Ett av mina stora intressen de senaste åren har varit att försöka förstå de större geopolitiska strömningar som på ett eller annat sätt påverkar mig och mina vänner.
Detta har lett mig in att fundera extra mycket på propaganda samt huruvida ett gott ändamål verkligen helgar onda medel.
Propaganda är inte nödvändigtvis något ont i sig. Alla män och kvinnor som önskar makt använder sig av propaganda. Propaganda kan vara grundat i fakta, känslor, fördomar eller rena fantasier. Kortsiktigt under brinnande krig brukar appellerande till känslor vara det mest effektiva, vilket verkar vara den enskilt viktigaste orsaken till britterna stod som segrare i första världskriget.
I det långa loppet ser jag hellre att propaganda grundas på så mycket fakta som möjligt. Man brukar ibland säga att en halv sanning är lika bra som en hel lögn vilket, om man tänker efter, illustrerar ett av alla problem med illasinnad propaganda rätt väl. Du kan ljuga genom att framföra väl valda bitar av sanningen.
Sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen är vad vi brukar kräva i domstolen. Men vad gör vi när vi inte vet riktigt vad som är sant? När vi med säkerhet inte har hela sanningen? Vågar vi då döma ändå?
Hur behandlar vi våra med- och motmänniskor som kommer till en delvis annan slutsats utifrån sin bild av verkligheten?
Är vi ens beredda att lyssna på de som kommer till en annan slutsats?
Inlägg
