fredag 25 november 2011

Guds lag gäller!

Det har varit lite turbulent i både bloggosfär och vissa kristna sammanhang om det där med lag, nåd, synd, helgelse och sk "Hebreiska rötter". Lokalt har det där med "Hebreiska rötter" varit en ickefråga, men frågan om lagens giltighet aktualiserades för lite mer än två månader sedan när  Gud började skaka om några ungdomar i min närhet.

En av de första som Gud skakade om på allvar var min vän Mikael. Lyckades få med honom in i närradiostudion för att spela in ett kort radioprogram. Resultatet blev så långt att jag fick dela upp det i tre delar. Första delen slår fast att (den moraliska) Lagen gäller. Andra delen är en genomläsning av tio Guds bud med kommentarer. Tredje delen kommer nog före årets slut...

Guds helighet och lagen del ett

Guds helighet och lagen del två

Med "lagen" menas här främst tio Guds bud.

onsdag 12 oktober 2011

Olika värde på ett människoliv?

Man brukar påstå att en människas värde är absolut och att alla människor är lika mycket värda, men i praktiken så motbevisar man denna tes å det starkaste.

Enligt bland annat tidningen Dagen är en israelisk soldat värd ungefär lika mycket som 1027 kriminella palestinier. Och lägg märke till att både Israel och Hamas tycks vara överens om den värderingen. Hamas tycks alltså mena att en av deras (kriminella) landsmän är värd ungefär lika mycket som 0,00097371 Israeliska soldater.

Grunden för det höga och okränkbara människovärdet har jag bloggat om tidigare.

fredag 18 mars 2011

Fel i Dagen om bidrag.

Som erfaren föreningsräv reagerar jag starkt på vad tidningen Dagen skriver om angående bidragen till ideell ungdomsverksamhet.

Att en del organisationer ser snett på sina konkurrenter må vara hänt, men när så kallade kristna ungdomsorganisationer klagar på att de inte får fler miljoner så känner jag mig tvungen att reagera.

Jag har varit aktiv i ungdomsverksamhet i både kristen och sekulär regi. Vad jag vet har det sökts bidrag för mig i minst tre-fyra olika kyrkosamfund. Och då har jag inte räknat de olika kyrkorna/föreningarna inom samma samfund.  Dubbelräkning har givetvis skett även inom den kyrkliga världen om vi ser den som en helhet.

Men visst tillstår jag att flertalet ungdomsföreningar inte skulle vara organiserade på samma sätt om det inte varit för bidragens skull. Detta gäller självfallet både grupper av spelsugna ungdomar och så kallad kristen ungdomsverksamhet.

Jag var med på SVEROK:s jubileumsfest när förbundet firade tjugo år och vad man än tycker om att de får miljoner i bidrag för att främja spelhobbyn, så är det förbundet en utmärkt skola i vad demokrati innebär.

Men det stora problemet i sammanhanget tycks vara kyrkornas oroande sekularisering och anpassning till bidragsreglerna. Guds församling ska inte göra sig beroende av bidrag från en ateistisk stat.

Kanske dags för kyrkorna att säga nej till judaspengarna?

fredag 21 januari 2011

Dikt: Förblivande fröjd (Carl Boberg)

I glädjens dag är det så lätt att sjunga,
I hälsans dag så lätt att vara glad;
Men när på himlen molnen skockas tunga,
Och sorger komma i en svartklädd rad;
När motgång hotar ifrån alla håll,
och lifvets farkost kastas som en boll
Af storm och böljor öfver djupa vatten -
Hur många har då sånger kvar i natten?

Det finns en fröjd, som all sin lifskraft hämtar
Ur jordisk medgång och ur stundens lust,
Men när högtidligt sorgens klockor klämtar,
Den vissnar bort, som gräs på höstlig kust.
Det finns ett mod, som högt sin panna bär,
När ingen kamp med nöd på färde är;
Men när det gäller i den mörka stunden,
Det skälfver dock, som aspens löf i lunden.

En fröjd dock finns, som har sin springekälla
I själens fasta tillförsikt till Gud.
När jordens sommar sina blad syns fälla,
Och soligt fäste höljs i sorgeskrud;
När timlig medgång, kraft och hälsa gå,
Och sorg och nöd och smärta klappa på -
Vid korsets fot ännu den källan rinner,
Och tron i bönen där sin glädje finner.

Drick ur den källan i din motgångs stunder,
Och du har frid som världen icke har.
Ditt hopp skall ej med hennes hopp gå under
Men tindra likt en stjärna, mild och klar.
Guds kärlek blir din inre mänskas bo,
Hvari ditt hjärta finner tröst och ro;
Din håg, din blick från världen vänder åter
Till honom, som dig älskar och förlåter.

Hur se'n det går, hvad världen tror och tänker,
Betyder ej så mycket just för dig.
Ditt hjärtas rötter till den bäck du sänker,
Hvars vatten hafver evigt lif i sig.
Du tror på Gud, du hvilar i hans famn,
Du ber och hoppas uti Jesu namn.
Och medan du så lärer lifvets läxa,
Din ande renas och dess vingar växa.

Så glider dagen under många skiften
Af ljus och mörker och af mot och med,
Tills tyst han sjunker vid den stilla griften,
Där stoftet skall till hvila bäddas ned.
Hvad gör det då, om vägen här var trång,
Blott anden, tvagen, går till ljus och sång!
Hvad gör det då, hvad världen tror och tänker,
Blott Gud dig rum uti sin himmel skänker!

(från boken "Fyrbåksstrålar" af Carl Boberg, tryckt 1896)

måndag 20 december 2010

Att fira eller inte fira jul...

Det är inte bara kristna som firar jul. Ateistföreningen (a k a "Humanisterna") skickade i dagarna ut en julhälsning och Israel anklagas för att "kapa julen". Debattens vågor har gått höga på en del bloggar om den svenska julens hedniska bakgrund och en del menar att om vi måste fira jul så gör det INTE till minne av Jesu födelse.

Andra menar just tvärtom. Och jag sällar mig till den skaran, ty som kristen anser jag att vi bör ta varje tillfälle i akt att dela med oss av det kristna budskapet till släkt, vänner och andra. Och julen är ett sådant tillfälle.

Glöm inte att kolla in alla juldikter som publicerades på denna blogg inför förra julen!

söndag 12 december 2010

Dikt: Jag vet ett land

Jag vet ett land, där ingen nöd skall vara,
där alla sorgens tårar torkas av.
Ett evigt hem för Lammets frälsta skara,
en hamn, som väntar bortom tidens hav.

Jag vet ett land, ett härlighetens rike,
som aldrig bävar, evigt skall bestå.
Där jag skall bo i fröjd förutan like,
och segerkronan utav Jesus få.

Jag vet ett land, där Kristus själv regerar,
min store Konung, som jag följer här.
För mörkrets makt Han aldrig abdikerar,
Golgata kors, hans segertecken är.

Jag vet ett land, där evigt jag skall sjunga,
befriad från vart jordiskt syndafall.
Där jag med helig och förlossad tunga,
min Frälsare för blodet prisa skall.

Jag vet ett land, jag ser det genom ordet,
det strålar härligt i Guds andes ljus.
Du sköna land, min längtans mål är vordet,
som barnet längtar till sin faders hus.

Adolf Hoffman
(Denna dikt finns även i form av sång sjungen av författaren själv och inspelad av sonen Bertil.)

torsdag 11 november 2010

Det höga och kränkbara människovärdet

En människas värde definieras vanligen som både högt och okränkbart, men vad menar vi då egentligen med "värde" och vad menar vi med att detta "värde" är "okränkbart"?

På något vis verkar vi människor från tid till annan behandla andra människor som om att vi ansåg dem vara näst intill värdelösa. Kränkning av en människa och/eller hennes värdighet är heller inget som är varken svårt eller ovanligt i dagens samhälle.

Ofta brukar resonemang om människovärdet inkludera den så kallade "gyllene regeln", som återfinns Matteusevangeliets sjunde kapitel och vers 12.

"Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna."

Det är ingen tvekan om att samhället skulle fungera bra mycket bättre om vi följde denna enkla regel fullt ut och på rätt sätt. Det finns bara ett litet problem med detta. Frågan om människans godhet.

Om alla människor vore goda och medkännande så skulle det hela fungera, vilket det faktiskt verkar göra i en del sammanhang. Tyvärr känner nog de flesta till vilken skada en enda ond person kan orsaka i en grupp av intet ont anande och godtrogna människor. Och all mänsklig erfarenhet visar att alla människor inte är alltigenom goda. Om det finns en enda alltigenom god människa vet jag inte, men Bibeln antyder ett nekande svar på den frågan.

För att kunna hantera detta ondskans problem måste vi vanligen reglera ett sätt att straffa de människor som gör fel. Ett samhälle är inte gott om det inte bestraffar och tar itu med ondskan.

Som kristen så tror lever jag med övertygelsen att varje människa en dag kommer att få stå till svars för vad vi gjort här i livet. Vi ansvarar alla inför Gud, Skaparen av hela universum, för vad vi gjort med Hans skapelse. Som jag förstått det är det just här "hemligheten" med det objektiva och höga människovärdet ligger enligt Bibeln - vi är skapade till Guds avbild och Gud kommer i slutändan att hålla dom över all ondska och orättfärdighet.

Vilken grund finns för ett högt och objektivt människovärde finns det inom "ateismen" tro? Jag kan inte hitta något.


Dagen