söndag 14 februari 2010

Verkliga hjältar

Alla har vi våra hjältar och förebilder här i livet. Lättast att beundra brukar vara personer som man aldrig träffat eller knappt vet något om. Så är det också för mig. Dock med två besvärande undantag.

Hur kan jag använda ordet "besvärande" när jag talar om två av mina största föredömen? Jo, det är i så "perfekta" människors sällskap som ens fel och brister blir som tydligast. Kanske inte för andra, men tidvis kännbart för både ego och självförtroende. Dessutom handlar det om två damer som båda är flera år yngre än mig. De heter Karolina Aronsson och Rebecka Hedenbo.

Tillsammars spelade de redan 2001 in en skiva med egenskrivet material. Tyvärr har jag fått lova att inte sprida den skivans innehåll via nätet, men det händer att jag lyssnar på den och med tanke på deras ålder var den riktigt bra.

Karolina Aronsson
Karolina har, åtminstone från tidiga tonår varit en riktig eldsjäl och glädjespridare i sitt sammanhang. Vi är flera som förundras över att hon inte gått in i väggen eller åtminstone tappat lite av sitt engagemang under gångna år. Hon bryr sig alltid om människor och jag har aldrig upplevt henne som det minsta elak. Hon kan inte ens luras/"ljuga på skoj" utan att det märks på henne. Visserligen gillar hon teater/drama och musikaler väldigt mycket, men det må vara henne förlåtet.

Karolina jobbar i dagsläget med barn och ungdomar i Korskyrkan, Västerås. Jag tror det passar henne utmärkt och är glad för hennes skull. Karolinas pojkvän Jon är också en god vän till mig. De är dessutom väldigt musikaliska båda två, vilket avspeglas på Karolinas hemsida.

Rebecka Hedenbo
Rebecka kan också det här med musik. När hon sjunger eller spelar någon sång vill jag helst bara sitta och njuta. Det jag beundrar Rebecka mest för är dock inte hennes sång eller fiolspel, utan att hon mycket sällan, om ens någonsin, verkar göra eller säga något ogenomtänkt. Att hon verkligen tar sin kristna tro på allvar är det verkligen ingen tvekan om. Jag minns fortfarande hur glad jag blev när beskedet nådde mig att hon skulle läsa ett halvår på Götabro. Nu studerar hon till miljö- och energigenjör på Karlstads universitet.

Egentligen betraktar jag hela deras familjer som föredömen. Var hittar du annars två hela familjer som mig veterligen aldrig testat illegal fildelning eller ens vill befatta sig med vad andra kopierat olagligt? Jag har näst intill sökt efter "fel" men kan faktiskt inte finna några.

Min digitala fotosamling skvallrar om att 2001 var året då jag först träffade dem. Det är så jag minns viktiga datum från den tiden. När jag tog ovanstående fotografier visste jag inget mer om dem än att de och deras familjer tillhörde ortens missionskyrka. Och jag var ju pingstvän. På den tiden var samfundsgränserna mycket tydligare i lilla Hallstahammar än vad de är nu. Framtiden får utvisa om förändringen blir bestående även nu när vi alla tre är verksamma på annat håll och ungdomsgänget mer eller mindre byts ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar