ju faktiskt av en gotlänning även om det var ett tag sedan...