Med spett och spade

Med spett och spade går jag ut

att tjäna dagens bröd,

att knoga under var minut

tills kvällen lyser röd.

Av fädren jag i oro fått

min kamp för hem och härd,

ty samma hårda vardagslott

var deras liv och värld.

Med spett och spade har jag gått

på mången bondegård.

Därav mitt levebröd jag fått,

fast kampen varit hård.

Ja, månget dike har jag grävt,

och mången teg jag röjt,

och fast i fattigdom jag strävt

jag levat dock förnöjt.

Med spett och spade fyller man

sin plikt på redligt sätt,

och under flit man lära kan

att tänka sunt och rätt.

Och fastän spaden sliten är

och spettet krökt av tag

jag stoltast dem i livet bär

av alla vapenslag.

Med spett och spade vinner man

terräng för fredens zon.

Det värvet ingen fylla kan

med bössa och kanon.

Det ena bygger upp ett land

det andra river ned,

dock går man med gevär i hand

mer stolt i stridens led.

Men spett och spade, tänker jag,

ger mer att leva på

och jag är viss om att en dag

ska alla det förstå.

När fredens tankar segrat har

mot hård och ond natur

skall spett och spade finnas kvar

för odling och kultur.

Adolf Hoffman

------------------

Ovanstående dikt skrevs någon gång i närheten av eller under andra världskriget. Och krigandet fortsätter...