Jag har i en tidigare post varnat för farliga kyrkoledare och kan nu konstatera att den avgående biskopen i Växjö stift var en av dem som jag avsåg. Även om jag ansåg att han resonerade oerhört fel så tror jag att han då bara avslöjade vilket mossigt och okristet synsätt som finns inom delar av svenska kyrkan vad gäller dess medlemsregister.
Vi får be om en bra lösning för alla parter. Den avgående biskopen får enligt tidningen Vårt Land fyra miljoner i fallskärm, så han borde vara ganska nöjd ändå.
Med tanke på en av mina nutida favoritprästers frispråkighet vill jag ge ett litet lästips:
Laestadius textavsnitt om "hundskall" som återfinns på sidorna 331-334 i Ens ropandes röst i öknen. Länken går till en pdf på www.laestadiustexter.se . Självklart rekommenderar jag hela den boken. Följande rader är saxade från slutet av det stycke jag nämnt ovan:
"Men Herrans hundar äro stumma hundar, de skälla intet: de frukta för björnar och lejon; på markattor vilja de icke skälla, och svinen förakta de. Och om några af dessa stumma hundar se ulfven komma, så krypa de under sängen och draga rumpan mellan benen, som skamliga hundar. Sannerligen, dessa stumma hundar, de göra icke rätt för maten; de måste hängas och skinnet afdragas.
Den tid skall komma, att alla stumma hundar skola dingla i galgen; ty när massan af folket, genom deras lättja och försumlighet, sjunkit ner uti andeligt mörker och moraliskt förblindelse, skall det icke dröja länge innan denna råa massa, uppretad till Politisk fanatism, börjar ropa: Hurra för mej och dig! alla man i repet och tjufven i ändan: hängen den sista kungen i den sista Prestens tarmar: hurra för mig och dig! den dag förglömmes alldrig."
Mer om Laestadius kommer ganska så snart hoppas jag.
torsdag 18 februari 2010
Hjältar, kompisar och vänner.
Man brukar säga att när allt går en väl är det svårt att se skillnad mellan kompisar och vänner, men när det mesta rasar uppenbaras skillnaden. För en del människor bli det en smärtsam upplevelse att märka hur få verkliga vänner man har. Även människor med riktigt stor kompiskrets kan i nödens stund bli lämnade ensamma. Och de som verkligen bryr sig när det väl gäller kanske inte är de man såg som sina närmaste eller bästa vänner.
För att ett samtal ska vara möjligt behöver vi veta vad orden som används betyder. Tolkar vi orden olika fungerar inte vår kommunikation fullt ut. Därför ska jag försöka beskriva hur jag tolkar ordet "vän" och hur det i vilka avseenden det skiljer sig från det mer generella ordet "kompis".
Eftersom jag vuxit upp och lever i en miljö som präglats av kristen tro kommer jag utgå till viss del från vad vi kan läsa i Bibeln om ämnet. I linje med kristen/biblisk praxis ska jag nämna tre exempel. Alla lika välkända för den vane läsaren. En traditionell frikyrkopredikan innehåller ju alltid tre punkter...
Abraham - Guds vän.
Det första självskrivna exemplet handlar om Abraham. En nyckelvers när det gäller vänskapsrelationen mellan honom och Gud finner vi strax före berättelsen om naturkatastrofen vid Sodom och Gomorra:
"Då sade HERREN: "Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?" (1 Mos 18:17)
Gud ger här ett exempel på vad det betyder att vara någons vän, vilket kommer fram ändå tydligare i NT och Jesu egen undervisning.
Samtidigt påpekar Bibeln med all önskvärd tydlighet att Abraham var långt ifrån perfekt. Ändå skriver Paulus:
"Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet." (Rom 4:3)
David och Jonatan.
Vänskapen mellan dessa två män beskrivs som så stark att David utryckte Jonatans kärlek som " mer än kvinnors kärlek". Här har vi sonen till Israels valde kung som var vän med den man vilken Gud valt ut till att vara landets näste regent. Deras vänskap sattes verkligen på hårda prov många gånger. Inte minst under den tiden då David, som redan var smord till kung, tvingades fly för livet undan kung Saul och hans mannar. Det kan inte ha varit en lätt situation för Jonatan mitt i denna lojalitetskonflikt.
Ifall det stämmer att "gammal kärlek rostar aldrig" vet jag inte, men det jag vet är att sann vänskap kostar alltid. Priset går dock sällan eller aldrig att ange i kronor och ören.
Jesus och hans lärjungar.
Som kristen är det ju en självklarhet att i nämna vad Jesus sagt relaterat till ämnet. Inte helt oväntat går det till viss del helt i linje med Guds resonemang om Abraham som citeras ovan.
"Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra." (Joh 15:9-17)
Men hjältar då?
Hjältar tolkar jag däremot som ett annat ord för mycket goda föredömen. Män och kvinnor som med sitt liv och leverne inspirerar oss andra till goda gärningar. Hjältar hjälper oss att finna nogot gott i oss själva, som Randy Travis sjunger i sången "Heroes and Friends".
Ifall du missat det så lyfter jag kortfattat fram två av mina främsta föredömen här i livet i en tidigare bloggpost. Jag hoppas att jag får räkna dem som både hjältar och vänner samtidigt.
För att ett samtal ska vara möjligt behöver vi veta vad orden som används betyder. Tolkar vi orden olika fungerar inte vår kommunikation fullt ut. Därför ska jag försöka beskriva hur jag tolkar ordet "vän" och hur det i vilka avseenden det skiljer sig från det mer generella ordet "kompis".
Eftersom jag vuxit upp och lever i en miljö som präglats av kristen tro kommer jag utgå till viss del från vad vi kan läsa i Bibeln om ämnet. I linje med kristen/biblisk praxis ska jag nämna tre exempel. Alla lika välkända för den vane läsaren. En traditionell frikyrkopredikan innehåller ju alltid tre punkter...
Abraham - Guds vän.
Det första självskrivna exemplet handlar om Abraham. En nyckelvers när det gäller vänskapsrelationen mellan honom och Gud finner vi strax före berättelsen om naturkatastrofen vid Sodom och Gomorra:
"Då sade HERREN: "Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?" (1 Mos 18:17)
Gud ger här ett exempel på vad det betyder att vara någons vän, vilket kommer fram ändå tydligare i NT och Jesu egen undervisning.
Samtidigt påpekar Bibeln med all önskvärd tydlighet att Abraham var långt ifrån perfekt. Ändå skriver Paulus:
"Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet." (Rom 4:3)
David och Jonatan.
Vänskapen mellan dessa två män beskrivs som så stark att David utryckte Jonatans kärlek som " mer än kvinnors kärlek". Här har vi sonen till Israels valde kung som var vän med den man vilken Gud valt ut till att vara landets näste regent. Deras vänskap sattes verkligen på hårda prov många gånger. Inte minst under den tiden då David, som redan var smord till kung, tvingades fly för livet undan kung Saul och hans mannar. Det kan inte ha varit en lätt situation för Jonatan mitt i denna lojalitetskonflikt.
Ifall det stämmer att "gammal kärlek rostar aldrig" vet jag inte, men det jag vet är att sann vänskap kostar alltid. Priset går dock sällan eller aldrig att ange i kronor och ören.
Jesus och hans lärjungar.
Som kristen är det ju en självklarhet att i nämna vad Jesus sagt relaterat till ämnet. Inte helt oväntat går det till viss del helt i linje med Guds resonemang om Abraham som citeras ovan.
"Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra." (Joh 15:9-17)
Men hjältar då?
Hjältar tolkar jag däremot som ett annat ord för mycket goda föredömen. Män och kvinnor som med sitt liv och leverne inspirerar oss andra till goda gärningar. Hjältar hjälper oss att finna nogot gott i oss själva, som Randy Travis sjunger i sången "Heroes and Friends".
Ifall du missat det så lyfter jag kortfattat fram två av mina främsta föredömen här i livet i en tidigare bloggpost. Jag hoppas att jag får räkna dem som både hjältar och vänner samtidigt.
Etiketter:
Ludvig,
Tankar om tro
söndag 14 februari 2010
Verkliga hjältar
Alla har vi våra hjältar och förebilder här i livet. Lättast att beundra brukar vara personer som man aldrig träffat eller knappt vet något om. Så är det också för mig. Dock med två besvärande undantag.
Hur kan jag använda ordet "besvärande" när jag talar om två av mina största föredömen? Jo, det är i så "perfekta" människors sällskap som ens fel och brister blir som tydligast. Kanske inte för andra, men tidvis kännbart för både ego och självförtroende. Dessutom handlar det om två damer som båda är flera år yngre än mig. De heter Karolina Aronsson och Rebecka Hedenbo.
Tillsammars spelade de redan 2001 in en skiva med egenskrivet material. Tyvärr har jag fått lova att inte sprida den skivans innehåll via nätet, men det händer att jag lyssnar på den och med tanke på deras ålder var den riktigt bra.
Karolina Aronsson
Karolin
a har, åtminstone från tidiga tonår varit en riktig eldsjäl och glädjespridare i sitt sammanhang. Vi är flera som förundras över att hon inte gått in i väggen eller åtminstone tappat lite av sitt engagemang under gångna år. Hon bryr sig alltid om människor och jag har aldrig upplevt henne som det minsta elak. Hon kan inte ens luras/"ljuga på skoj" utan att det märks på henne. Visserligen gillar hon teater/drama och musikaler väldigt mycket, men det må vara henne förlåtet.
Karolina jobbar i dagsläget med barn och ungdomar i Korskyrkan, Västerås. Jag tror det passar henne utmärkt och är glad för hennes skull. Karolinas pojkvän Jon är också en god vän till mig. De är dessutom väldigt musikaliska båda två, vilket avspeglas på Karolinas hemsida.
Rebecka Hedenbo
Rebecka kan o
ckså det här med musik. När hon sjunger eller spelar någon sång vill jag helst bara sitta och njuta. Det jag beundrar Rebecka mest för är dock inte hennes sång eller fiolspel, utan att hon mycket sällan, om ens någonsin, verkar göra eller säga något ogenomtänkt. Att hon verkligen tar sin kristna tro på allvar är det verkligen ingen tvekan om. Jag minns fortfarande hur glad jag blev när beskedet nådde mig att hon skulle läsa ett halvår på Götabro. Nu studerar hon till miljö- och energigenjör på Karlstads universitet.
Egentligen betraktar jag hela deras familjer som föredömen. Var hittar du annars två hela familjer som mig veterligen aldrig testat illegal fildelning eller ens vill befatta sig med vad andra kopierat olagligt? Jag har näst intill sökt efter "fel" men kan faktiskt inte finna några.
Min digitala fotosamling skvallrar om att 2001 var året då jag först träffade dem. Det är så jag minns viktiga datum från den tiden. När jag tog ovanstående fotografier visste jag inget mer om dem än att de och deras familjer tillhörde ortens missionskyrka. Och jag var ju pingstvän. På den tiden var samfundsgränserna mycket tydligare i lilla Hallstahammar än vad de är nu. Framtiden får utvisa om förändringen blir bestående även nu när vi alla tre är verksamma på annat håll och ungdomsgänget mer eller mindre byts ut.
Hur kan jag använda ordet "besvärande" när jag talar om två av mina största föredömen? Jo, det är i så "perfekta" människors sällskap som ens fel och brister blir som tydligast. Kanske inte för andra, men tidvis kännbart för både ego och självförtroende. Dessutom handlar det om två damer som båda är flera år yngre än mig. De heter Karolina Aronsson och Rebecka Hedenbo.
Tillsammars spelade de redan 2001 in en skiva med egenskrivet material. Tyvärr har jag fått lova att inte sprida den skivans innehåll via nätet, men det händer att jag lyssnar på den och med tanke på deras ålder var den riktigt bra.
Karolina Aronsson
Karolin
a har, åtminstone från tidiga tonår varit en riktig eldsjäl och glädjespridare i sitt sammanhang. Vi är flera som förundras över att hon inte gått in i väggen eller åtminstone tappat lite av sitt engagemang under gångna år. Hon bryr sig alltid om människor och jag har aldrig upplevt henne som det minsta elak. Hon kan inte ens luras/"ljuga på skoj" utan att det märks på henne. Visserligen gillar hon teater/drama och musikaler väldigt mycket, men det må vara henne förlåtet.Karolina jobbar i dagsläget med barn och ungdomar i Korskyrkan, Västerås. Jag tror det passar henne utmärkt och är glad för hennes skull. Karolinas pojkvän Jon är också en god vän till mig. De är dessutom väldigt musikaliska båda två, vilket avspeglas på Karolinas hemsida.
Rebecka Hedenbo
Rebecka kan o
ckså det här med musik. När hon sjunger eller spelar någon sång vill jag helst bara sitta och njuta. Det jag beundrar Rebecka mest för är dock inte hennes sång eller fiolspel, utan att hon mycket sällan, om ens någonsin, verkar göra eller säga något ogenomtänkt. Att hon verkligen tar sin kristna tro på allvar är det verkligen ingen tvekan om. Jag minns fortfarande hur glad jag blev när beskedet nådde mig att hon skulle läsa ett halvår på Götabro. Nu studerar hon till miljö- och energigenjör på Karlstads universitet.Egentligen betraktar jag hela deras familjer som föredömen. Var hittar du annars två hela familjer som mig veterligen aldrig testat illegal fildelning eller ens vill befatta sig med vad andra kopierat olagligt? Jag har näst intill sökt efter "fel" men kan faktiskt inte finna några.
Min digitala fotosamling skvallrar om att 2001 var året då jag först träffade dem. Det är så jag minns viktiga datum från den tiden. När jag tog ovanstående fotografier visste jag inget mer om dem än att de och deras familjer tillhörde ortens missionskyrka. Och jag var ju pingstvän. På den tiden var samfundsgränserna mycket tydligare i lilla Hallstahammar än vad de är nu. Framtiden får utvisa om förändringen blir bestående även nu när vi alla tre är verksamma på annat håll och ungdomsgänget mer eller mindre byts ut.
Etiketter:
Ekumenik,
Hallstahammar,
Tankar om tro
onsdag 27 januari 2010
Om detta må ni också berätta...
Som de flesta andra inom svensk pingströrelse är jag något av en israelvän. Jag anser med andra ord att staten Israel har rätt att existera. Till Israel har varje jude rätt att flytta om de så önskar och hade den möjligheten funnits före andra världskriget hade vi inte denna dag behövt minnas en förintelse av riktigt lika många miljoner människor. Nazisterna ville ju till en början bara bli av med judarna, men inget land var villigt att ta emot dem. Gissningsvis förhöll det sig exakt likadant med de romer som också drabbades av detta obeskrivliga hat och den främlingsfientlighet som på den tiden genomsyrade det europeiska tänkandet.
Men jag tänkte här ta upp en konstigt nog ganska okänd, men inte desto mindre fruktansvärd, detalj ur 1900-talets mörka historia. Något som kan förklara varifrån nazisterna fick idéer, utbildning och råvaror före och i början av andra världskriget. Jag tänker naturligtvis på Sovjet och kummunismen.
Många vänstertomtar försöker lura oss att tro på lögnen att marxismen är god och att Lenin/Stalin kraftigt förvrängde/misstolkade dess grundtankar, men så är tyvärr icke fallet. Ofta får man höra att nazismen var många gånger värre än sovjetkommunismen och att de inte hade någon likhet alls ideologiskt, men även det är helt fel.
Det finns en mycket bra lettisk dokumentärfilm vid namn "The Soviet Story" som tar upp detta och mycket annat som kan verka förvånande och skrämmande för de flesta som inte upplevt kommunismens eller nazismens fasor på nära håll. "The Soviet Story" var visats ett flertal gånger på SVT (Kunskapskanalen) och är väl värd att se.
Filmen kan beställas på: http://www.sovietstory.com/
(Eller hittas som streaming online på ett flertal mer eller mindre kända streamingsiter.)
Twinglat med koppling till förintelsens minnesdag:
Dagen, DN,Dagen-2,
Men jag tänkte här ta upp en konstigt nog ganska okänd, men inte desto mindre fruktansvärd, detalj ur 1900-talets mörka historia. Något som kan förklara varifrån nazisterna fick idéer, utbildning och råvaror före och i början av andra världskriget. Jag tänker naturligtvis på Sovjet och kummunismen.
Många vänstertomtar försöker lura oss att tro på lögnen att marxismen är god och att Lenin/Stalin kraftigt förvrängde/misstolkade dess grundtankar, men så är tyvärr icke fallet. Ofta får man höra att nazismen var många gånger värre än sovjetkommunismen och att de inte hade någon likhet alls ideologiskt, men även det är helt fel.
Det finns en mycket bra lettisk dokumentärfilm vid namn "The Soviet Story" som tar upp detta och mycket annat som kan verka förvånande och skrämmande för de flesta som inte upplevt kommunismens eller nazismens fasor på nära håll. "The Soviet Story" var visats ett flertal gånger på SVT (Kunskapskanalen) och är väl värd att se.
Filmen kan beställas på: http://www.sovietstory.com/
(Eller hittas som streaming online på ett flertal mer eller mindre kända streamingsiter.)
Twinglat med koppling till förintelsens minnesdag:
Dagen, DN,Dagen-2,
måndag 4 januari 2010
Låt de döda begrava sina döda.
Läser i tidningen Dagen att fler och fler döda begravs utan någon därtill hörande cermoni. Av formuleringarna att döma antas vi läsare bli upprörda eller åtminstone lite ledsna över detta. Kanske vi ska dra den slutsatsen att sekulariseringen nu även nått den äldre delen av sveriges befolkning.
Men har ni någon gång funderat över innehållet i de cermonier som brukar hållas? Kan det verkligen, ur ett strikt kristet perspektiv, att tilltala den döde i begravningsakten? Är det nödvändigt med tre liljor eller skopor med jord?
När jag en dag lämnar jordelivet hoppas jag visserligen att mina anhöriga och/eller vänner vill samlas och tacka Gud för vad jag fått betyda för dem och att de ska få tid att reflektera över livets bräcklighet, men samtala och bry er om de som finns kvar i livet.
Begravningsakten kan dock vara viktig då den kanske innebär en sista stund av fridfull gemenskap innan arvingarna börjar tvista om kvarlåtenskapen.
Men har ni någon gång funderat över innehållet i de cermonier som brukar hållas? Kan det verkligen, ur ett strikt kristet perspektiv, att tilltala den döde i begravningsakten? Är det nödvändigt med tre liljor eller skopor med jord?
När jag en dag lämnar jordelivet hoppas jag visserligen att mina anhöriga och/eller vänner vill samlas och tacka Gud för vad jag fått betyda för dem och att de ska få tid att reflektera över livets bräcklighet, men samtala och bry er om de som finns kvar i livet.
Begravningsakten kan dock vara viktig då den kanske innebär en sista stund av fridfull gemenskap innan arvingarna börjar tvista om kvarlåtenskapen.
Etiketter:
Ludvig,
Tankar om tro
torsdag 31 december 2009
Dikt: När det drar ihop till fest.
När det drar ihop till fest,
det är något vi vill fira.
Då kan det bli ett smärtsamt test,
på den kärlek som vill spira.
Jag då tänker: Ack och ve,
många vill ha starka drycker.
Räcker ej med kaffe, te.
Vill ej tänka på de många faror.
För dessa faror vill jag varna.
Det finns bättre, vill jag lova.
Utan droger kan din tanke klarna.
Du kan istället mindre börja sova.
Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)
det är något vi vill fira.
Då kan det bli ett smärtsamt test,
på den kärlek som vill spira.
Jag då tänker: Ack och ve,
många vill ha starka drycker.
Räcker ej med kaffe, te.
Vill ej tänka på de många faror.
För dessa faror vill jag varna.
Det finns bättre, vill jag lova.
Utan droger kan din tanke klarna.
Du kan istället mindre börja sova.
Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)
Inte för att det är nyttigt med mindre sömn, men det ger åtminstone inte lika kraftig baksmälla dagen efter...
Dikt: Ute är det mycket kallt
Ute är det nu mycket kallt,
där vill man inte vara.
Vissa tycker det är ballt,
att denna hemska kyla klara.
Då måste nåt ha gått på tok,
om man frivilligt sig ut begett.
På dessa blir man aldrig klok,
vad som deras sinne nu berett.
Nu ni tycker jag fått fnatt,
att jag ska göra något korkat.
Jag skall faktiskt ut i natt,
för då har min jacka torkat.
Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)
där vill man inte vara.
Vissa tycker det är ballt,
att denna hemska kyla klara.
Då måste nåt ha gått på tok,
om man frivilligt sig ut begett.
På dessa blir man aldrig klok,
vad som deras sinne nu berett.
Nu ni tycker jag fått fnatt,
att jag ska göra något korkat.
Jag skall faktiskt ut i natt,
för då har min jacka torkat.
Ludvig Hoffman, Borgby
(3 januari 2003)
Ja, bortsett från att min jacka inte är nytvättad stämmer dikten även denna gång. Med rätt kläder klarar man allt att ila runt också då termometern visar -20 grader...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)