"Allt brinner"

Nedanstående text är vad jag förstår författad av sångaren och trubaduren Carl Öst. Då den är så otroligt bra och samtidigt verkar vara helt omöjlig att få tag på online, så tar jag mig friheten att klistra in hela sångtexten:

När pingstelden faller och allt börjar brinna,

och jag ser mig själv mer och mer helt försvinna.

Då plågas väl köttet, men anden blir fri.

Och hela min varelse fröjdas däri.

Ty jämt ligger köttet och anden i strider,

men pingstelden faller och köttet det lider,

ett nederlag stort ty det tål inte glöd,

för köttet är pingsteld detsamma som död.

Nog anden är villig men köttet det svaga,

vill hellst ta det andliga livet av daga.

Det pockar och fordrar att tillfredställt bli,

och trivs bäst i oandlig disharmoni.

Det är bara kött som vill knorra och knota,

det är bara kött som vill kärlekslöst hota,

det är bara kött som vill gå med förtal,

den köttsliga männskan är hård och banal.

När köttet ser brister och fel hos min nästa,

vill anden så gärna blott se på det bästa

Vårt kött det är gensträvigt bittert och hårt,

har aldrig behov av att säga förlåt.

Det är bara kött som vill frossa och njuta,

det är bara kött som på offret vill pruta.

Vill hellst dra sig undan båd' fasta och bön,

vill ingenting göra, men ändå ha lön.

Och jämt vill ju köttet min frihet beskära,

och finner sig bäst om jag fångdräkt får bära.

Men anden tar tag och drar fångtröjan av,

och köttet det finner för alltid sin grav

Ty Jesus har vunnit en strålande seger,

i honom en underbar frihet jag äger,

när köttet gör anspråk att tillfredställt bli,

jag ropar på blodet och så är jag fri!