söndag 6 juni 2010

Minnet av fornstora dar - en belastning?

När vi idag påminner oss om det faktum att vi bor i landet Sverige så kan åtminstone inte jag undgå att ägna en tanke åt vart vårt land är på väg.

Att läget är allvarligt torde stå klart för alla som använder sina öron och ögon. Brottslighet och otrygghet har rusat i höjden såpass att man slutat föra viss detaljerad statistik. Polisen hoppas dock på en ganska lugn nationaldag - extremvänsterns olika grupperingar* tros kunna hålla sig relativt lugna för en gångs skull.

Sveriges land har under ca tusen år varit ett land som till viss del präglats av kristen tro. Numera ser vi tecken på att de antikristna krafterna i samhället inte bara skaffat sig stort inflytande utan även verkar ha tillskansat sig ett så stort självförtroende att de med alla maktmedel försöker tvinga kyrkor och samfund att acceptera saker som går helt på tvärs med allt vad kristen tro innebär.

Någon enstaka präst/pastor vägrar ställa upp på de värsta tokigheterna, men annars råder en skrämmande tystnad. Man vill ju inte riskera sina ekonomiska eller juridiska privilegier.

Men samtidigt som stora delar av Sveriges elit verkar skämmas för den historiska grund vårt land och vår kultur vilar på så faller en stor skugga över de bland oss som fortfarande på allvar bekänner oss som kristna. Hur kan det ha gått så snett att många som vuxit upp med kristna föräldrar inte längre är med på vägen? Hur kan stora delar av Sveriges kristenhet bestå av människor som, när det kommer till kritan, tycks resonera och debattera som om de vore ateister?

Kärnan av det kristna budskapet kommer alltför sällan fram.

*: Med "extremvänster" menas här grupper som AFA, NSF och andra helt världsfrånvända socialistiska grupperingar.

7 kommentarer:

  1. Skulle dom där religiösa typerna få statsbidrag, om dom inte accepterar allt vad staten säjer? "Accepterar människorna men inte homosexuell
    samlevnad - bara för att det står så i någon svart
    bok!!!" Löjligt och orimligt, rena religionsfriheten!
    Sådant kan vi inte acceptera i Sverige. "Accepterar
    alkoholisten men inte alkoholismen, accepterar knar-
    karen men inte knarkbruket, etc.etc." Var skall det
    sluta, om inte staten får styra vårt tänkande!!!

    SvaraRadera
  2. Staten har i alla tider förringat och kvävt människans rätt att ha avvikande åsikter. Sverige börjar likna det landet vi hade runt 1920-talet, då frikyrkan fick slå sig fram för att höras. Om vi lyckades då utan statens judaspengar så kan vi göra det igen. Det är dags att de kristna organisationerna tuffar till sig utan statens kvävande översyn.

    SvaraRadera
  3. 48 MILJONER KR!!?? Regeringen samt Ungdomsstyrelsen är verkligen givna kort att räkna med när det kommer till motarbetandet av religiös indoktrinering av barn. Detta är ett vedervärdigt plockexempel på att stat och kyrka INTE är skilda sedan år 2000.

    Ett sekulärt samhälle och religionsfrihet går mer än väl att kombinera för framtiden!

    SvaraRadera
  4. För mig så får dom gärna taga bort alla tystnadsbidrag.

    JESUS -Sade att i den yttersta tiden så kommer det att vara bara ett fåtal frälsta som har en personlig tro på GUD..... NT 81 Lukas 18:8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på Jorden när han kommer?,) Och så som i Sodom och på Noas tid före floden då endast 8 st själar blev då upplyfta på Vattnet undan GUDs vrede. Ps- Rapport och SR har tydligen helt glömt bort att vi fortfarande har Trosfrid enligt Svenska grundlagen, Men detta värnar inte dessa genomskådade maktens köpta media Journalister.


    Mvh - Roland.

    SvaraRadera
  5. De kristna ungdomsförbunden gör sig inte mer skyldiga till diskriminering än andra ideellla föreningar som får statligt stöd, inte minst de politiska ungdomsförbunden. Bara kristofobisk enögdhet hos kritikerna hindrar dem från att upptäcka den saken.

    Personer som inte delar Moderaternas eller Vänsterpartiets politiska värderingar är heller inte välkomna i de här partierna. Lika lite kan de som regelmässigt bryter mot stadgarna i en nykterhetsförening räkna med att få behålla sitt eventuella medlemskap.

    Inte ens de enögda journalisterna på P1:s ”Kaliber” skulle få för sig att stämpla de här fallen som exempel på ”diskriminering” och ett avsteg från principen om ”alla människors lika värde”. Men av någon underlig anledning döms de kristna ungdomsförbunden med en helt annan måttstock, och den är inte rättvis.

    Alla som nu ropar högt mot de religiösa ungdomsförbundens påstådda diskriminering bör nog sansa sig och tänka efter en smula. Varför ojar de sig inte alls över att även andra typer av ideella föreningar ställer vissa grundläggande krav för ett medlemskap? Ska inte alla dömas och bedömas på samma sätt?

    Innerst inne inser givetvis journalisterna på ”Kaliber” inkonsekvensen och orimligheten i deras arbetshypotes om den påstådda diskrimineringen. I annat fall skulle de naturligtvis ha ställt samma absurda krav på andra ideella föreningar. Ändå svalde ”Rapport” och andra medier helt okritiskt den här nyheten med hull och hår...

    Den kristna tron bygger på Bibeln. Och den är klar och tydlig med att utlevd homosexualitet är ett brott mot Guds uttalade vilja med människan. Däremot står det lika klart att ”Gud älskar syndaren men hatar synden”! Det är alltså väldigt viktigt att skilja här mellan sak och person.

    Men det innebär givetvis inte att kristna ungdomsförbund eller de kyrkliga samfunden ska acceptera medlemmar som öppet lever i synd, och det gäller oavsett om det handlar om homosexuella handlingar, medverkan i stöldligor eller gängkriminalitet. Det är bara några få exempel på synder mot Gud.

    I Guds perspektiv finns ingen motsats mellan att å ena sidan ta avstånd från synden och människors lika värde. Inför Gud är vi alla lika mycket värda. Den här frågan handlar egentligen inte alls om den saken. Poängen är att en Guds församling ska hållas helgad och ren inför honom.

    Även homosexulla människor är förstås välkomna i en kristen gemenskap. Det avgörande är inte den sexuella identiteten eller läggningen i sig. Men alla kristna samfund (utom den avfallna Svenska kyrkan) bygger på en vilja hos alla medlemmar att de vill omvända sig från ett liv i synd och leva ett liv i samklang med Guds vilja.

    Att kalla det grundlläggande kravet för ”diskriminering” och ett avsteg från principen om ”alla människors lika värde” är bara patetiskt och ett resultat av en huvudlös kristofobisk hållning.

    SvaraRadera
  6. Sverige är på väg att bli en diktatur, när folk inte får ha vilka åsikter de vill.

    Kristna skall visst inte längre få statsbidrag fastän de betalar skatt som alla andra och fastän andra rörelser, kulturen och idrotten får långt mer.

    Barn i kristna skolor blir förföljda av andra barn.

    Det gäller att vi kristna inser att den tid kommer när vi kanske återigen får ge våra liv för vår tro. Man kan se det bl a i hatet hos de homosexuellla grupperna.

    SvaraRadera
  7. RFSL och andra aktivister för homosex har lyckats väl med att införa begreppet "sexuell läggning". Många har nu blivit indoktrinerade till att tro att homosexualitet är normalt, genetiskt grundad och obotlig. De använder med förkärlek jämförelser som hudfärg etc.

    För alla som vill dra upp huvudet ur den svenska gyttjepöl.. - ursäkta plaskdammen, finns det en mängd experter, undersökningar och information som pekar åt ett helt annat håll.

    Ta en god titt på den här hemsidan och fundera lite över vad som idag sägs i vårt Gamla , x , Fjällhöga Land!

    www.narth.com/menus/myths.html

    SvaraRadera