Det är dags för Operation Kräfta!

(eng: "Operation Cancer")

Läget inom sveriges kristenhet är allvarligt. Något måste hända och det snart. När jag frågade en god vän varför det var så få i vår ålder som var intresserade av kyrkan så fick jag svaret att det är för att vi inte har en pastor som drar ungdomar. Det svaret högg tag i mig. Det är ju precis så vi ofta resonerar - det är pastorns eller församlingsledningens fel att inget händer. Ur detta föddes tanken som sedan fick namnet "Operation Kräfta.

Operation kräfta innebär egentligen inget nytt eller, i sig självt, revolutionerande utan kan enkelt ses som en uppmaning till bibelläsning och bön i mindre grupper. En "smågruppsstrategi" om man så vill, men med vissa tydliga skillnader mot de andra jag känner till.

Om vi som drömmer om väckelse/"andlig nytändning" i våra sammanhang väntar på och förväntar oss att församlingsledarna/pastorn ska göra något får vi nog ofta vänta förgäves. Ska det organiseras "uppifrån" efter den socialdemokratiska devisen att "alla ska med" så kommer inget att hända. Inget illa menat mot pastorer eller andra kristna ledare, men jag tror en nyckel till förändring ligger i en återupptäckt av det personliga ansvaret inför vår Skapare.

Alla kristna ansvarar ju direkt inför Gud. EN är vår ledare, Herre och mästare. Om du vill förändring så måste du göra något nu. Försök hitta minst två andra som också inser allvaret och samlas regelbundet med bibelordet och bönen i centrum.

Men - och det här är viktigt - stå om möjligt kvar i en lokal församlingsgemenskap. "Andliga frifräsare" finns det nog av i vårt land. Ordet "kräfta" ska här förstås i betydelsen cancer. Något som ska växa till och sprida sig inom kyrkor och samfund. En tumör på de ickebibliska maktstrukturer som finns inom de flesta kyrkosamfund kanhända. (Vill man använda en mer biblisk term går "surdegen" också bra - vi vill ju genomsyra så mycket som möjligt...)

Varför tror jag detta är viktigt? Jo, jag har förstått att många som under de senaste decennierna vuxit upp inom frikyrkan saknar djupare kunskaper om Guds ord. Vi har alltför ofta levt på den "svältkost" som det innebär att bara ta del av någon söndagspredikan och/eller kortare andakter inom barn- och ungdomsverksamheten.

Vidare har jag upptäckt att en del bönemöten tenderar att urarta till "skvallercentraler". Vad vi som kristna behöver är inte främst medlemskap i en stor församling, även om det finns fördelar även med det, utan några kristna vänner som kan ge stöd korrigering och hjälp till varandra. Därför tror jag på mindre gemenskaper utan en tydlig/stark (mänsklig) ledare utan snarare en kärna på minst tre personer. Ett gift par räknas med biblisk matematik som "en".

Dessutom har jag ofta undrat vilka kyrkliga samlingar jag skulle kunna bjuda in de människor jag möter som kan betecknas som "sökare". Är det till söndagförmiddagsmötet där pastorn predikar över Petrus temperament, kvinnan vid sykars brunn, eller Jer 18 (krukmakarens hus)? Eller är det till ungdomarnas dramaövningar eller pingisturneringar?

Detta är inte något färdigt koncept eller någon helhetslösning. Dock är det min fasta övertygelse att att något måste göras. Och att Gud inte låter mig sitta bekvämt vid sidan av och bara vara sur för att inget händer. Det har han visat mig alltför många gånger under de senaste åren.

Dagen-länkar till relevanta artiklar:
Dagen-1