Hjältar, kompisar och vänner.

Man brukar säga att när allt går en väl är det svårt att se skillnad mellan kompisar och vänner, men när det mesta rasar uppenbaras skillnaden. För en del människor bli det en smärtsam upplevelse att märka hur få verkliga vänner man har. Även människor med riktigt stor kompiskrets kan i nödens stund bli lämnade ensamma. Och de som verkligen bryr sig när det väl gäller kanske inte är de man såg som sina närmaste eller bästa vänner.

För att ett samtal ska vara möjligt behöver vi veta vad orden som används betyder. Tolkar vi orden olika fungerar inte vår kommunikation fullt ut. Därför ska jag försöka beskriva hur jag tolkar ordet "vän" och hur det i vilka avseenden det skiljer sig från det mer generella ordet "kompis".

Eftersom jag vuxit upp och lever i en miljö som präglats av kristen tro kommer jag utgå till viss del från vad vi kan läsa i Bibeln om ämnet. I linje med kristen/biblisk praxis ska jag nämna tre exempel. Alla lika välkända för den vane läsaren. En traditionell frikyrkopredikan innehåller ju alltid tre punkter...

Abraham - Guds vän.
Det första självskrivna exemplet handlar om Abraham. En nyckelvers när det gäller vänskapsrelationen mellan honom och Gud finner vi strax före berättelsen om naturkatastrofen vid Sodom och Gomorra:

"Då sade HERREN: "Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?" (1 Mos 18:17)

Gud ger här ett exempel på vad det betyder att vara någons vän, vilket kommer fram ändå tydligare i NT och Jesu egen undervisning.

Samtidigt påpekar Bibeln med all önskvärd tydlighet att Abraham var långt ifrån perfekt. Ändå skriver Paulus:

"Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet." (Rom 4:3)


David och Jonatan.
Vänskapen mellan dessa två män beskrivs som så stark att David utryckte Jonatans kärlek som " mer än kvinnors kärlek". Här har vi sonen till Israels valde kung som var vän med den man vilken Gud valt ut till att vara landets näste regent. Deras vänskap sattes verkligen på hårda prov många gånger. Inte minst under den tiden då David, som redan var smord till kung, tvingades fly för livet undan kung Saul och hans mannar. Det kan inte ha varit en lätt situation för Jonatan mitt i denna lojalitetskonflikt.

Ifall det stämmer att "gammal kärlek rostar aldrig" vet jag inte, men det jag vet är att sann vänskap kostar alltid. Priset går dock sällan eller aldrig att ange i kronor och ören.

Jesus och hans lärjungar.
Som kristen är det ju en självklarhet att i nämna vad Jesus sagt relaterat till ämnet. Inte helt oväntat går det till viss del helt i linje med Guds resonemang om Abraham som citeras ovan.

"Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra." (Joh 15:9-17)


Men hjältar då?
Hjältar tolkar jag däremot som ett annat ord för mycket goda föredömen. Män och kvinnor som med sitt liv och leverne inspirerar oss andra till goda gärningar. Hjältar hjälper oss att finna nogot gott i oss själva, som Randy Travis sjunger i sången "Heroes and Friends".




Ifall du missat det så lyfter jag kortfattat fram två av mina främsta föredömen här i livet i en tidigare bloggpost. Jag hoppas att jag får räkna dem som både hjältar och vänner samtidigt.