onsdag 11 november 2009

De religiöst känsliga ateisterna

Är lite smått förvånad över hur irrationellt många ateister handlar när det kommer till synen på religion/gudstro. Om Gud inte skulle finnas så borde väl människor få tro på precis vad de vill? Och om ingen försöker tvinga just mig, varför ens orka bry sig? En del ateister verkar dock vara rentav "religiöst känsliga".

Denna världens stolta visa män
ja, de tror sig slagit fast.
Att Jesus ej var syndarn's vän.

Att Bibeln den har grundligt fel.
Så gamla böcker borde i all hast
brännas och därmed spara lite el.

Men låt mig då få konstatera här,
även om det kanske låter vasst,
att de då bekräftar vad den lär.

Ludvig Hoffman, 2009

3 kommentarer:

  1. Problemet är inte att folk tror på någon gud. För min del får man tro på vad som helst. Man får tro på att Tor åker omkring i sin vagn när det åskar eller man får tro att paddor är heliga eller man får som vissa ortodoxa judar tro på att deras gud uttryckligen har förbjudit dom att ens slå på en strömbrytare under sabbaten. Om detta gör dom lyckliga och mer benägna att acceptera sin kommande död så är detta helt OK för min del.
    Problemet är att alla dessa gudar av olika slag tydligen har ett behov av att alla människor ska tro att dom existerar och man har därför alltid gett sina anhängare i uppdrag att övertyga alla om att dessa gudar faktiskt finns och att gudarna kräver att bli dyrkade av människorna. Vilka medel som helst har genom historien varit tillåtna för att fullgöra detta uppdrag.
    Varför detta är så viktigt för alla dessa gudar är för mig ett mysterium och jag funderar ibland om det beror på att dom lider av bristande självkänsla eller om dom inte blev tillräckligt älskade när dom var barn. Man kan ju också tycka att en allsmäktig gud borde kunna klara av att framföra budskapet om sin existens själv, utan hjälp av någon annan, men av någon anledning tycks dessa gudomar vara allsmäktiga på alla områden utom vad gäller just detta.
    Som en följd av detta har merparten av alla stider inom och mellan länder i grunden sitt ursprung i de olika religionerna.
    Några exempel:
    Jugoslavien (Ortodoxa kristna mot Katolska kristna mot Muslimer) man talade här om etnisk rensning men i själva verket var det frågan om religiös rensning.
    Nordirland (Katoliker mot Protestanter) man kallade dessa grupper nationalister och lojalister men det handlade om religionerna i grund och botten.
    Irak (Sunnimuslimer mot Shiamuslimer)
    Afghanistan (Olika sekter inom Islam även här)

    Så har det alltid varit och så kommer det att fortsätta så länge folk inte lyckas frigöra sig från den religösa indoktrinering man blivit utsatt för som barn och som man i många fall tyvärr vidarebefordrar till sina egna. En oerhört skadlig form av barnmisshandel enligt min mening eftersom den i stor utsträckning hämmar barnets förmåga till självständigt och kritiskt tänkande.
    Jag avslutar med ett citat av Blaise Pascal:
    "Människor handlar aldrig orätt så totalt utan förbehåll och med sådan entusiasm som när de gör det av religiös övertygelse"

    /Sven Erik Johansson

    SvaraRadera
  2. I vissa delar är jag frestad att hålla med dig, men samtidigt verkar du och de dina vara blinda för den egna förförståelsen. Ditt resonemang tycks utgå från att Gud inte existerar. Åtminstone inte Gud, JHVH Elohim, HERREN herren, den Evige, Skaparen av allt som synligt och osynligt är.

    Den Gud som vi kristna bekänner oss till hävdar ägande- och upphovsrätt till hela universum. Därför kommer vi slutligen få ansvara inför Honom för vad vi gjort. Om Gud vill oss väl men vi bara förstör för oss själva och andra, är det inte bra att han ingriper?

    Nej, jag försvarar inte några av de exempel du radar upp ovan. Själv är jag, i likhet med "Tomhylsan" vapenvägrare och ifrågasätter starkt att den kristna tron/religionen i sig kan rättfärdiga eller vara orsak till några krig. Däremot har religion gång på gång utnyttjats av maktkåta galningar för att elda på folkmassorna. Ändamålet helgar verkligen inte alltid medlen. skrev lite om det på http://buggfix.blogspot.com/2009/09/krig-med-karlek-som-drivkraft.html

    Kritisera gärna de religiösa som beter sig galet, men gör det med öppna kort tack. Att skylla konstigheterna på enligt dig själv påhittade gudar tycker inte jag är intellektuellt hederligt.

    SvaraRadera
  3. Jag menar naturligtvis inte att någon av alla dessa sinsemellan oförenliga gudar har sagt någonting åt någon enda människa. Detta eftersom ingen av dessa gudar existerar. Det är självklart så att alla dessa underverk och mirakler som det berättas om i samtliga religioners skrifter är påhittade av människor. Anledningarna till att man hittat på dem varierar säkert, men det du sa om maktkåta galningar kanske i vissa fall inte ligger så långt från sanningen.
    Det kan säkert finnas andra orsaker till att dessa historier har uppdiktats. Jag kan t.ex. tänka mig att eftersom vi är den enda djurarten som är medvetna om vår egen kommande död så kan en orsak vara att man har velat ge människor tröst inför detta faktum med en historia om att "själen" kommer att överleva hjärnans död och komma till en bättre värld. Denna myt eller någon liknande finns ju i samtliga religioner som jag har hört talas om och det är ett i och för sig vällovligt syfte.
    En annan orsak är naturligtvis att man hade ett behov av att kunna förklara olika fenomen i naturen; de olika djur- och växtarterna, stormar, naturkatastrofer, årstider, regnbågen o.s.v i all oändlighet.
    Vad än anledningen till dessa myter är, så har resultatet i praktiken blivit det jag skrev om i mitt inlägg. Stridigheter och söndring bland människorna.
    Även om många finner tröst i de olika religionerna så innebär detta inte att någon enda av alla dessa gudar existerar och om man räknar ihop positiva och negativa saker som de olika religionerna har tillfört mänskligheten vill jag nog tyvärr påstå att svaret blir mer ont än gott....

    / Sven Erik Johansson

    SvaraRadera