Låt de döda begrava sina döda.

Läser i tidningen Dagen att fler och fler döda begravs utan någon därtill hörande cermoni. Av formuleringarna att döma antas vi läsare bli upprörda eller åtminstone lite ledsna över detta. Kanske vi ska dra den slutsatsen att sekulariseringen nu även nått den äldre delen av sveriges befolkning.

Men har ni någon gång funderat över innehållet i de cermonier som brukar hållas? Kan det verkligen, ur ett strikt kristet perspektiv, att tilltala den döde i begravningsakten? Är det nödvändigt med tre liljor eller skopor med jord?

När jag en dag lämnar jordelivet hoppas jag visserligen att mina anhöriga och/eller vänner vill samlas och tacka Gud för vad jag fått betyda för dem och att de ska få tid att reflektera över livets bräcklighet, men samtala och bry er om de som finns kvar i livet.

Begravningsakten kan dock vara viktig då den kanske innebär en sista stund av fridfull gemenskap innan arvingarna börjar tvista om kvarlåtenskapen.