söndag 12 december 2010

Dikt: Jag vet ett land

Jag vet ett land, där ingen nöd skall vara,
där alla sorgens tårar torkas av.
Ett evigt hem för Lammets frälsta skara,
en hamn, som väntar bortom tidens hav.

Jag vet ett land, ett härlighetens rike,
som aldrig bävar, evigt skall bestå.
Där jag skall bo i fröjd förutan like,
och segerkronan utav Jesus få.

Jag vet ett land, där Kristus själv regerar,
min store Konung, som jag följer här.
För mörkrets makt Han aldrig abdikerar,
Golgata kors, hans segertecken är.

Jag vet ett land, där evigt jag skall sjunga,
befriad från vart jordiskt syndafall.
Där jag med helig och förlossad tunga,
min Frälsare för blodet prisa skall.

Jag vet ett land, jag ser det genom ordet,
det strålar härligt i Guds andes ljus.
Du sköna land, min längtans mål är vordet,
som barnet längtar till sin faders hus.

Adolf Hoffman
(Denna dikt finns även i form av sång sjungen av författaren själv och inspelad av sonen Bertil.)

torsdag 11 november 2010

Det höga och kränkbara människovärdet

En människas värde definieras vanligen som både högt och okränkbart, men vad menar vi då egentligen med "värde" och vad menar vi med att detta "värde" är "okränkbart"?

På något vis verkar vi människor från tid till annan behandla andra människor som om att vi ansåg dem vara näst intill värdelösa. Kränkning av en människa och/eller hennes värdighet är heller inget som är varken svårt eller ovanligt i dagens samhälle.

Ofta brukar resonemang om människovärdet inkludera den så kallade "gyllene regeln", som återfinns Matteusevangeliets sjunde kapitel och vers 12.

"Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna."

Det är ingen tvekan om att samhället skulle fungera bra mycket bättre om vi följde denna enkla regel fullt ut och på rätt sätt. Det finns bara ett litet problem med detta. Frågan om människans godhet.

Om alla människor vore goda och medkännande så skulle det hela fungera, vilket det faktiskt verkar göra i en del sammanhang. Tyvärr känner nog de flesta till vilken skada en enda ond person kan orsaka i en grupp av intet ont anande och godtrogna människor. Och all mänsklig erfarenhet visar att alla människor inte är alltigenom goda. Om det finns en enda alltigenom god människa vet jag inte, men Bibeln antyder ett nekande svar på den frågan.

För att kunna hantera detta ondskans problem måste vi vanligen reglera ett sätt att straffa de människor som gör fel. Ett samhälle är inte gott om det inte bestraffar och tar itu med ondskan.

Som kristen så tror lever jag med övertygelsen att varje människa en dag kommer att få stå till svars för vad vi gjort här i livet. Vi ansvarar alla inför Gud, Skaparen av hela universum, för vad vi gjort med Hans skapelse. Som jag förstått det är det just här "hemligheten" med det objektiva och höga människovärdet ligger enligt Bibeln - vi är skapade till Guds avbild och Gud kommer i slutändan att hålla dom över all ondska och orättfärdighet.

Vilken grund finns för ett högt och objektivt människovärde finns det inom "ateismen" tro? Jag kan inte hitta något.


Dagen 

söndag 7 november 2010

"Antikatoliker är ena lustiga djur"

Efter att ha följt den frikyrkliga "debatten" på bloggar som aletheia.se , mamres.net och många andra bloggar som jag hittat via dessa båda sidor, så har jag förvånats över det tonläge som vissa debatter förs i och vilka fula knep som brukas. Några av de smutsigaste debatterna handlar om den romersk-katolska kyrkan, Rkk.

Att Rkk beskrivs i negativa termer på många håll i debatten är inte vidare konstigt, då åtminstone delar av frikyrkosverige har ett tydligt lutherskt/reformatoriskt arv/ursprung samt att bloggen Aletheia.se hade som syfte att sätta fokus på den så kallade nya ekumeniken. Som pingstvän och ickekatolik ställer jag mig högst tveksam till en hel del av Rkk:s anspråk och, strikt bibliskt sett, tveksamma läror. 

Men det det finns en del personer som inte verkar nöja sig med att ta avstånd från det de anser vara fel och obibliskt utan tycks viga sina liv åt att bekämpa sina fiender utan att på något vis försöka behandla dem som människor. Än mindre gör de några seriösa försök att rädda sina medmänniskor från villfarelsen som de anser att Rkk är och står för. Och det är dessa personer som denna bloggpost handlar om. Jag skulle kunna nämna namn eller signaturer, men har medvetet valt att inte göra det. Läsaren får själv avgöra vem/vilka som platsar i kategorin.

Hur skiljer man då mellan antikatoliker och vanliga ickekatoliker? Jag skall här försöka sammanfatta skillnaderna i några korta punkter.

En antikatolik är oftast att betrakta som en "religiös fanatiker" som det sällan, eller aldrig, är möjligt att föra en sansad debatt med. Upptäcker man att motdebattören är helt oemottaglig för argument så kan det vara smidigast att kort citera Hitler och dra sig ur debatten. (Vana internauter förstår vad jag menar.)

Vidare så tycker sig vanligen en antikatolik ha så goda argument att det inte spelar någon roll hur de framförs. Alla som inte låter sig övertygas sitter hjälplöst fast uti satans garn, brukar man få höra. Eller något liknande.

Det är inte vidare ovanligt med illa dold elakhet eller tydliga deklarationer att man inte vill ha något med några katoliker att göra. Man behandlar katoliker värre än man någonsin skulle våga behandla någon annan grupp av människor.


Vill man ta bilder ifrån Bibelns blad så skulle man kunna säga att en antikatolik har mer gemensamt med Jona när han satt och förväntade sig att få se Guds dom över staden, än med Abraham, Mose, Daniel, Jesus och Stefanus som faktiskt kände med och bad till Gud för sina medmänniskor. Även de som inte förtjänade det vidare bra. Abraham bad Gud skona Sodom om där endast fanns tio rättfärdiga. Mose bad Gud om nåd för ett olydigt Israels folk. Daniel bad till Gud och bekände sitt folks synd. Över sina bödlar yttrade Jesus de välkända orden "Fader förlåt dem ty de vet inte vad de gör". Stefanus sista ord innan han dog under stenregnet lär ha varit: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd."

Ska vi kristna vara så mycket sämre än dessa våra bibliska förebilder? När skall de som inte tror på Gud kunna se på oss kristna och utbrista "se hur de älskar varandra"?

"Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder." (1 Johannesbrevet 4:20-21)

Den man älskar vill man försöka leda rätt om man upplever att denne far vilse. Detta försökte en del av oss ickekatoliker göra. En antikatolik verkar hellre önska sina katolska bröder att "dra åt helvete".

onsdag 6 oktober 2010

Piensoho gör generaltabben själv

Blir bestört när jag läser i tidningen Dagen att Niklas Piensoho medverkade i den gudstjänst som hölls i Storkyrkan i samband med riksdagens öppnande. Att tidningen Dagen visar lika lite förståelse i frågan som som anda sekulära dagstidningar förvånar mig visserligen inte, men att pingströrelsens ledande personer inte vågar stå för något annat än det som är politiskt korrekt för stunden gör mig illa till mods. Och mitt i denna soppa är "pingstpåven" Piensoho själv.

Genom att han, som högste "andlige" ledare inom den svenska pingströrelsen, medverkar i denna cermoni så legitimerar han inte bara den antikristliga sammanblandningen mellan kyrka och stat, utan också det antibibliska budskap som en del av de övriga religiösa ledarna gav uttryck för. Inklusive biskop Eva Brunne.

Piensoho påstår sig inte förstå hur sverigedemokraterna kunde bli upprörda över Brunnes tal om "allas lika värde", men läser man biskopens formuleringar står det klart att den tolerans hon predikar inte är avsedd för alla. Hon tycks ha solidariserat sig med den antidemokratiska avgrundsvänstern som varken respekterar demokrati eller mänskliga rättigheter. Jag citerar aktuellt stycke:

"I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i andra delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av ett enda skäl. Du är inte född i samma land. Det är inte värdigt en demokrati att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för oss som tror att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt en enskild människa att göra skillnad på människor."

Att den demonstration som biskopen talar om var riktad mot just de sverigedemokrater som nu satt med i storkyrkan borde det inte råda några som helst tvivel om. Jag skulle nog också ha lämnat lokalen i protest. Om jag ens hade gått dit från första början. Visst kan man tycka att de borde ha hållit masken för att inte mediedrevet skulle få ytterligare en sak att skriva om, men som kristen har jag större respekt för den som inte spelar teater. Det är bättre att visa sin upprördhet öve det som man anser är fel direkt än att som vissa personer försöka hämnas i det fördolda senare.

De vapenhus som Piensoho nämnde borde också vara till för biskopen. Det verkar åtminstone varit sverigedemokraternas åsikt i frågan.

Eftersom jag inte är medlem alls i svenska kyrkan, svk, så tänke jag inte här slösa fler ord på att beskriva vad jag anser om den kyrkans ledare, men som pingstvän har jag dock anledning till att skriva en kort hälsning till Niklas Piensoho. Eftersom han nu, med sitt eget resonemang, gjort generaltabben att bekräfta sin samhörighet med dessa andra kyrkoledare så skulle jag, om jag hade varit medlem i den församling som Niklas Piensoho förestår, utan tvekan ställt följande krav:

Avgå eller gör avbön!

(Reserverar mig för möjligheten att journalisterna kan ha förvrängt fakta i målet då jag själv inte var på plats.)

onsdag 29 september 2010

Är den svenska pingströrelsen antisemitisk?

För den som vuxit upp inom svensk pingströrelse och kan sin Bibel ter sig antagligen rubriken till detta inlägg som något oerhört verklighetsfrämmande, men på senare tid har jag tagit del av berättelser som började göra mig något fundersam.

Bakgrund och tillbakablick

För kanske femton år sedan fick jag höra att en av de ledande i den pingstförsamling jag då tillhörde stod för någon variant av ersättningsteologi. Detta ledde till att dåvarande pastorn mer eller mindre förbjöd honom att framföra dylika heresier om han ville fortsätta undervisa och predika i församlingen. Och han har som jag förstått det hållit sin syn på den moderna staten Israel och det judiska folket för sig själv.

Min bild är att en absolut majoritet av sveriges pingstvänner över 40 år ser det moderna Israel som ett tidstecken och en del av Guds handlande i historien. De är vanligen mycket positiva till judisk kultur och tradition så länge den inte framförs på ett alltför sekteristiskt sätt. Detta är varken konstigt eller förvånande då vi pingstvänner hela tiden haft den heliga Skrift, TaNaK+NT, som rättesnöre och den nytestamentliga församlingsordningen som mönsterbild.

Vad de yngre pingstvännerna tror, tycker och tänker i frågan är jag inte säker på att de vet själva. Däremot har de vanligen god koll på de senaste sportresultaten.

Tre anklagelser

Jag ska ta upp de påståenden, anklagelser och trender som är anledningen till denna bloggpost i tre punkter som, trots att de till viss del kan anses överlappa varandra,enligt min mening bör behandlas separat.

"Antisionism/ersättningsteologi"
Ersättningsteologin går i huvudsak ut på att den kristna församlingen har övertagit alla Guds löften till Israel och att löftena därmed inte längre gäller, de ickemessianska, judarna. Därav följer att "kristna" som förfäktar dylik lära inte ser den moderna staten Israel som något tidstecken. Denna åsikt är, enligt mig och vad jag förstår även större delen av pingströrelsens teologer, predikanter och medlemmar, att betrakta som helt obiblisk.

Hur man sedan tolkar detaljerna i Guds frälsningsplan varierar och förståelsen av judarnas roll i den kan skifta. Vanligt inom pingst har varit att tala om att "hela Israel kommer bli frälst på en enda dag". Denna åsikt vill jag minnas att bland annat Stanley Sjöberg hävdat och jag minns att denna syn har upprört en del judiska företrädare så till den grad att kristna företrädare med denna kännt sig tvingade att lämna återbud till vissa "israelmöten", bara för att inte stöta sig med de ickemessianska judarna som medverkar. Typiskt hålls dock dessa "israelmöten" vanligen i pingstkyrkor.

Mikael Karendal, pastor i Ängelholms pingstförsamling, har i min mening skrivit bra inlägg om Israel på sin blogg. Dessa rekommenderas varmt.



"Tveksamhet inför allt judiskt"
Anklagelse nummer två är något krångligare att bemöta och framförs med kraft av bland annat den före detta pingstvännen "Haggaj". Läs gärna igenom kommentarstråden till inlägget "I sin församling har Gud gjort några till " i Haggajs blogg för typexempel på hur resonemanget går i denna fråga. Som ni förstår av mina kommentarer där så anser jag att Haggaj virrat till resonemanget en del.

Det som gjort denna anklagelse så krånglig är, som jag förstår det, den förvirrade debatten om "lag och lagiskhet", som rasat inom delar av frikyrkligheten. Jag har redan tidigare bloggat om den saken i bloggposterna "här" och "här". Pastor Lars Enarsson har en bra undervisning i ämnet som jag rekommenderar varmt.



"Antisemiter inom rörelsen?"
Sista anklagelsen är den allvarligaste och det är ytterst få bland de som ens kallar sig kristna som öppet vågar visa några tendenser till hat eller förakt mot judar. Då denna fråga är så yttest känslig bör vi vara ytterst försiktiga med att dra någon slutsats tills vi har riktigt på fötterna.

Vi måste dessutom entydigt definiera vad vi menar med ordet "antisemitism" eftersom en anklagelse av detta slag anses vara en väldigt allvarlig sak. Antisemitism innebär att judar/semiter behandlas sämre än andra människor just på grund av vilka de är.

Det finns ledsamt nog många exempel på "antisemitism" i kyrkohistorien och ersättningsteologin har använts som ett verktyg för att försöka rättfärdiga oerhörda grymheter och antikristliga handlanden. Dock så har jag inte tidigare funnit några tendenser till antisemitism inom svensk pingströrelse. Bara viss oförståelse och okunskap för judisk-bibliska begrepp och traditioner.

När det gäller hur framtiden kommer att gestalta sig vet jag inte, men det har både du och jag ett ansvar för.

När man hör att någon som kallar sig kristen ropar "djävla jude!" efter någon så blir man lätt ursinnig eller mörkrädd. När någon som påstås delta i torah-studier kan uttrycka sig på det sättet så vet jag inte om jag vill vara ansvarig för mina eventuella handlingar längre...

onsdag 15 september 2010

"Allt brinner"

Nedanstående text är vad jag förstår författad av sångaren och trubaduren Carl Öst. Då den är så otroligt bra och samtidigt verkar vara helt omöjlig att få tag på online, så tar jag mig friheten att klistra in hela sångtexten:


När pingstelden faller och allt börjar brinna,
och jag ser mig själv mer och mer helt försvinna.
Då plågas väl köttet, men anden blir fri.
Och hela min varelse fröjdas däri.

Ty jämt ligger köttet och anden i strider,
men pingstelden faller och köttet det lider,
ett nederlag stort ty det tål inte glöd,
för köttet är pingsteld detsamma som död.

Nog anden är villig men köttet det svaga,
vill hellst ta det andliga livet av daga.
Det pockar och fordrar att tillfredställt bli,
och trivs bäst i oandlig disharmoni.

Det är bara kött som vill knorra och knota,
det är bara kött som vill kärlekslöst hota,
det är bara kött som vill gå med förtal,
den köttsliga männskan är hård och banal.

När köttet ser brister och fel hos min nästa,
vill anden så gärna blott se på det bästa
Vårt kött det är gensträvigt bittert och hårt,
har aldrig behov av att säga förlåt.

Det är bara kött som vill frossa och njuta,
det är bara kött som på offret vill pruta.
Vill hellst dra sig undan båd' fasta och bön,
vill ingenting göra, men ändå ha lön.

Och jämt vill ju köttet min frihet beskära,
och finner sig bäst om jag fångdräkt får bära.
Men anden tar tag och drar fångtröjan av,
och köttet det finner för alltid sin grav

Ty Jesus har vunnit en strålande seger,
i honom en underbar frihet jag äger,
när köttet gör anspråk att tillfredställt bli,
jag ropar på blodet och så är jag fri!

måndag 23 augusti 2010

Obama är muslim OCH kristen - samtidigt

Rent logiskt och/eller traditionellt räknas man som en jude om man är född av en judisk mor och muslim om man har en muslimsk far. Kristen räknas man efter egen bekännelse samt det där kravet som ingen annan än den Evige (dvs Gud) själv kan utröna med säkerhet, nämligen tron.

Vad jag förstår är Obamas far och/eller fosterfar muslimer. Alltså kan han räknas som muslim. Eller åtminstone så har han räknats som muslim när han var liten.

Det kan heller inte ha undgått någon att han säger sig vara kristen och är medlem i en kristen församling. Alltså är han kristen.

Huruvida han är en god/rättrogen kristen eller muslim är inte jag att döma, men vad jag förstått är det omöjligt att vara både och samtidigt...

Twinglylänkar:

Dagen-1 Dagen-2