söndag 7 november 2010

"Antikatoliker är ena lustiga djur"

Efter att ha följt den frikyrkliga "debatten" på bloggar som aletheia.se , mamres.net och många andra bloggar som jag hittat via dessa båda sidor, så har jag förvånats över det tonläge som vissa debatter förs i och vilka fula knep som brukas. Några av de smutsigaste debatterna handlar om den romersk-katolska kyrkan, Rkk.

Att Rkk beskrivs i negativa termer på många håll i debatten är inte vidare konstigt, då åtminstone delar av frikyrkosverige har ett tydligt lutherskt/reformatoriskt arv/ursprung samt att bloggen Aletheia.se hade som syfte att sätta fokus på den så kallade nya ekumeniken. Som pingstvän och ickekatolik ställer jag mig högst tveksam till en hel del av Rkk:s anspråk och, strikt bibliskt sett, tveksamma läror. 

Men det det finns en del personer som inte verkar nöja sig med att ta avstånd från det de anser vara fel och obibliskt utan tycks viga sina liv åt att bekämpa sina fiender utan att på något vis försöka behandla dem som människor. Än mindre gör de några seriösa försök att rädda sina medmänniskor från villfarelsen som de anser att Rkk är och står för. Och det är dessa personer som denna bloggpost handlar om. Jag skulle kunna nämna namn eller signaturer, men har medvetet valt att inte göra det. Läsaren får själv avgöra vem/vilka som platsar i kategorin.

Hur skiljer man då mellan antikatoliker och vanliga ickekatoliker? Jag skall här försöka sammanfatta skillnaderna i några korta punkter.

En antikatolik är oftast att betrakta som en "religiös fanatiker" som det sällan, eller aldrig, är möjligt att föra en sansad debatt med. Upptäcker man att motdebattören är helt oemottaglig för argument så kan det vara smidigast att kort citera Hitler och dra sig ur debatten. (Vana internauter förstår vad jag menar.)

Vidare så tycker sig vanligen en antikatolik ha så goda argument att det inte spelar någon roll hur de framförs. Alla som inte låter sig övertygas sitter hjälplöst fast uti satans garn, brukar man få höra. Eller något liknande.

Det är inte vidare ovanligt med illa dold elakhet eller tydliga deklarationer att man inte vill ha något med några katoliker att göra. Man behandlar katoliker värre än man någonsin skulle våga behandla någon annan grupp av människor.


Vill man ta bilder ifrån Bibelns blad så skulle man kunna säga att en antikatolik har mer gemensamt med Jona när han satt och förväntade sig att få se Guds dom över staden, än med Abraham, Mose, Daniel, Jesus och Stefanus som faktiskt kände med och bad till Gud för sina medmänniskor. Även de som inte förtjänade det vidare bra. Abraham bad Gud skona Sodom om där endast fanns tio rättfärdiga. Mose bad Gud om nåd för ett olydigt Israels folk. Daniel bad till Gud och bekände sitt folks synd. Över sina bödlar yttrade Jesus de välkända orden "Fader förlåt dem ty de vet inte vad de gör". Stefanus sista ord innan han dog under stenregnet lär ha varit: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd."

Ska vi kristna vara så mycket sämre än dessa våra bibliska förebilder? När skall de som inte tror på Gud kunna se på oss kristna och utbrista "se hur de älskar varandra"?

"Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder." (1 Johannesbrevet 4:20-21)

Den man älskar vill man försöka leda rätt om man upplever att denne far vilse. Detta försökte en del av oss ickekatoliker göra. En antikatolik verkar hellre önska sina katolska bröder att "dra åt helvete".

13 kommentarer:

  1. Well put.

    Du har inte långt kvar... Har man väl sett igenom detta, så kan man ju senare ta tjuren vid hornen (alltså kolla upp de tveksamma anspråken och lärorna). Finns det giltiga skäl att vara reformert/lutheran eller upptagen i Kyrkans fullhet.

    Lycka till i det ärliga sökandet.
    I Kristus +T+
    Anders Gunnarson

    SvaraRadera
  2. Anders G,
    Om du tror att jag är på väg att konvertera så kommer du nog bli rejält besviken. Gissar att en del av våra "vänner" antikatolikerna ligger betydligt närmare att gå den vägen.

    SvaraRadera
  3. Konstaterande ett: Det finns frälsta katoliker, lutheraner och pingstvänner.
    Konstaterande två: Kyrkliga lärosystem kan hindra människor att som individ söka frälsning. Ett vanligt fenomen bland slentriananslutna lutheraner är att barndopet garanterar frälsning fast någon omvändelse inte syns på livsstilen. Vad jag förstår finns liknande tankegångar bland namnkristna katoliker.

    SvaraRadera
  4. Ludvig

    Jag tror inte du är nära att konvertera. Men skälen kan det finnas skäl att undersöka... Om påven är Petri efterträdare och aldrig har farit vilse, så är det en störtskön klippa att vila ett trött te&logiserande huvud emot...

    Välkommen att tala med närmsta riktiga präst (en sån med 10 års riktiga teologiska studier bakom sig), om än för att bara bli av med några generaliseringar.

    SvaraRadera
  5. Anders G,
    Den enda säkra grunden/klippan är Jesus Kristus själv. Det du och din kyrka påstår om påven som den säkra klippa Kristus skulle bygga sin församling ovanpå är i det närmaste hädelse.

    "Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus." (1Kor 3:11)

    SvaraRadera
  6. Ludvig

    Kan du hitta en enda påve som byggt någon annan grund än; Jesus Kristus? Jag kan det inte...

    Se gärna min invändning 7 (hemsidan, längst upp till höger).

    Här följer ett litet utdrag från dessa texter;
    "Jesus säger att Simon ska heta Kefas (första gången i världshistorien någon heter klippa). Alla i urkyrkan förstod detta som ett speciellt ämbete som blev Kyrkans grundpelare, se t.ex. AUGUSTINUS In Ioannis evangelium tractatus 124:5, där Kristus och Petrus BÅDA är klippgrunden.

    Petrus blir alltså av Kristus själv tillsatt att vara den första hörnstenen, eller snarare klippgrunden, för Kyrkan. T.o.m. de flesta protestantiska kommentatorerna är överens om att detta ställe visar att klippan är Petrus. Det är dessutom ytterst ovanligt att en människa förknippas med en klippa. I GT, så nämns alltid klippa och Gud tillsammans (dock ett undantag i Jes 51:1f, där Abraham är klippa).

    Utan ofelbar petrinsk tolkning, finns inte ens ofelbar petrinsk Skrift. Om alla kan läsa in vad de själva vill i skrifterna, vad är det då för mening med Skrifterna (se 2 Petr 1:20; 2:1 samt 3:15-20)? St Petrus får ensam i anslutning till nycklamaktens auktoritet, makt att binda och lösa. Denna Kyrkans makt skall inte ens helvetets portar kunna bli övermäktig.

    SvaraRadera
  7. Anders G,
    "Kan du hitta en enda påve som byggt någon annan grund än; Jesus Kristus?"

    Att alla påvar påstår sig bygga [endast] på Kristus betyder inte att de verkligen gjort det. Du har dessutom just förklarar att din kyrka bygger på Petrus...

    När det gäller tolkningen av Jesu ord "och på denna petrá skall jag bygga min församling", så är jag av exakt samma teologiska åsikt som fotnoten till versen i Folkbibelns översättning.

    Det främsta argumentet för denna min hållning återfinns några versar senare i samma kapitel. (Du vet, vi i "sola scriptura-gänget" anser att skrift bör tolka skrift...)

    Däremot hade Petrus på ett sätt en framträdande ledarroll bland apostlarna, men den riktigt skarpa utnämningen hittar vi faktiskt i Joh 21:15-17.

    Ditt tjötande om att vi skulle ha påvarna att tacka för den heliga Skrift är bara helsnurrigt. Varför inte tacka Gud?

    SvaraRadera
  8. Auktoritestfrågan har du inte idisslat färdigt. Lycka till med studerandet här...

    -vart i skriften finns "sola scriptura"?
    -vem lärde SS först?
    -om klippan = tron; varför ger Jesus nycklar och auktoritet att binda och lösa?
    -om petri ämbete inte fanns, varför missförstod samtliga kyrkofäder detta under i a f 1000 år?
    -om inte påvens auktoritet finns, är vi utlämnade till tolkningsrelativism. Eller är det din tolkning som är den rätta? Varför då?

    SvaraRadera
  9. Anders G,
    Vem som lärde Sola Scriptura först är svårt att utröna, men det äldsta historiska belägget jag har påstås vara en tämligen sympatisk person vid namn Agur:

    "Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn." (Ordspråksboken 30:5-6)

    Eftersom allt skall bedömas efter minst två eller tre vittnen så tar jag även två verser fån Nya Testamentet:

    "Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad." (1Kor 4:6)

    "Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen." (2Joh 1:8-9)

    SvaraRadera
  10. Tack Ludvig för en mycket välskriven artikel. Du har här klätt mina tankar i ord när det gäller tonläget på dessa diskussioner. Jag är en icke katolik fast allergisk mot villolärorna som jag anser finns där men samtidigt är det inte jag som dömer, det får Guds ord göra. Sen kan man aldrig låta sin åsikt få bli större och viktigare än kärleken till sin medmänniska. Av den anledningen så har ändå dessa bloggar du nämner fört mig närmare Gud och det jag tror idag, för när jag har läst den hårda och Kärlekslösa tonen i en massa inlägg, vill inte heller nämna namn, så har författarna själva bara skadat sig och sin sak.
    Att läsa din blogg var som en frisk fläkt. Gud välsigne dig och en sak som är riktigt härlig det är ju att till sist är det trots allt bara ordet som kommer att bestå och har man då byggt sitt liv på människoläror, så brinner det mesta upp när vårt bygge ska prövas i eld. Då hjälper inga formuleringar eller titlar ett dugg.

    SvaraRadera
  11. Takk for at du tar opp dette! Noen av de som kommenterer på Aletheia er i ferd med å ødelegge hele forumet. Jeg forstår ikke at det er mulig å føre et slikt språk som f.eks Lennart Svensson, og samtidig kalle seg en kristen.

    SvaraRadera
  12. Ludvig

    Både du och jag ser att inget av dessa tre sällen (ovan) säger "ENDAST Skriften" är auktoritet...

    Ords säger att vi inte ska lägga till (har KK aldrig gjort)

    1 Kor 4 är intressant. Läs hela kapitlet. Vi ska inte gå utanför vad skriften säger...

    2 Joh stämmer på pricken. Så håll dig innanför det Kristus har uppenbarat för sin Kyrka...

    Allt gott i Kristus

    SvaraRadera
  13. Anders G,

    Vad du tolkar in formuleringen "endast skriften är en auktoritet" kan jag inte veta helt säkert, men jag hävdar på fullt allvar essensen av Sola Scriptura finns mycket tydligt i dessa tre bibelsammanhang. Alla läror och påståenden måste kunna hålla för en prövning mot Skriften!

    Har rkk aldrig lagt till något? Då vill jag gärna att du läser 2 Mack 15:37-39 och förklara hur en sådan bok kan jämställas med Helig (inspirerad) Skrift.

    1 Kor 4 har stor betydelse för hur jag ser på sk andligt ledarskap.

    SvaraRadera