torsdag 10 december 2009

Dagens juldikt 10:e december

Ett barn blev fött..
Ett barn blev fött i Betlehem
en signad juledag.
Det kom med bud från himmelen
om frid och Guds behag.
Det ringa var, i krubba lagt.
Det föddes i ett stall,
men inom sig det bar en makt
att frälsa världen all.

Ett barn blev fött, och herdar kom
att Det sin hyllning ge,
och vise män från Östern, som
en stjärna klar fick se.
Det växte opp, och snart gick där
bland judarna en man,
som sade: ”Livets bröd jag är,
och synd förlåta kan”.

Han gick omkring och gjorde väl
och hjälpte en och var
och tände uti mången själ
en himlalåga klar.
Men fariséers skara drev,
av hat och avund tänd,
till sist i döden Den, som blev
av Gud till jorden sänd.

Men just däri Han frälsning vann,
bröt dödens udd utav.
En trogen skara sedan fann
Hans övergivna grav.
Han visade, till deras fröjd,
Sin levande gestalt,
beklädde dem med kraft från höjd
att vara ”jordens salt”.

Ett barn blev fött i Betlehem
och liv åt världen gav,
åt dem som tro ett evigt hem
långt bortom död och grav.
Och än, som genom seklers lopp,
i hägn av himmelsk frid
vi samlas omkring världens hopp
i signad juletid.

Adolf Hoffman

onsdag 9 december 2009

Dagens juldikt 9:e december

Jultankar

Välkommen, helga juletid,
som ljusets stråle sänder
uti en värld av storm och strid
och nöd i alla länder!

Uti palats, i torftigt tjäll
en stilla frid sig sänker,
och i den klara julekväll
en hoppets stjärna blänker.

Vår tanke flyr från nuets värld
till gamla barndomsminnen,
då julens helgd vid stilla härd
gav glans åt barnasinnen.

För alla barn är julens fest
en högtid utan like.
Den är en efterlängtad gäst
i barnens sälla rike.

Må allt det vackra, vi förnam
i ljusa barndomsstunder,
ur hjärtats gömmor manas fram
nu inför julens under!

Då skall dess budskap underbart
i våra hjärtan klinga,
och löftets stjärna stråla klart,
när julens klockor klinga.

Adolf Hoffman
publicerad i Gotlandsposten julen 1933

tisdag 8 december 2009

Dagens dikt 8:e december

Sjung en julens visa.
Sjung en julens visa,
glöm din sorg och strid!
Det ger tröst och lisa,
det ger ro och frid.
Inför julens timmar
mörkrets makt förgår,
hoppets stjärna glimmar
från din barndoms vår.

Sjung en julens visa,
för att än en gång
livets lycka prisa
med din glada sång.
Väl är tiden bitter,
men i julens kväll
himlens glädjeglitter
lyser i ditt tjäll.

Sjung en julens visa,
skingra i din själ
tankarna som isa,
hatets vintertjäl.
Värma dem, som frysa,
kärlekstankar giv.
Låt en stråle lysa
in i deras liv.

Sjung en julens visa
i den mörka tid.
Det skall vägen visa
genom nöd och strid:
Om din vandring bliver
tung och prövosam,
hjärtats sång dig giver
kraft att härda fram.

Adolf Hoffman

måndag 7 december 2009

Dagens dikt 7:e december

När jag på julaftonskvällen förra året väntade på flyget som skulle ta mg till Azerbajdzjan såg jag att de flesta svenskar som var ute på långresa denna kväll/natt skulle till Thailand. Jag förstår nästan varför...

Tänk vad skönt det vore
Tänk vad skönt det vore,
att resa bort från riket av kung Bore,
söderut till varmare land.

Att få vandra ibland palmer,
och sjunga ett par psalmer.
Att få steka sina lemmar
där på medelhavets strand.

Att få se med egna ögon,
kanske bli hembjuden till någon
där uti det förlovade land.

Resan blir nog inte någon mara.
Kom, låt oss snarast fara,
Bara du och jag.

Ludvig Hoffman, Borgby
(februari 2001)

söndag 6 december 2009

Dagens dikt 6:e december

Adventstid är ju egentligen förenat med en väntan på mer än att åter få minnas julens stora händelser. Nedan publicerar jag en dikt skriven av en för mig ganska okänd person vid namn Sam Lindgren. Det jag vet om honom är att han avled i juli månad 1906 vid en ålder av 26 år. Dikten är hämtad från boken "Maningsljud", utkommen samma år.

Lys du milda stjärna!

Lys du milda stjärna,
Där vid molnets rand.
Lys, du visa leden
Till min faders land.
När på dig jag skådar,
Blir min längtan varm,
Och med ljusa, rena
Känslor fylls min barm.

Där du går din bana,
Finns ej synd och nöd,
Fällas inga tårar,
Härjar ingen död.
Intet töcken döljer
I sin famn ditt ljus,
Tänd af Gud du lyser
Genom tidens brus.

Lys du milda stjärna,
I den mörka kväll.
Snart skall morgon glöda,
Ljus blir himlens päll.
Snart den sol ska lysa,
Som ej nedgång har
Men i evigheter
Strålar mild och klar.

Alla tidens stjärnor
Ha då brunnit ut.
Då ha sorg och möda
Evigt nått sitt slut.
Men de trogna hjärtan
Lämnat stoft och grus,
Och med fröjd de hälsa
Evighetens ljus.

Sam Lindgren (1880-1906)

lördag 5 december 2009

Dagens juldikt 5:e december

Uti signad juletid.
Uti signad juletid,
vi äter oss riktigt mätta.
Vi önskar varandra frid
och det gör vi nog med rätta.
Från vardagslivets strid,
en paus verkligen är detta.

Något känns dock så fel,
såhär mitt i sköna julefriden.
Här är varmt och vi har el,
vi riktigt slött fördriver tiden.
Vi kanske spelar något spel,
när många fördrivs av krigen

Av vårt överflöd vi kan skänka,
men även göra något mer.
På de förföljda vi bör tänka,
de som inte alla andra ser.
Ej bara då vi i kyrkan oss bänka,
men ta med dem när ni ber.

Ludvig Hoffman, Borgby
(03 december 2002)

fredag 4 december 2009

Dagens juldikt 4:e december

Fridshälsning i en stressig tid
Mitt i livets stress och slit,
uti denna årets mörkaste tid.
Vi drömmer om en jul så vit,
och anar ett löfte om frid.

En frid som vi ej förtjänar,
den får vi genom tro.
Gud om sina barn Han värnar,
hos Honom kan vi finna ro.

Ludvig Hoffman, Borgby
(25 december 2004)