tisdag 1 september 2009

Lagtvistemålet och försoningsstriden

Det har blossat upp en häftig debatt i bloggosfären om Lagen och Nåden, eller om man vill använda de vanligast förekommande skällsorden: "Judaiserande/Fariseism vs laglöshet/nådesförkunnelse"

Tycker mig se klara paralleller mellan den "försoningsstrid" som Paul Peter Waldenström var inblandad i på sin tid och det pågående "lagtvistemålet" som pågår för fullt runt i bloggarna. Jag ser till och med att "nådesförkunnelsen" i värsta fall kan leda till någon typ av "liberalteologiskt kärleksflum", vilket en del påstår att talet om den så kallade "subjektiva försoningsläran" resulterat i.

Som jag förstått både Waldenström och Andy/Åleskjaer är detta "värsta-scenario" i båda fallen exempel på mycket grova misstolkningar/avsteg från respektive "lära".

Nedan försöker jag karaktärisera den nuvarande debattens två extremer som jag anser det befogat att varna för. Vill dock påpeka att hela denna debatt sker med och mellan för mig tämligen okända personer. Jag har inte stort mer än text att grunda mina bedömningar på.

Både "kärlekslöst lagivrande" och "kärleksfull laglöshet" vågar jag avfärda som totalt antibibliska hållningar. Jag vill inte döma ut en viss grupp här eftersom jag inte klart kan avgöra andra människors relation till den Evige (dvs Gud). Bara Han rannsakar hjärtan och njurar.

"Kärlekslöst lagivrande" tycker jag mig ana spår av i vissa kretsar som i denna debatt kallas "judaiserande". Ett konkret exempel jag kan nämna gäller delar av den lista på runt 292 bud som enligt MFS gäller oss hednakristna/inympade. Eftersom jag inte är klar med min genomgång av dessa återkommer jag i den frågan, men redan nu vågar jag hävda att uppstaplandet av buden på det sättet och formuleringarna av dem antyder att man missat det allra viktigaste - själva kärnpunkten i evangeliet har kommit i skymundan!

"Kärleksfull laglöshet" kan, vilket många påpekat, anses utgöra en anomali. Kärleken uppfyller ju lagen. Hela lagen och profeterna kan ju sammanfattas i det dubbla kärleksbudet. Ändå varnas det kraftigt, och det ibland med rätta för denna ståndpunkt som logiskt sett borde vara omöjlig. Ofta bottnar problemet här i att kärleksbegreppet relativiserats eller bara blivit en läpparnas bekännelse.

Följ gärna debatten:
Nådesförkunnaren Andreas "Andy" Glandbergers blogg:

http://www.glandberger.net/2009/08/de-moderna-judaisterna-ii/
http://www.glandberger.net/2009/08/lag-och-nad-%E2%80%93-hostens-tema/

Aletheia - av en del ansedda som de moderna judaisternas tillhåll e Sverige:

http://aletheia.se/2009/08/24/vart-ar-aletheia-pa-vag/
http://aletheia.se/2009/08/28/obama-som-nadesforkunnare/

Jesus visste minsann hur eländig framtiden skulle bli:

"Då svarade Jesus och sade till dem: "Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många. Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra; men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'. Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull. Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre. Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst." (Evangelium enligt Matteus 24:4-13, 1917 års översättning.)

tisdag 25 augusti 2009

Varning för farliga kyrkoledare!

Andligt ledarskap är en brännande aktuell fråga som bara ett fåtal framträdande kyrkoledare tycks våga närma sig med någon vidare sund biblisk förankring. Jag vill här i ett kort inlägg tipsa om ett mycket bra exempel och, för att kontrasterna ska framträda, även visa på ett så farligt exempel att jag knappt finner några egna lämpliga ord att återberätta det med.

När en präst i SvK väljer att konfirmera en kristen tonåring som inte är medlem i SvK, skriver enligt tidningen Dagen biskopen att:

"Det är (?) ett regelbrott som försätter flickan i ett ingenmansland andligt sett och ger [prästen] obehagliga påföljder".

En biskop som uttalar sig på det viset bör inte få sitta kvar på sin post. Om det är systemet/hierarkin som är orsaken till detta resonemang bör den omgående reformeras.


En man som däremot försöker lyfta fram ledarskapsproblematiken på ett synnerligen bra sätt är bloggaren "andy" på glandberger.net . Hans inlägg om den gode herden rekomenderas varmt. Videoitervjun med hans tidigare pastor Enevald Flåten bör också ses.

Rollspel krävs av kyrkoledare?

De senaste dagarnas "bloggbråk" mellan Stefan Swärd och Pekka Mellegård, båda ledare inom EFK, har delvis skakat om mina föreställningar om läget inom svensk frikyrklighet. Krisens utlösande faktor tycks vara en så oväntad sak som synen på rollspel. (Ok, en något djärv tolkning kanske...)

Under större delen av min uppväxt inom pingströrelsen har jag matats med åsikten att rollspel är något farligt, fel och syndigt. En kristen skulle inte befatta sig med sådant. Jag fick uppfattningen att genomärlighet och tydlighet skulle vara självklara drag i ens liv för att ens ärligt kunna kalla sig kristen. Däri innefattas uppfattningen att mina åsikter i, exempelvis, teologiska frågor bör vara lika oavsett vilken position/tjänst jag råkar befinna mig i för tillfället. Även om det i vissa fall kan verka positivt att kunna uppträda i flera roller/personligheter...

Självklart kan, eller snarare bör, ett förtroendeuppdrag kräva viss återhållsamhet i uttryckande av diverse åsikter, men detta är inte synonymt med vad jag uppfattat som krav på "rollspelsförmåga" som indirekt verkar ställas nu och då i dagens samhälle. Givetvis kan det bli komplicerat då diverse engagemang och uppdrag krockar eller påverkar varandra, men inom kyrkans värld borde den problematiken vara minimal. Kyrkans enda verklige ledare är ju Jesus Kristus själv. Och att vara kristen är ingen deltidshobby utan något man är hela tiden livet ut, förhoppningsvis.

Bör nog tillägga att jag inte är riktigt lika negativ mot rollspelande som hobby/tidsfördriv som det kanske verkade ovan. En snabb googling på mitt namn avslöjar faktiskt att jag varit ombud på mer än ett riksmöte inom Sveriges Roll- Och Konfliktspelsförbund, SVEROK. Dessa riksmöten klassar jag som "demokratilajv". Lärorikt, spännande och lite skrämmande emellanåt.

onsdag 22 juli 2009

Lycka (dikt)

Lycka är att uppskatta
Det lilla i sin enkelhet
De små miraklen fatta
Se tryggheten i en helhet

Se sig själv som en pusselbit
Och trivas där man passar
Se meningen med livets slit
Att det slöhet utklassar

Ta vara på stundens frid
Och att vara nöjd med sin lott
Att med barnen ta sig tid
Att vara glad för allt gott.

ME 20041228

onsdag 15 juli 2009

Svar till "Språksintar" (dikt)

Svar till "Språksintar"

Ja blai i dag pamintar
ti skrivä till "Språksintar"
u tackä han för seist.
Han har jå mi birömä
men leiti grand mä dömä
u pa mein syndar veist.

Ja mägir att ja slarvar
u gutamålä skarvar
iblant mä svenskä ård,
u fail dei har vörr allä,
sum mänskar uss vill kallä
u laupar här pa jård.

Mein syndar ja nå ankar,
har kumm pa andrä tankar
nå ettar domens dag.
Men ja jär o leit gladar,
att meinä enklä radar
jär annäs till bihag.

Ja lugar nå blei bättar
u sökä reit mi ettar
va teiningsskrivan vill.
Ja far väl skriv leit saktä,
da kan män mair si aktä
för ård sum int håirs till.

Ja vill, sum sägt, mi reitä,
men dei jär nuck någ leitä,
sum skrivan mä har fail.
Att män pa folk kan råkä,
sum oleik talar språkä,
dei gär mä till en dail.

Dei kan mik int bitödä
att "ingi" skudd ha lödä
mä "u" ei ställ pa släut.
U "när pa" eller "nästen",
dei kan väl o, förrästen,
pa ett u sam kumm äut.

U ja har allut tyckä
att "nätt u jamt"-äuttryckä
ei gutamålä finns.
Han vill ha "jämmt" ei ställä,
men dei har allut gällä
för svenskt så läng ja minns.

Täu ård kan licksi lödä
men var sin sak bitödä
ei oliek mainingar.
Att "jamt" bitödar ständut,
men iblant knapphändut
dei vait jå en u var.

Mä vänli hälsning
Aben.

Ovanstående rader är författade på gutamål, vilket inte är en svensk dialekt utan ett annat nordiskt språk jämförbart med danskan.

"Upphovsrättsinnehavare" till denna dikt är min far Bertil Hoffman, men "upphovsman" är hans far, och min farfar, Adolf.

lördag 11 juli 2009

Mot målet (dikt)

Vi skyndar fram mot målet som skymtar ovan där
Det lyser av härlighet men skyms av allting här
Vad betyder småsaker om vi missat Jesus
Låt oss fokusera rätt så blir vår vandring ljus

Det är ej lätt att leva, men svårare att dö
Vi möter många snaror, på jorden är allt hö
Glöm ej att Herren bryr sig, Han vill hålla din hand
Tillsammans kan vi nå dit upp till himmelens land

Maria Eliasson 20040330

torsdag 9 juli 2009

Regn ger liv åt förtorkad jord...

Senaste dygnet har det i Borgby 1:5 (Borgbyvägen 4) uppmätts nära 150mm regn. Ett storslaget rekord och otroligt efterlängtat av både gurkplantor och trädgårdsmästare.

SMHI anger för samma tidsperiod ett extremvärde på 86,4 mm och det i Järnäsklubb långt upp efter norrlandskusten.