torsdag 10 juni 2010

Har ni väckelse eller?

Tidningen Dagen rapporterar om ett "trendbrott" inom den svenska pingströrelsen - vi har ökat med fyra(!) medlemmar under 2009. För de som under flera år vant sig vid vikande medlemsantal kan det visserligen vara glädjande att det inte registrerats en minskning under föregående år, men läget är fortsatt allvarligt. För att belysa detta ska jag ta upp ett rykande färskt exempel från min egen omgivning.

Under den senaste veckan har pingstkyrkan i Eskilstuna haft uppe den "klassiska" frågan om hur vi ska förändra gudstjänsterna. Idén om att kanske ha två olika söndagsmöten med samma predikan men olika sång- och musikstil har lagts fram. Kanske är samtalet till viss del framtvingat av det faktum att västeråsförsamlingen Lifecenter planerar att starta en utpost i staden, men det är långt ifrån enda anledningen.

Jag tycker det känns lite som "bodelning under pågående äktenskap" att dela upp söndagsmötena av en så dålig anledning som valet av musikstil. Om det hade varit tal om språkskillnader eller stora kulturella skiljelinjer, som att några exempelvis ville samlas på lördagen istället, så skulle jag haft viss förståelse för det. Likaså om kyrksalen inte räckt till för alla mötesbesökare.

Dessutom har vi ju redan finska, franska och spanska möten, samt ungdomsmöten på lördagar.

Vad som däremot behöver göras i församlingen är att aktivt verka för fungerande smågrupper där församlingens medlemmar, och andra, kan vara församling på riktigt. Man får kalla det GEM-grupper, cellgrupper, böneringar eller vadhelst man vill, men jag tror mycket av församlingens framtid är beroende av att vi medlemmar har gemenskap med varandra även utanför kyrkväggarna och där tror jag att smågrupper är åtminsone en viktig nyckel. I den stora gruppen känner åtminstone jag mig ganska anonym och bortkommen.

När jag på senaste församlingsmötet återigen nämnde hur viktigt det var med smågrupper sade vår ordförande att jag föregick planeringen eftersom de har planer som ska sjösättas under hösten. Skönt att vara med i en församling där det både är högt i tak och saker på G.

Har skrivit mer i ämnet här.

2 kommentarer:

  1. Svenska frikyrkor har gjort en mall för hur väckelse ska se ut, därför kommer den inte. Man tror att det ska vara som under förra århundradets första hälft, barnatron väcks till liv hos ett avfälligt folk. Men dagens svenska r har ingen slumrande tro som kan "väckas". De måste börja från början, och det tar längre tid. Men om församlingen ökar med 6-7 medlemmar efter en alphakurs skakas det på huvudet och sägs att det är ju inte precis som hos Bonnke och Yonggi Cho. Är vi så otacksamma och ovilliga att glädjas för dessa några få, varför ska Gud då sända de stora skarorna till oss?

    SvaraRadera
  2. I Västerås kallar vi våra cellgrupper för tillväxtgrupper. Den vi tillhör hade avslutning för terminen i onsdags. Vi var ute hos några medlemar på landet och grillade. En underbar både andlig och lekamlig gemenskap.

    SvaraRadera